Hej.


Har på senaste tiden blivit mer nedstämd. Har under hela mitt liv aldrig haft en riktig kompis, sån som man är med efter skolan m.m. Snackar bara med kanske en klasskamrat i skolan ibland. Folk tar mig som en sån som bara hjälper till när de behöver hjälp med t.ex läxor och grejer. Känns som om det inte finns någon som bryr sig om mig och det enda jag gör är att gå till skolan och sen dra hem för att kolla någon film, äta och sedan sova. Jag gör ärligt talat inget mer än det. Den enda gången jag går ut är när jag ska handla eller äta ute med familjen.


Jag har ingen att prata med om något. Jag har en jättebra och fin familj men vi har inte den relationen att vi pratar om känslor eller hur man mår psykiskt. När jag hade s.k "vänner" så var det alltid jag som var tvungen att fråga om jag fick vara med dem. Så jag slutade helt enkelt och ingen har ju hört av sig än på några år så aa.. Känns ganska töntigt att skriva av det här men vet inte vad jag ska göra. Livet känns rätt segt..


Jag känner inget hat mot någon men ifall något skulle hända dem, skulle jag ärligt talat inte känna sorg. Även fast jag en gång i tiden känt dem.


Så jag funderar på att dra och prata med nån. Går i gymnasiet och de har skolpsykolog och skolkurator. Vad är det för skillnad? Vilken ska man gå till?


Tacksam för svar.