-Oooost! skrek Kapten Konrad i ett oskyldigt barns öra. Inte för att han ville ha just ost, men för att få barnets uppmärksamhet på att det saknades ost på hans hamburgare. Vad barnet hade med det att göra vet vi inte, men nu har vi hunnit med två meningar och snart tre på denna otroliga berättelse. Att det saknades ost berodde på att det var ostfria veckan nu på McDonalds. Tydligen hade en vd på olw avlidit genom att sätta en ostbåge i halsen. Så dels skulle McDonalds kolla upp sina säkerhetsrutiner vad gäller deras ost, dels visa sitt medlidande genom att ha gul armbindel och låta en hel vecka vara ostfri. Kaptenen hade försökt i en timme med att få ost på hamburgaren tills vakterna kom och påpekade att den enda ost han kunde få satt mellan benen på uteliggaren utanför. Med en stor suck stack kaptenen därifrån, för att träffa det oskyldiga barnet några kilometer efteråt.


När Konrad väl hade ätit upp den flottiga, fattiga hamburgaren, så dök några skumma typer upp. De hade fått nys om att kaptenen hade hittat Rudolf Rövskäggs legendariska skattkarta och de ville gärna lägga beslag på den. Som alla skumma typer så säger man aldrig exakt vad man vill, utan man går som en katt kring het gröt.
-Eh hehe jag har hört att kaptenen har något vi vill ha
-Jasså? Hamburgaren är redan uppäten
-Eh hehe kanske är det något annat vi vill ha
-Jo jag vet, men det är ju ostfri vecka nu så
-Eh hehe du har ju tydligen hittat en sak nyligen
-Om du menar servetten jag snöt i får du gå någon kilometer framåt
Tydligen funkade inte de skumma typernas retoriska taktik på kaptenen. Man hade kunnat tro att kaptenen var listig, men han visste inte alls vad de vill få fram. Kartan han hade hittat var egentligen en jippogrej för någon Barnens gård. De skumma typernas tipsare var ingen mindre än norskkinesiske lurendrejaren Inge Sah Ning. Inge hade tydligen läst på alla norska fiskares makalösa historier och blivit som eld och lågor över den falska kartan. Dessutom hade hans kinesiske farfar No Sah Ning förutspått att en karta skulle leda till lycka för hela släktet Sah Ning. Tillbaka till de skumma typerna då.
-Nej jag menar skattkartan, din övergödda oxe!
-Ha! Skattkartan? Den finns på McDonalds toalett ingnodd med hela veckans utskitna ranson av bruna bönor
-Vafalls? Inser du vad du har gjort!
-Ja den sög sumonäve, så hitt på något annat skoj nu och låt mig komfortfisa ifred
-Jaha grabbar, men vi ska få kompensation på något sätt
Och så blev det. De stal några cyklar från några coola högstadieelever och satte fräs emot Inge Sah Nings fiskestuga.
-Inge, vi vill prata med dig ditt fä!
-Har ni ikke skattemappen?
-Den var tydligen bara en massa skit!
-Jaha ai do
Inge som förstod att de ville tvångsmata honom med fiskrens, försökte fly bakvägen. De skumma typerna hade lämnat sina cyklar utanför och försökte nu att komma in, men den tjocka dörren av härdad ek, ville inte ge vika. Inge såg sin chans att kasta en stan mot havet, för att lura till sig typerna dit. Sagt och gjort, Inge hann både låsa fast de andra cyklarna och ta en cykel på väg mot McDonalds för att om möjligt hitta skattkartan. Väl framme låtsades Inge vara skitnödig och trängde sig före alla andra i kön till toan. Ingen vågade klaga då man var rädd för att klassas som rasist. Inne på toaletten hittade Inge en trave papper med skit. Det var skattkartan! Inge som rensat fisk i flera år anmärkte inte på doften, utan firade med att länsa pluntan med strohrom. Blåfull som han blev traskade han ut mitt i skogsdelen, precis mellan de tre vägarna som korsat varandra. Bilar tutade, men Inge traskade förnöjt framåt och satte sig i skogsdelen. Han hade stulit en trädgårdsspade från statoil på vägen och började nu gräva i tron att han skulle hitta skatten. Efter några minuter hördes ett klonk och där låg en kista. Skatten! tänkte Inge. Men nu var det så att det egentligen var de skumma typernas bortglömda kista full med rånade pengar från den lokala banken. Inge som hade ett IQ i stil med en stegosaurus tog med síg kistan och ringde den lokala tidningen om ett reportage om Rudolf Rövskäggs skatt. Reporten sa att nej det måste vara guldmynt för att det ska vara skatten, men vi kan nämna att du hittat pengar. De skumma typerna hade nu brutit sig in och blivit kalla av kylan. De satt och mös i den smutsiga soffan och glodde på Inges TV från 1978. Den fungerade fortfarande och givetvis fick de reda på att Inge hade hittat deras bortglömda rånbyte. Vad som hände efter detta vet vi inte, men det ryktas om att kaptenen hade fått Inges ”skatt” då Inge såg det som ett misslyckande. När Inge hade blivit brutalt nedslagen av de skumma typerna, hade Konrad redan åkt till Hawaii, för att leva livet.


Har ni råkat ut för "ostfri vecka" och hur många gånger har ni komfortfisit? Vad är man egentligen beredd att göra för att få tag på skatten och är fiskrens egentligen särskilt gott? Berättelsen medför många djupa, filosofiska frågor och problem. Vad tycker ni?