Jag läser ofta här på fragbite och även kommenterar en del här. Att integrationen här har misslyckats är det ingen hemlighet om, och på det i minnet så satt jag och tänkte på hur Sverige såg ut när man var ung.


Jag växte upp i en ort i Norrlands djupa skogar. 80 och 90-talen var de år då jag var mellan 10 och 20 år. Man låste inte om sig när man gick och la sig för kvällen, alla hälsade på gatan, brottsligheten var extremt låg och den värsta brottslingarna var alkiskarna i parkbänkarna som fick tillsägelse av den NÄRVARANDE polismakten. Det fanns ytterst få pizzerior, och kebab var ett ännu ej uppfunnet ord i Sverige på de flesta håll. Begrepp som "hedersvåld", "gruppvåldtäkt", "gruppvåld" och annat skit som tillhörde invandrana fanns inte.


Hur kom det sig? Jo, för det fanns inga svartskallar på den tiden som betedde sig som odjur. Visst fanns det blattar som gjorde rätt för sig men det var MYCKET FÅ och majoriteten av dom arbetade.


Fyfan vad jag saknar det gamla Sverige, och tycker synd om er unga som växer upp idag. Samtidigt skäms jag att man inte fattade vilken katastrof som höll på att hända.


Kan ni tänka er hur jävla underbart det var att bo i Sverige på den tiden :) ?


Den frågan är riktad till er fragbitare som tvingas växa upp bland mångkulturens kölvatten...