1
Ville ha mer utav livet
Postat av Malaii den 7 Juli 2012, 05:08
35 kommentarer · 240 träffar
Detta är ingen jävla klagotext eller någons jävla memoarer. Detta är faktabaserat jävla realism i sitt esse.
När jag var mindre, eller rent utav när jag gick i gymnasiet trodde jag på mig själv. Jag antog att jag skulle få en rippad kropp, ha ett eget företag, tjäna miljoner och vara omgiven av snygga brudar. Detta har nått mig att det inte kommer gå i uppfyllelse, ingenting av det.
Jag kommer inte tjäna stora summor pengar.
Jag kommer inte vara omgiven av snygga brudar, helvete jag kommer ju knappt ha en brud alls.
Min kropp kommer bara bli fetare och fetare tills den raseras i fördärvet av det vi nu kallar alldagligt samhälle.
Jag hade verkligen tron på någonting större, någonting big. Att man någon gång skulle se ut och vara stolt över någonting man åstadkommit.
Men med det pessimistiska tänket ni må tycka jag har, då jag helt enkelt kallar det självinsikt, har jag ju faktiskt kommit underfund med att jag är helt talanglös och inte tillför världen någonting. Det handlar inte om självmord eller något annat bögigt, det handlar om att vandra runt här som ett spöke i 50 år till när allt går i deja vu tills man kolar och aldrig mer får se solen.
Jag vill ha mer utav livet, någonting speciellt, ingenting stort egentligen men är bara så trött på att varje dag är ekvivalent med den föregående och att det aldrig någonsin händer någonting förutom löften och svek.
Om man bara har ett liv, varför då spendera tiden till att knaggla ryggen av sig för en chef man aldrig någonsin kommer umgås med personligen ändå? Som sagt, ingen klagotext, jag enbart poängterar ut hur det ligger till, trist men det är så det är. Varsågod och ta del av den text som troligtvis innefattar 90% av de människor på detta forum, bortsett från junisar i grundskolan.
När jag var mindre, eller rent utav när jag gick i gymnasiet trodde jag på mig själv. Jag antog att jag skulle få en rippad kropp, ha ett eget företag, tjäna miljoner och vara omgiven av snygga brudar. Detta har nått mig att det inte kommer gå i uppfyllelse, ingenting av det.
Jag kommer inte tjäna stora summor pengar.
Jag kommer inte vara omgiven av snygga brudar, helvete jag kommer ju knappt ha en brud alls.
Min kropp kommer bara bli fetare och fetare tills den raseras i fördärvet av det vi nu kallar alldagligt samhälle.
Jag hade verkligen tron på någonting större, någonting big. Att man någon gång skulle se ut och vara stolt över någonting man åstadkommit.
Men med det pessimistiska tänket ni må tycka jag har, då jag helt enkelt kallar det självinsikt, har jag ju faktiskt kommit underfund med att jag är helt talanglös och inte tillför världen någonting. Det handlar inte om självmord eller något annat bögigt, det handlar om att vandra runt här som ett spöke i 50 år till när allt går i deja vu tills man kolar och aldrig mer får se solen.
Jag vill ha mer utav livet, någonting speciellt, ingenting stort egentligen men är bara så trött på att varje dag är ekvivalent med den föregående och att det aldrig någonsin händer någonting förutom löften och svek.
Om man bara har ett liv, varför då spendera tiden till att knaggla ryggen av sig för en chef man aldrig någonsin kommer umgås med personligen ändå? Som sagt, ingen klagotext, jag enbart poängterar ut hur det ligger till, trist men det är så det är. Varsågod och ta del av den text som troligtvis innefattar 90% av de människor på detta forum, bortsett från junisar i grundskolan.
