Så här kan en vanlig dag i en pokerspelares liv ut. I alla fall för grindern Dybban och det stämmer in relativt mycket på mig.Jag har börjat fundera på om det verkligen är så här jag vill ha det.


Hade ni velat leva ett sånt här liv?:


"Vissa tror att man ligger i en divan och smuttar på ett glas champagne till frukost, reser två varv runt jorden per år, har tre Ferraris i garaget och "jobbar" högst två timmar i veckan. Andra ryggar tillbaka som om man vore ordförande i Hells Angels när de får höra vad man livnär sig på. En del höjer livet som pokerspelare till skyarna och tror att det är guds gåva till speciellt utvalda människor. Några tycker att yrket är lika unket som insiderbrott och svindlerier på blocket.


Var ligger sanningen då? Ni ska få bilda er en egen uppfattning. Jag tänker beskriva en helt vanlig dag i mitt liv. En vanlig dag som en medelmåttigt knegande pokerspelare.


11.30: Mer död än levande försöker jag blundande pricka snooze-knappen på väckarklockan. Det tar ett par sekunder att träffa, men till sist hittar högernäven rätt.


11.47: Har lyckats hamra till samma knapp ett par gånger till. Är om möjligt ännu mer död nu. Snooze-knappen är enbart av ondo. Kliar gruset ur ögonen och rullar ur sängen.


11.55: Sätter mig framför tv:n och äter frukost. Fil och musli. Hyfsat nyttigt, men framför allt tidseffektivt och enkelt.


12.15: Låter herr Dator surra igång. Börjar med att läsa nyheter och sport. Nä, inga stora nyförvarv för Örgryte IS i dag heller. Därefter plöjer jag ett par pokerbloggar. En besvärlig last jag lagt mig till med. Likt en drogberoende går jag igenom Monopol-debatter, handanalyser, resor och i-landsproblem.


12.40: Ser den dagliga "Att-göra-listan" som tjejen med omsorg författat innan hon sprungit i väg till skolan. Diska. Vattna blommorna. Gå ut med soporna. Handla mat till middagen. Orka. Livet är så orättivst. Ska jag behöva göra allt här hemma?!


12.41: Går igenom en inre kris och kommer fram till att hemmabestyren får vänta. Måste jobba nu!


12.45: Slänger upp fem cashgame bord på Svenska Spels pokerklient. Då jag spelar både cashgame och turneringar ägnar jag oftast dagarna åt cashgame, då turneringsutbudet är svalt, och kvällarna åt turneringar.


12.55: Har förlorat 1774 kronor på tio minuter. Jag borde ha diskat i stället. Somliga straffar gud direkt...


13.15: Börjar fundera på om det är dags att ta en paus. Har fortsatt nöta på min trygga nivå (5/10kr). Spelar inget vidare i dag och bannar mig själv för att gröta i för många potter. Turligt nog har jag dock träffat två färger och en kåk så ligger 3120 kronor plus för dagen.


13.30: Hinner bluffa bort en tusing innan det är dags för en kopp kaffe. Jag är expert på att sluta spela en kvart för sent...


13.40: Diskar.


13.45: Lägger köksbestyren åt sidan, och pluggar lite genom att läsa några kapitel ur the Mental Game of Poker. En ypperlig bok för dem som har problem med vredesutbrott och har svårt att spela sitt bästa spel under en längre tid. Att uppdatera sitt pokerintellekt och se spelet från nya vinklar är en grundbult.


14.20: Vattnar blommorna.


14.25: Får ett plötsligt infall att ta en joggingrunda. Ångrar mig efter fem minuter ute i friska luften då pingislungan presenterar sig. Försöker intala mig att jag lider av en ärftlig defekt som innebär att min kropp inte kan springa längre än någon kilometer innan den faller isär. Lufsar andfådd runt, med tungan hängande likt en efterbliven hund. Och folk säger att man blir piggare av att motionera?


15.10: Duschar varmt.


15.30: Gör mig redo för dagens andra pokerpass. Nu kanske folk tror att dessa består i att klicka, höja, folda, raisa, lite på måfå. Så är inte fallet. Jag kartlägger mina motståndare och för statistik på mitt spel. I de situationer det matematiskt korrekta inte går att luta sig emot så gäller det att ta fram "känslan" för spelet. Den handlar om att man har varit i samma situation tusentals gånger innan och "vet" vad motståndarna oftast borde sitta på för hand när de spelat som de gör precis nu.


16.45: Avslutar dagens andra session en knapp lax plus. Springer i lufsebyxor och pälsmössa till Willys och handlar köttfärs, vitlök och champinjoner. Det vankas spaghetti och köttfärssås.


17.35: Middagen står på bordet. Älskar mat och ser mig hellre fet än hungrig.


17.55: Minst två kvällar i veckan drar jag till Casino Cosmopol i Göteborg och spelar livepoker. Arbetskvällen börjar då klockan 18.00 om jag ska spela turre. Under en hemmakväll framför datorn drar jag i gång passet tidigast 20.00. Då det kvällen till ära är en dyrare deepstack-turre på CC hoppar jag som vanligt på buss 60. Fem minuter senare står jag framför mitt andra hem.


19.15: Slår personligt rekord i att åka ur deepstackturneringen. All in pre flopp med KK mot AA blev för mycket. 4000 spänn åt pipan. Funderar på att åka hem och spela några turrar på nätet, men beslutar mig i stället för att stanna för cash game.


20.30: Förlorar kvällens första stora pott med ett missat färgdrag. 12 000 var den värd. Som pokerspelare kan man inte gå runt och vara besviken på om man vann eller förlorade enskilda potter. Det enda man ska koncentrera sig på är om man spelade rätt. Visst är det alltid skönt att gå hem med ett stort plus. Men även en apa kan vinna på poker under en kväll. Ibland är det helt enkelt inte det bästa spelet som vinner. Vilket är bra. För om de dåliga spelen aldrig vinner skulle de sämre spelarna snart tröttna och sluta spela poker.


23.15: Förlorar även nästa stora pott för kvällen. All in med överpar mot stegdrag på flopp. Stegen sitter. 9 000 landade den på. Det är jädra lätt att säga att man inte ska vara besviken på enskilda potter, det är svårare att leva som man lär. När det känns som om man lever för att bli förnedrad av kortleken så gäller det att psyket inte börjar dansa en dödsvals.


00.20: Unnar mig en svart kaffe och en banan.


01.35: Snackar om snabba tåg i Kina och bra hotell i Ghana med en trevlig medelålders man. Spelet är det samma, men aldrig människorna. Man vet aldrig vem man ska få träffa på just ikväll. Eller vilka ämnen som kommer att diskuteras.


02.14: Viker upp AA. Finns det något vackrare? Klart det gör. En snusdosa kan vara lika vacker som två spelkort. Men känslan är vacker som när man är nykär. Det känns förbaskat bra, men man vet aldrig vad som kommer att hända. Jag höjer. Och alla lägger sig. Jag vill svära på italienska, men kan inte.


03.30: Får AA igen. Det höjs, jag höjer igen. All in. Äntligen. Mina AA får stå mot QQ i en pott värd nästan 10 000. Även om man förlorat hundra potter tidigare så glömmer man snabbt bort dem, om man bara har vunnit den sista.


04.00: Börjar få problem att hålla gäspningarna i chack. Jag stämplar ut en timma innan stängning. Trots alla timmars slit blev det ett stadigt minusresultat. Jag vill svära på italienska igen. Kan fortfarande inte.


04.05: Tvättar händerna som om jag snart skulle utföra en hjärtoperation. Finns det något som är vidrigt med poker så är det markerna.


04.10: Ingen Ferrari hämtar mig. Får väl ta en taxi i stället...


04.45: Ställer väckarklockan trots att jag vet att jag inte kommer att gå upp i "rätt" tid.


04.50: Somnar som en klubbad säl.


Det sägs att pokerspelare inte jobbar för pengarna. Att vi skulle vara lata. Men en arbetsdag i mitt liv kan bestå av 10-14 timmar poker. Och då kan den ändå sluta på minussiffror. Så visst är det lite synd om oss yrkesspelare? Självklart inte. Vi har friheten att lägga upp våra arbetsdagar exakt som vi själva vill. Och vi gör något vi tycker är kul."

Utdrag ur Dybbans krönika.