Tjena har fått ett perfekt jobb nu sådär efter studenten. Började med att jag hade tråkigt och började skriva en liten saga till en känd författare, namn får ni på PM. Han gillade det och skickade genast in den till någon ha kände som då äger ett stort företag för barnböcker etc


Min saga:


Det var en gång en kille som hette Pelle. Pelle var en stilig kille. Han hade vattenslickat hår, som låg åt sidan och bar väldigt fina kläder.
Det var midsommar och Pelles pappa Adolf stod framme med grillen och grillade korv. Eva, Pelles mamma, stod i köket och kokade nypotatisen och stekte köttbullar med mera.


Pelles kompis skulle också komma. En kompis som hade Sveriges vanligaste namn. Namnet var Mohammed och han var 12 år gammal. Han flydde till Sverige när han var 3 år gammal. Pelle meddelande sina föräldrar att Mohammed skulle komma på besök och fira midsommaren med dom.


Pelle: Mamma, Mohammed kommer hit och firar midsommar!
Eva: Oh, vad kul! Men han får väl inte äta det jag ska servera?


Pelle - Men mamma.... Sverige slutade ju sälja griskött år 2020.
Eva - Oj, jag har inte riktigt vant mig ännu..! Säg till honom att komma vid 15.00 :)
Pelle - Ja! Tack mamma.


Senare kom Mohammed och även hans far, Ismeth.
Alla gick runt och minglade och Adolf, Pelles gick fram till ismeth och frågade, var jobbar du då?


Ja?


- Adolf ehm, var jobbar du frågade jag?


Mohammed avbröt konversationen och sa till Adolf att hans pappa inte kunde svenska, fast än att han bott här i 40 år.
Adolf frågade var hans pappa jobbade.


Mohammed svarade att han inte hade något jobb utan han gick på bidrag och jobbade svart lite då och då, här och där.


Adolf svarade: OK! och gick vidare.
Adolf tänkte att varför 80% av Sveriges invånare inte har ett jobb. Utan att dom 20% som är vita ska jobba för att betala deras bidrag. Men sen slog det honom att han inte vill bli kallad rasist så han tänkte att det var värt det.


Midsommardagen fortsatte och alla hade nu ätit upp. Dom tackade den stora Allah för maten och gick sen ner till stan för välja ut vilken moské dom skulle be i. Dom valde den som låg där Adolf och Eva gifte sig en gång i tiden. Inte i moskén då utan på platsen. Där hade varit en kyrka innan. En kyrka!! Dom finns tyvärr inte längre. Men dom var väldigt mysig och fina. Men dom var vita och rasistiska så dom blev rivna.


Nu var alla klara och gick ut från moskén. Ismeth och Mohammed tog sin splitternya BMW hem och Pelles familj tog deras vita Volvo.


Dagarna gick och Pelle satt på sitt rum och funderade på hur det var när han var liten. Då man kunde prata svenska i skolan osv. Men han är ändå glad över att han kan prata sitt hemspråk där han bor, i rosengård. Där alla hans släktingar och vänner har bosatt sig.


Det knackade på dörren! Adolf kom in. Han satt sig bredvid Pelle och berättade hur hans senaste 10 år såg ut. Han såg att Pelle var lite deprimerad och han fattade varför. Så han drog igång och prata.


Pelle, sa Adolf. När du var 2 år så den vita "rasen" en majoritet i Sverige. Vi hade alla ett jobb. Och som du vet är vi vita lite mesiga av oss. Så När flyktingar kom hit så hjälpte vi såklart dom. Vi betalade vår skatt till dom ( inte lika mycket som vi gör nu) och vi blev utslängda från våra hus så dom kunde få plats. Dom behövde inte lära sig vårt språk, för dom har det som vi har det nu. Dom bodde här i rosengård med familj och släktingar. Så Alla som bodde här förstod varandra.


Så vi behövde nästan lära oss deras språk. Vi anpassade oss efter dom. Vi vågade inte säga ifrån. Vi bara fick skit heeela tiden. Dom kom till våra affärer och rånade oss på allt vi hade byggt upp. Dom rånade små pojkar och flickor på mobiler. Äldre på deras väskor och alla andra på vad dom kunde hitta.


Men vi kunde inte stoppa det. Vi blev kallade rasister om vi sa ifrån. Vi försökte knappt något mer efter några år.Vi fick så mycket skit och blev stämplade som idioter. Det ända vi gjorde var att Vi skrev massa saker på internet som skulle förbättra Sverige. Men vi stod inte upp rakryggade och gjorde någon skillnad. Så här är vi idag min son. Alla dom vita är snart lika utdöda som dinosaurierna och kommunisterna har makten.


Men jag hade en bra barndom, en barndom där vi vita inte blev spottade i ansiktet. Utnyttjade, förföljda och slagna till döds, våldtagna, rånade eller något annat. Vi firade högtiderna och även vår nationaldag. Fast den blev lite mer privat på åren, för vår flagga är rasiststämplad samt vår nationaldag.


Men så är det. Det är bara att försöka gå ut skolan, sonen min. För att sen jobba och betala dom mörka så dom kan ha ett bättre liv.


Och en sak till. På ditt CV, skriv gärna något utländskt namn. För då får du lättare jobb, sen försök få ett jobb som du kan jobba hemma med. För du vet hur vi blir behandlade om vi lämnar vårt område. Det är farligt.


Nej, nu ska jag kolla på Du stora allah, som går på tv4. Ska du med?


Ja, men du pappa? Varför blir vi vita kallade rasister när det är dom mörka som är det? :s Vi rånar, slår och våldtar inte dom ?


Adolf: Det är sant. Vi vita är inte rashatare, men vi är fega. Vi vågar inte stå upp, därför kan dom göra vad dom vill med oss.
och som sagt, det räcker dom kallar oss rasister så är det kört.


Pelle : Men vi älskar ju bara vårt land, som dom gör? Vad är skillnaden?


Adolf: Skillnaden är att Sverige är ett rasistiskt land, tyvärr. Och dom i parlamentet vågade inte ta upp problemet, för då hade dom nog förlorat massa röstare, och röstare vill man inte förlora.. Men där var ett parti som vågade säga ifrån! Men dom blev hånade av dom andra partierna och media kallade dom för rasister.


Och med det menar jag min son?


Pelle: Blir man kallad rasist så är det kört typ? :( fast man inte är det....


Adolf: Exakt... THE END


Vad tyckte ni???? :D Stavningen är inte 100% men författaren ska ändra om och renskriva den!


Disk: Var tyckte ni? Vad kan jag förbättra? Vad väcker denna sagan för känslor? Tack på förhand kamrater!