1
Lillasyster
Postat av JagHatarAntiVitPersoner den 31 Maj 2012, 22:20
19 kommentarer · 208 träffar
Detta handlar absolut inte om bandet lillasyster.
För 3 veckor sen så förlorade min lillasyster Emilia i en hemsk, men oförklarlig anledning. I en såkallad spädbarnsdöd.
Det går inte en dag utan att man tänker på henne. Det här sånt man tänker att det händer inte mig, Det händer bara andra så varför ska jag oroa mig?
Nu när man sitter vid matbordet med familjen så blir man inte avbruten mitt i allting för att få barnet och sluta skrika, Man blir inte arg mitt i nätterna av att barnet skriker och man knappt kan somna om.
Det är nu jag uppskattar det lilla med livet. att man ska värdera precis allting för det kan försova på en sekund!
Minns precis som det var igår
Pappa ringer mig när jag helt ovetandes sitter och skojjar runt i skolan, Sitter i klassrummet med några kompisar och bara skojjar runt, Känner att det vibrerar i fickan och kollar snabbt så inte läraren säger till och tar min mobil. Svarar och frågar vad han vill. Jag besvaras av en helt förstörd pappa. jag visste exakt vad som hade hänt och visste inte vad jag skulle göra. Han bad mig vänta utanför skolan med mina lillasystrar, Sagt och gjort sprang jag till mina lillsystrar klassrum och sa till läraren att det är angående familjen. Hon släpper dom direkt och jag kan se att hon oxå fattar vad som hänt
10 minuter senare utanför skolan ser jag en ambulans som jag får öppna dörren på, Det första jag ser är pappa storgråtandes. Jag kramar om honom, Länge. Håller hans hand hela resan till borås sjukhus där min låssasmamma befinner sig
20-30 minuter senare anländer vi där. Vi förs till ett rum, Där ser jag min låssasmamma gråtandes när hon håller om min lillasyster, Jag upptäcker att jag inte kan säga ett ord längre och kramar om henne bara. Vi pratar med läkare som tar provet på barnet samt min låssasmamma.
Vi ska senare gå neråt i sjukhuset och lämna över barnet till en kille som ska lägga det i en "bytta" (förlåt. kommer inte ihåg vad det heter) Där emilia ska få ligga tills begravningen.
Men jag har nog aldrig gråtit så mycket som när jag fick höra i detalj hon min lillasyster slutade andas
Vi sitter i en kyrka, släkt och familjen är där för att prata om det som hänt om man vill. eller bara ha en tyst stund. Då beslutar sig min låssasmamma för att säga exakt hur allt gick till.
"Vi kollade på tv, Då emilia började andas konstigt och långsammare, Jag visste direkt att något var fel så jag ringde kim, (pappa) Och sa att han skulle komma hit, Han var och jobbade i varberg med sitt nya jobb, så han kunde inte komma dit snabbt. Jag ringede sen 112 och bad om ambulans...... och undrade sen hur jag skulle göra om hon slutade andas...
Ett tag senare, 3 minuter så har emilia slutat andas och jag gör mun mot mun metoden... hör sedan ambulansmännen inspringande huset, helikopter stog redo och ta emot oss. vi sprang fort till ambulansen..., sen till sjukhuset då ni kom"
Jag har aldrig gråtit såhär mycket i mitt liv nånsin, Detta är en sann historia och jag undrar hur fan jag ska tillväga?
Ska på begravning imorgon och jag vet allvarligt inte om jag klarar av det, Att detta händer ensjälv är en grej man bara inte förstår. Det är mitt eget kött och blod som dött...
För 3 veckor sen så förlorade min lillasyster Emilia i en hemsk, men oförklarlig anledning. I en såkallad spädbarnsdöd.
Det går inte en dag utan att man tänker på henne. Det här sånt man tänker att det händer inte mig, Det händer bara andra så varför ska jag oroa mig?
Nu när man sitter vid matbordet med familjen så blir man inte avbruten mitt i allting för att få barnet och sluta skrika, Man blir inte arg mitt i nätterna av att barnet skriker och man knappt kan somna om.
Det är nu jag uppskattar det lilla med livet. att man ska värdera precis allting för det kan försova på en sekund!
Minns precis som det var igår
Pappa ringer mig när jag helt ovetandes sitter och skojjar runt i skolan, Sitter i klassrummet med några kompisar och bara skojjar runt, Känner att det vibrerar i fickan och kollar snabbt så inte läraren säger till och tar min mobil. Svarar och frågar vad han vill. Jag besvaras av en helt förstörd pappa. jag visste exakt vad som hade hänt och visste inte vad jag skulle göra. Han bad mig vänta utanför skolan med mina lillasystrar, Sagt och gjort sprang jag till mina lillsystrar klassrum och sa till läraren att det är angående familjen. Hon släpper dom direkt och jag kan se att hon oxå fattar vad som hänt
10 minuter senare utanför skolan ser jag en ambulans som jag får öppna dörren på, Det första jag ser är pappa storgråtandes. Jag kramar om honom, Länge. Håller hans hand hela resan till borås sjukhus där min låssasmamma befinner sig
20-30 minuter senare anländer vi där. Vi förs till ett rum, Där ser jag min låssasmamma gråtandes när hon håller om min lillasyster, Jag upptäcker att jag inte kan säga ett ord längre och kramar om henne bara. Vi pratar med läkare som tar provet på barnet samt min låssasmamma.
Vi ska senare gå neråt i sjukhuset och lämna över barnet till en kille som ska lägga det i en "bytta" (förlåt. kommer inte ihåg vad det heter) Där emilia ska få ligga tills begravningen.
Men jag har nog aldrig gråtit så mycket som när jag fick höra i detalj hon min lillasyster slutade andas
Vi sitter i en kyrka, släkt och familjen är där för att prata om det som hänt om man vill. eller bara ha en tyst stund. Då beslutar sig min låssasmamma för att säga exakt hur allt gick till.
"Vi kollade på tv, Då emilia började andas konstigt och långsammare, Jag visste direkt att något var fel så jag ringde kim, (pappa) Och sa att han skulle komma hit, Han var och jobbade i varberg med sitt nya jobb, så han kunde inte komma dit snabbt. Jag ringede sen 112 och bad om ambulans...... och undrade sen hur jag skulle göra om hon slutade andas...
Ett tag senare, 3 minuter så har emilia slutat andas och jag gör mun mot mun metoden... hör sedan ambulansmännen inspringande huset, helikopter stog redo och ta emot oss. vi sprang fort till ambulansen..., sen till sjukhuset då ni kom"
Jag har aldrig gråtit såhär mycket i mitt liv nånsin, Detta är en sann historia och jag undrar hur fan jag ska tillväga?
Ska på begravning imorgon och jag vet allvarligt inte om jag klarar av det, Att detta händer ensjälv är en grej man bara inte förstår. Det är mitt eget kött och blod som dött...
