1
Min vän vill bli författare.
Postat av MjauBoo den 25 Maj 2012, 01:28
20 kommentarer · 246 träffar
Hejsan, polaren min i skype vill bli författare och han undrar fall hans första text/whatever är bra eller inte.
--------------------------- ------------------------------ ------------------------------ -----
En gång i mitt liv, hade jag en god vän som heter Roxana, hon var min bästa vän, stannade vi aldrig hänga runt i stan, eller kanske gick vi på bio. Vi visste inte vad som väntar runt hörnet såg vi båda att det asa suprise.
En gång när vi var lite äldre och vuxit till vuxna, min vän och jag både thoguth att världen var en grym plats, började vi prata om människor som vi kände, och varför vi trodde att de förtjänade att dö. En dag jag och hennes bestämde sig för att bara släppa allt, fick vi båda ourselfs vapen, och gick på en "mord trip" murduring alla tänkte vi inte hade nog med anledning att leva.
Vi gjorde det för en tid, och en dag, när vi gick för att köpa nya kläder, sa hon - Tror du jag ser söt? Jag svarade henne, jag beklagar att dagen när jag ser tillbaka på det, det är ett sorgligt minne som jag vill ta bort ...
Hur som helst gick tiden förbi och vi fortfarande dödade människor, vi hade roligt och njöt varandras företag mycket.
en dag när vi satt i ett hotellrum, min vän, sade Roxana att hon inte ville detta för att hålla händer, ville hon återvända till sitt liv, kände vi båda att vi inte kunde vara hon inte vård, hon gick tillbaka till LA och HID i ca 2 3 veckor.
enligt den tiden jag ville inte återvända till min redan förstörda liv, så jag bestämde mig, om jag inte kan gå tillbaka ... varför försöka och även leva ett liv som inte fungerar?
Så jag gick till ett gäng, ett gatugäng faktiskt, sade jag till ledare för den kriminella gänget, frågade jag honom om han fick något med en liten eldkraft, visade han mig en AK-47 som hade använts av några soldater från Irak, betalade i vapnet och började planera en attack.
Jag trodde att en live TV-show skulle vara ett bra ställe att uttrycka mig till hela nationen, leva.
Jag tittade på som visar skulle gå den veckan såg jag en som min vän, tyckte Roxana började jag planera igen och gick på konserten nästa vecka.
jag kom in i showen, från bakdörr, till backstage (särskrivning) ... Jag såg en vakt, gick jag fram till honom och sade: ni titta på den här showen? Han sa nej, och jag lät honom gå, eftersom jag hatade showen ....
Jag gick in på scenen och höjde min wepaon på publiken, var de alla rädda, kunde jag se det i deras ögon, några av dem grät, var en filmade ännu ...
jag började prata in i kameran, berätta en historia varför världen inte är sig själv och bör ändras, sätter vi ut de mest rädd och skrämd människor, att visa dem i, bara fått nåd tack vare vissa människor kan ha en laught.
När jag var finsihed prata, kom några poliser män som körs på catwalken ovanför stolarna, hade de en MegaFon sade Släpp vapnet vi kommer att skjuta dig om det. Jag tänkte släppa mitt vapen, inte alls, när jag var på väg att skjuta alla i hela byggnaden, såg en en liten brunt huvud går på scenen, det var Roxana, gick hon till mig och sa att hon är ledsen och ville hjälpa mig-.
jag fortfarande hade hennes pistol, hade hållit det för en anledning, på grund av att en vän alltid förlåter en annan vän, och aldrig glömma en.
Jag gav henne pistolen, och hon pekade den på publiken började vi båda titta på varandra, och jag sa, - Du är en mycket vacker flicka, en stund efter att jag avfyrat mitt vapen, som hon gjorde, tror jag att vi sköt omkring 20 personer, befor vi båda åkte på golvet.
vi båda dog om bredvid varandra, vi var, och skall alltid vara, bästa vänner. Slutet.
Skulle tydligen posta den engelska texten sa han... Fattar inte varför jag ska posta en engelsk text på ett svenskt forum....
---------------------------- ------------------------------ ------------------------------ ------------------------------ ----
One time in my life, i had a good friend named Roxana, She was my best friend, we never stoped hanging around in town, or maybe we walked to the movies. We didn't know what was waiting around the corner, we both saw it a s a suprise.
One time when we were a little bit older and had grown to adults, my friend and i both thoguth that the world was a cruel place, we started talking about people that we knew, and why we thought they deserved to die. One day me and her decided to just drop it all, we both got ourselfs weapons, and went on a "killing trip" murduring everybody we thought didn't have enought reason to live.
We did that for some time, and one day, when we went to buy new clothes, she said - Do you think i look pretty? i didn't answer her, i regret that day when i look back at it, it's a sad memory that i want to erase...
Anyway, the time went by and we still killed people, we had fun and enjoyed eachothers company alot.
one day when we sat in a hotel room, my friend, roxana said that she didn't want this to keep going on, she wanted to return to her life, both of us knew we couldn't, be she didnt care, she went back to LA and hid for about 2 3 weeks.
under that time i didn't want to return to my already destroyed life, so i decided, If i cannot go back... why try and even live a life that isn't working?
So i went to a gang, a street gang actually, i said to the leader of that criminal gang, i asked him if he got something with a little fire power, he showed me a AK-47 that had been used by some soldiers from Iraq, i payed the weapon and started planning a attack.
i thought that a live TV show would be a great place to express myself to the whole nation, live.
i looked at which shows would go that week, i saw one that my friend, roxana liked, i started planning again and went to the show the next week.
i came inside the show, from the backdoor, into backstage (särskrivning)... , i saw a guard, i walked up to him, and said, do you watch this show? he said no, and i let him go, since i hated the show....
i walked onto the scene and raised my wepaon onto the crowd, they were all scared, i could see it, in their eyes, some of them were crying, one was even filming...
i started talking into the camera, telling a story why the world isn't itself and should change, we put out the most scared and frightened people, to show them of, just beacuse some people can have a laught.
When i was finsihed talking, some police men came running on the catwalk above the chairs, they had a megafon saying, Drop your weapon we will shoot you if not. I wasn't going to drop my weapon, not at all, when i was about to shoot everyone in the whole building, a saw a little brown head go onto the stage, it was roxana, she walked to me and said she is sorry and wanted to help me-.
i still had her gun, had kept it for a reason, for the reason that a friend always forgives another friend, and never forget one.
i handed her the gun, and she pointed it at the crowd, we both started looking at eachother, and i said, - You are, a Very beautiful girl, a moment after that i fired my weapon, as she did, i think we shot around 20 people, befor we both went onto the floor.
we both died laying beside eachother, we were, and shall always be, Best friends. The end.
--------------------------- ------------------------------ ------------------------------ -----
En gång i mitt liv, hade jag en god vän som heter Roxana, hon var min bästa vän, stannade vi aldrig hänga runt i stan, eller kanske gick vi på bio. Vi visste inte vad som väntar runt hörnet såg vi båda att det asa suprise.
En gång när vi var lite äldre och vuxit till vuxna, min vän och jag både thoguth att världen var en grym plats, började vi prata om människor som vi kände, och varför vi trodde att de förtjänade att dö. En dag jag och hennes bestämde sig för att bara släppa allt, fick vi båda ourselfs vapen, och gick på en "mord trip" murduring alla tänkte vi inte hade nog med anledning att leva.
Vi gjorde det för en tid, och en dag, när vi gick för att köpa nya kläder, sa hon - Tror du jag ser söt? Jag svarade henne, jag beklagar att dagen när jag ser tillbaka på det, det är ett sorgligt minne som jag vill ta bort ...
Hur som helst gick tiden förbi och vi fortfarande dödade människor, vi hade roligt och njöt varandras företag mycket.
en dag när vi satt i ett hotellrum, min vän, sade Roxana att hon inte ville detta för att hålla händer, ville hon återvända till sitt liv, kände vi båda att vi inte kunde vara hon inte vård, hon gick tillbaka till LA och HID i ca 2 3 veckor.
enligt den tiden jag ville inte återvända till min redan förstörda liv, så jag bestämde mig, om jag inte kan gå tillbaka ... varför försöka och även leva ett liv som inte fungerar?
Så jag gick till ett gäng, ett gatugäng faktiskt, sade jag till ledare för den kriminella gänget, frågade jag honom om han fick något med en liten eldkraft, visade han mig en AK-47 som hade använts av några soldater från Irak, betalade i vapnet och började planera en attack.
Jag trodde att en live TV-show skulle vara ett bra ställe att uttrycka mig till hela nationen, leva.
Jag tittade på som visar skulle gå den veckan såg jag en som min vän, tyckte Roxana började jag planera igen och gick på konserten nästa vecka.
jag kom in i showen, från bakdörr, till backstage (särskrivning) ... Jag såg en vakt, gick jag fram till honom och sade: ni titta på den här showen? Han sa nej, och jag lät honom gå, eftersom jag hatade showen ....
Jag gick in på scenen och höjde min wepaon på publiken, var de alla rädda, kunde jag se det i deras ögon, några av dem grät, var en filmade ännu ...
jag började prata in i kameran, berätta en historia varför världen inte är sig själv och bör ändras, sätter vi ut de mest rädd och skrämd människor, att visa dem i, bara fått nåd tack vare vissa människor kan ha en laught.
När jag var finsihed prata, kom några poliser män som körs på catwalken ovanför stolarna, hade de en MegaFon sade Släpp vapnet vi kommer att skjuta dig om det. Jag tänkte släppa mitt vapen, inte alls, när jag var på väg att skjuta alla i hela byggnaden, såg en en liten brunt huvud går på scenen, det var Roxana, gick hon till mig och sa att hon är ledsen och ville hjälpa mig-.
jag fortfarande hade hennes pistol, hade hållit det för en anledning, på grund av att en vän alltid förlåter en annan vän, och aldrig glömma en.
Jag gav henne pistolen, och hon pekade den på publiken började vi båda titta på varandra, och jag sa, - Du är en mycket vacker flicka, en stund efter att jag avfyrat mitt vapen, som hon gjorde, tror jag att vi sköt omkring 20 personer, befor vi båda åkte på golvet.
vi båda dog om bredvid varandra, vi var, och skall alltid vara, bästa vänner. Slutet.
Skulle tydligen posta den engelska texten sa han... Fattar inte varför jag ska posta en engelsk text på ett svenskt forum....
---------------------------- ------------------------------ ------------------------------ ------------------------------ ----
One time in my life, i had a good friend named Roxana, She was my best friend, we never stoped hanging around in town, or maybe we walked to the movies. We didn't know what was waiting around the corner, we both saw it a s a suprise.
One time when we were a little bit older and had grown to adults, my friend and i both thoguth that the world was a cruel place, we started talking about people that we knew, and why we thought they deserved to die. One day me and her decided to just drop it all, we both got ourselfs weapons, and went on a "killing trip" murduring everybody we thought didn't have enought reason to live.
We did that for some time, and one day, when we went to buy new clothes, she said - Do you think i look pretty? i didn't answer her, i regret that day when i look back at it, it's a sad memory that i want to erase...
Anyway, the time went by and we still killed people, we had fun and enjoyed eachothers company alot.
one day when we sat in a hotel room, my friend, roxana said that she didn't want this to keep going on, she wanted to return to her life, both of us knew we couldn't, be she didnt care, she went back to LA and hid for about 2 3 weeks.
under that time i didn't want to return to my already destroyed life, so i decided, If i cannot go back... why try and even live a life that isn't working?
So i went to a gang, a street gang actually, i said to the leader of that criminal gang, i asked him if he got something with a little fire power, he showed me a AK-47 that had been used by some soldiers from Iraq, i payed the weapon and started planning a attack.
i thought that a live TV show would be a great place to express myself to the whole nation, live.
i looked at which shows would go that week, i saw one that my friend, roxana liked, i started planning again and went to the show the next week.
i came inside the show, from the backdoor, into backstage (särskrivning)... , i saw a guard, i walked up to him, and said, do you watch this show? he said no, and i let him go, since i hated the show....
i walked onto the scene and raised my wepaon onto the crowd, they were all scared, i could see it, in their eyes, some of them were crying, one was even filming...
i started talking into the camera, telling a story why the world isn't itself and should change, we put out the most scared and frightened people, to show them of, just beacuse some people can have a laught.
When i was finsihed talking, some police men came running on the catwalk above the chairs, they had a megafon saying, Drop your weapon we will shoot you if not. I wasn't going to drop my weapon, not at all, when i was about to shoot everyone in the whole building, a saw a little brown head go onto the stage, it was roxana, she walked to me and said she is sorry and wanted to help me-.
i still had her gun, had kept it for a reason, for the reason that a friend always forgives another friend, and never forget one.
i handed her the gun, and she pointed it at the crowd, we both started looking at eachother, and i said, - You are, a Very beautiful girl, a moment after that i fired my weapon, as she did, i think we shot around 20 people, befor we both went onto the floor.
we both died laying beside eachother, we were, and shall always be, Best friends. The end.
