Tjena fragbite!


Jag tycker svensk sommar är ett jävligt töntigt koncept. Massa löjliga BADPOJKAR som joggar runt i billabongshorts på stranden, sörplar på en slibbig slush och försöker öka melaninproduktionen i huden.


Jag ser VERKLIGEN inte charmen i något av detta. Är ni så SVAGA som individer att ni i avsaknad av lycka febrilt söker den i substanser (främst endorfin) som frigörs i kroppen vid ökad tillgång av D-vitamin (som i sin tur tillverkas av kroppen i kontakt med solljus)?


Personligen gillar jag att spendera tid inomhus under sommarhalvåret med fördragna fönster, för att på så sätt inte vilseledas av de förrädiska solstrålarna. Detta gärna i sällskap av bra litteratur (exempelvis Franz Kafka) och en kopp Fair Trade-té. Min lycka finnes ENBART i intellektuell stimulans!


Varför? Varför tycker ni om detta, detta sommarens vidunder? Redogör gärna era åsikter, se om ni kanske rent av kan få över mig på er sida.