1
Släkt med en nazist
Postat av elakeivar den 23 Februari 2012, 20:48
28 kommentarer · 678 träffar
Vi börjar från början, jag var född i tyskland men kom hit vid 10 års ålder.(är 27 idag) Upp till 10 års ålder hade vi bott i en bunker som vid den tiden jag trodde var normalt. Pappa sa alltid för det var så mycket avskum där ute. Själv hade jag aldrig träffat en jude. Först trodde jag det var nån liten fluga men min pappa förklarade att det är en person med orent blod, och då förstod jag självfallet att det var en människa.
Sen när jag fyllde 10 år på min födelsedag så hittade tyska polisen ( vet inte exakt vilka dom var ) vår bunker. Så dom stormar in där med pistoler och gevär. Det blev skottlossning eftersom min far drog vapen mot dom, i vilket fall så stannade min far kvar i bunkern och täkte för mor min och mig så vi kunde fly. Det var en väldigt heroiskt av han, jag minns hans sista ord som det var idag "Ehre heisst Treue" som betyder ära är att vara trogen.
I alla fall så sprang jag och mamma iväg mot ett flygplan som stod i en lada hos en släkting, som jag inte visste fans. Mamma som hade varit stridspilot i kriget kunde ju sina grejer. Så vi flög iväg mot sverige. Problemet var bara att vi blev jagade av 2 andra stridsflygplan. Mor som var en väldigt skicklig pilot överlistade dom 2 stridsflygplanen men det värsta var att vi hade blivit träffade så vi störtade på en åker efter vi kommit undan i en åker en bit utanför Lübeck. Efter det så sökte vi skydd i staden.
Dagen därpå så fick vi tag i en bil, och körde mot närmsta hamn. Där träffa min mor en annan kär gammal nazist som vi fick låna en båt av. Efter det så seglade vi till sverige för att söka skydd mot tyskarna och mot avskummen. Hur som helst så kom vi till sverige efter åtskilda dagar med seglande. Vi tog land i bua hamn som ligger i hallands län. Där vi såg mycket inavlat och konstiga personer. Under den tiden kunde vi ju inte svenska så det var väldigt svårt att försöka hitta nån stans och bo under natten.
Men så träffade vi en fiskare, som hade emigrerat till sverige under kriget. Min mor ansåg att han var en förädare så vi kidnappa han och snodde hans båt. I hans båt såg vi massa guld han hade tagit från Himmlers hemliga älskarinna. Det var säkert en halv miljon i smycken bara. Så vi flydde mot falkenberg där vi såv under natten. Efter en veckas åkande med båten så tänkte vi att vi släpper av förädaren i havet och så åker vi tillbaka till halland. Pga att det var så fint där.
Och såi fick vi sålt alla smyckerna till olika guldsmedjor i halland och vi hyrde en lägenhet i andra hand. Och med tiden blev vi svenska medborgare osv. Och idag så satt jag och kolla på en dokumentär om ww2. Och där ser jag min farfar Jürgen Stroop tror du man blir förvånad eller ?
Sen när jag fyllde 10 år på min födelsedag så hittade tyska polisen ( vet inte exakt vilka dom var ) vår bunker. Så dom stormar in där med pistoler och gevär. Det blev skottlossning eftersom min far drog vapen mot dom, i vilket fall så stannade min far kvar i bunkern och täkte för mor min och mig så vi kunde fly. Det var en väldigt heroiskt av han, jag minns hans sista ord som det var idag "Ehre heisst Treue" som betyder ära är att vara trogen.
I alla fall så sprang jag och mamma iväg mot ett flygplan som stod i en lada hos en släkting, som jag inte visste fans. Mamma som hade varit stridspilot i kriget kunde ju sina grejer. Så vi flög iväg mot sverige. Problemet var bara att vi blev jagade av 2 andra stridsflygplan. Mor som var en väldigt skicklig pilot överlistade dom 2 stridsflygplanen men det värsta var att vi hade blivit träffade så vi störtade på en åker efter vi kommit undan i en åker en bit utanför Lübeck. Efter det så sökte vi skydd i staden.
Dagen därpå så fick vi tag i en bil, och körde mot närmsta hamn. Där träffa min mor en annan kär gammal nazist som vi fick låna en båt av. Efter det så seglade vi till sverige för att söka skydd mot tyskarna och mot avskummen. Hur som helst så kom vi till sverige efter åtskilda dagar med seglande. Vi tog land i bua hamn som ligger i hallands län. Där vi såg mycket inavlat och konstiga personer. Under den tiden kunde vi ju inte svenska så det var väldigt svårt att försöka hitta nån stans och bo under natten.
Men så träffade vi en fiskare, som hade emigrerat till sverige under kriget. Min mor ansåg att han var en förädare så vi kidnappa han och snodde hans båt. I hans båt såg vi massa guld han hade tagit från Himmlers hemliga älskarinna. Det var säkert en halv miljon i smycken bara. Så vi flydde mot falkenberg där vi såv under natten. Efter en veckas åkande med båten så tänkte vi att vi släpper av förädaren i havet och så åker vi tillbaka till halland. Pga att det var så fint där.
Och såi fick vi sålt alla smyckerna till olika guldsmedjor i halland och vi hyrde en lägenhet i andra hand. Och med tiden blev vi svenska medborgare osv. Och idag så satt jag och kolla på en dokumentär om ww2. Och där ser jag min farfar Jürgen Stroop tror du man blir förvånad eller ?
