I höstas hade jag ett litet bråk med en polare. Världens skitgrej vi tjafsade om, skrattar nu när jag tänker på det. Men iallafall bråket ledde till att vi sa upp kontakten med varandra. Han tog bort mig facebook/skype osv.


Vem som började bråket det vette tusan. Känns som båda är lika mycket skyldiga. Men jag saknar han lite nu och funderat på att bli vän med han igen. Bad en gemensam polare prata med han, fråga lite vad han tyckte om mig, om han var sur på mig eller hade något emot mig. Han var positiv, ville bli vän med mig men han var rädd för att jag var sur på han (typ nåt sånt). Men jag är inte sur på han.


Nu till problemet: Vi småbråkade innan bråket med. I somras t ex tjafsade vi över något så han sa upp kontakten med mig. Så tre veckor senare ringde jag upp han och då sa han att han inte var arg på mig utan jag var arg på han..även i våras, för nästan ett år sen, hade vi även något tjafs där de var jag som tog kontakten med han.


Känner lite att varför jag alltid måste ringa han, be om ursäkt utan att få någon ursäkt tillbaka för att bli vän med han. Det jag känner mig så irriterad över. Är inte heller jag som startar tjafset och driver på utan han är lika skyldig han. Men han vågar inte ringa upp och säga förlåt så. Men jag saknar han som vän då han alltid ställde upp på saker och var skitskön att prata med.

Så ska jag ta kontakt med han? Ringa han imorgon? Adda facebook nu? Skype? Smsa?

Tar jag kontakt med han kommer jag såklart be om ursäkt för vad jag nu gjorde som var så upprörande, men då hoppas jag han även ber om ursäkt. Gör han inte det så..

Eller ska jag skita i det?