1
Mitt liv som gejmer
Postat av daboon den 28 Januari 2012, 14:32
31 kommentarer · 435 träffar
Hej. Såg nyss Day9 daily #100 "My life of starcraft" och tänkte att det kunde vara kul att höra folks historier här inne på fragbite om hur era liv har formats pågrund utav spel!
Som TS börjar väll jag:
När jag var liten spelade jag mycket vanliga spel så som supermario på supernintendo osv. Senare fick jag och min bror en dator att dela på men det var mest han som spelade.
Jag och mina vänner tyckte att min brorsa och hans kompisgäng var rätt coola och vi såg upp till dom och senare började de ha några lan.
Snabbt som fan tyckte jag och mina vänner att det var dags för oss också att spela så vi tog och gjorde exakt samma som min brorsa och började spela massa Warcraft 3 och cs 1.6 mestadels. Meningen med livet var då att vänta till nästa lan för det var där allt roligt var. Detta var år 2003.
Vi bodde i byar där varje by hade en lokal man kunde använda så det var där vi satt och lanade och skrek. Jag hade spelat lite warcraft 3 mot min äldre bror innan och han visade mig "hur man skulle göra" i warcraft 3 world war kartan, där man kunde bygga hur mycket units man ville. Detta gav mig fördelar och de första 3 lanen eller något dominerade jag mina vänner i wc3 !
Senare kom den allsmäktige Mattias och tog tronen ifrån mig. Han var mer solid än mig när han spelade och hans sätt att skaffa partners i krig var bättre. Nu är han skit duktig på att argumentera så han var en sann krigsledare!
Sedan hade vi även "Johan - The betrayer" ! Man litade alltid på honom i varje match då han var en skicklig spelare. Hans mål var dock att slå ut den som han såg som störst hot så när den bästa spelarn var i krig med den näst bästa gick han på den bästa spelarens bas.
Vi spelade inte jätte mycket då det bara var vi tre som tyckte det var roligt och de andra blev bara sura.
Sedan vid release av starcraft 2 började jag och två andra kompisar att spela endel starcraft på lan, vi var bronzeare alla tre och vi lanade varje helg i kanske 3-4 helger. Jag har haft som mål att vara bättre än dom och det blev jag, så de slutade spela.
Men allt hopp är inte försvunnet, Mattias och Johan kanske har fått en chans i detta livet nu med. Vi får hoppas på detta! ;D
Som TS börjar väll jag:
När jag var liten spelade jag mycket vanliga spel så som supermario på supernintendo osv. Senare fick jag och min bror en dator att dela på men det var mest han som spelade.
Jag och mina vänner tyckte att min brorsa och hans kompisgäng var rätt coola och vi såg upp till dom och senare började de ha några lan.
Snabbt som fan tyckte jag och mina vänner att det var dags för oss också att spela så vi tog och gjorde exakt samma som min brorsa och började spela massa Warcraft 3 och cs 1.6 mestadels. Meningen med livet var då att vänta till nästa lan för det var där allt roligt var. Detta var år 2003.
Vi bodde i byar där varje by hade en lokal man kunde använda så det var där vi satt och lanade och skrek. Jag hade spelat lite warcraft 3 mot min äldre bror innan och han visade mig "hur man skulle göra" i warcraft 3 world war kartan, där man kunde bygga hur mycket units man ville. Detta gav mig fördelar och de första 3 lanen eller något dominerade jag mina vänner i wc3 !
Senare kom den allsmäktige Mattias och tog tronen ifrån mig. Han var mer solid än mig när han spelade och hans sätt att skaffa partners i krig var bättre. Nu är han skit duktig på att argumentera så han var en sann krigsledare!
Sedan hade vi även "Johan - The betrayer" ! Man litade alltid på honom i varje match då han var en skicklig spelare. Hans mål var dock att slå ut den som han såg som störst hot så när den bästa spelarn var i krig med den näst bästa gick han på den bästa spelarens bas.
Vi spelade inte jätte mycket då det bara var vi tre som tyckte det var roligt och de andra blev bara sura.
Sedan vid release av starcraft 2 började jag och två andra kompisar att spela endel starcraft på lan, vi var bronzeare alla tre och vi lanade varje helg i kanske 3-4 helger. Jag har haft som mål att vara bättre än dom och det blev jag, så de slutade spela.
Men allt hopp är inte försvunnet, Mattias och Johan kanske har fått en chans i detta livet nu med. Vi får hoppas på detta! ;D
