1
Livet som huligan
Postat av PapaD den 9 Januari 2012, 13:11
35 kommentarer · 759 träffar
Nu är jag frisläppt, äntligen! Som ni kanske märkt har jag inte skrivit något på sistone detta pågrund utav att jag blev insydd. Tänker inte gå in på exakt vad jag åkte dit för då ni antagligen kommer att veta exakt vad som hände, fallet uppmärksammades rätt rejält asså, råttorna på Sveriges tidningar har en tendens att överdriva rättrejält. Det var i alla fall ett våldsbrott.
För er som inte suttit inne kan jag säga att det inte är en särskilt trevlig plats. Det är farliga människor men jag trivs där, jag passar in. Folk visar mig den respekt jag förtjänar då dom vet vad jag är kapabel till att göra, jag har inget att förlora. Det är klart att någon ibland kom fram och ville veva. Jag söker aldrig trubbel men trubbel har en tendens att hitta mig och då backar jag aldrig. Haha svinen som kok fram var nykomlingar som inte vet vem jag är, kan säga er att välkomstpaketen jag gav dom var en tripp till sjukan, patetiska jävlar.
Som jag nämnde tidigare så har trubbel i hela mitt liv hittat sätt att nå mig. Det tog bara tre dagar efter frisläppningen så var det dags igen. Jag var ute och firade min frisläppning med några polare i Sundbyberg. Vi dricker och har allmänt kul åt mina historier från kåken när ett grabbgäng på tolv pers kommer fram och frågar vem fan jag tror att jag är. Jag sträcker fram handen och säger med ett leende på läpparna, " Your worst nightmare".
En relatibvt klyschig replik men man ser direkt, killen är inte van vid detta och det kan jag säga när man står öga mot öga med mig då är det få som inte pissar sig i byxan. Han ler osäkert och försöker dra ett skämt om mig till sina boys, ingen skrattar, there's a new sheriff in town. Nog med detta tänker jag, killen ahr förolämpat mig, min heder står på spel. Jag lutar huvudet försiktigt bakåt sen smäller jag till. BAM pannan rakt på näsbenet jag känner hur det krossas och tro mig hava krogen om inte såg det, hörde det. Han skriker liggandes på marken, killen gråter, fjolla. Hans polare backar men jag ser rött, jag kräver blod för deras förolämpning. Jag tar en av hans polare runt nacken, han börjar snyfta. Jag viskar: "Skaffa vänner som kan backa upp det dom säger". Sedan slår jag hans huvud mot bordskanten. Resten av hans polare flyr, äckel. De slagna "hjältarna" ligger på marken och ber om nåd. Jag skrattar hånfullt åt råttorna och sätter mig ner för att fortsätta på min bärs. Krogvakterna har sett allting men dom kan inget göra, dom vet vem jag är. Det kommer fram en brunnet som frågar hur det står still, man ser att hon är exalterad över det som har hänt, hon vill ha mig det syns. Men jag orkar inte jag sitter här med boysen och har trevligt. Hon ger mig sitt nummer och ber mig ringa, får se hur det blir med det.
Jag fick senare veta att killgänget som kaxade kom från en kamsportsklubb, haha det få förstår är att bästa kamsportsklubben är gatan, det är där man lär sig att överleva. Det gjorde i alla fall jag. På återseende.
Fråga: Har ni någon gång slagits på krogen?
För er som inte suttit inne kan jag säga att det inte är en särskilt trevlig plats. Det är farliga människor men jag trivs där, jag passar in. Folk visar mig den respekt jag förtjänar då dom vet vad jag är kapabel till att göra, jag har inget att förlora. Det är klart att någon ibland kom fram och ville veva. Jag söker aldrig trubbel men trubbel har en tendens att hitta mig och då backar jag aldrig. Haha svinen som kok fram var nykomlingar som inte vet vem jag är, kan säga er att välkomstpaketen jag gav dom var en tripp till sjukan, patetiska jävlar.
Som jag nämnde tidigare så har trubbel i hela mitt liv hittat sätt att nå mig. Det tog bara tre dagar efter frisläppningen så var det dags igen. Jag var ute och firade min frisläppning med några polare i Sundbyberg. Vi dricker och har allmänt kul åt mina historier från kåken när ett grabbgäng på tolv pers kommer fram och frågar vem fan jag tror att jag är. Jag sträcker fram handen och säger med ett leende på läpparna, " Your worst nightmare".
En relatibvt klyschig replik men man ser direkt, killen är inte van vid detta och det kan jag säga när man står öga mot öga med mig då är det få som inte pissar sig i byxan. Han ler osäkert och försöker dra ett skämt om mig till sina boys, ingen skrattar, there's a new sheriff in town. Nog med detta tänker jag, killen ahr förolämpat mig, min heder står på spel. Jag lutar huvudet försiktigt bakåt sen smäller jag till. BAM pannan rakt på näsbenet jag känner hur det krossas och tro mig hava krogen om inte såg det, hörde det. Han skriker liggandes på marken, killen gråter, fjolla. Hans polare backar men jag ser rött, jag kräver blod för deras förolämpning. Jag tar en av hans polare runt nacken, han börjar snyfta. Jag viskar: "Skaffa vänner som kan backa upp det dom säger". Sedan slår jag hans huvud mot bordskanten. Resten av hans polare flyr, äckel. De slagna "hjältarna" ligger på marken och ber om nåd. Jag skrattar hånfullt åt råttorna och sätter mig ner för att fortsätta på min bärs. Krogvakterna har sett allting men dom kan inget göra, dom vet vem jag är. Det kommer fram en brunnet som frågar hur det står still, man ser att hon är exalterad över det som har hänt, hon vill ha mig det syns. Men jag orkar inte jag sitter här med boysen och har trevligt. Hon ger mig sitt nummer och ber mig ringa, får se hur det blir med det.
Jag fick senare veta att killgänget som kaxade kom från en kamsportsklubb, haha det få förstår är att bästa kamsportsklubben är gatan, det är där man lär sig att överleva. Det gjorde i alla fall jag. På återseende.
Fråga: Har ni någon gång slagits på krogen?
