För två år sen innan sommaren hände den en grej i mitt liv som gjorde mig djupt deprimerad. Tänker inte prata om det nu men de handlade om flickvän och kompisar. Hela den sommaren satt jag hemma, deprimerad. Isolerade mig, gick upp i vikt. Värsta sommaren i mitt liv. När hösten kom mådde jag fortfarande dåligt, var först efter jul jag började må bra igen. Dåligt självförtroende dock men inga självmordstankar


För ett år sen då på sommaren så var jag fast besluten om att jag 1) inte skulle sitta hemma hela lovet 2) Umgås med polare och hitta på saker! Så när sommaren kom så ville jag hitta på saker med mina vänner. Vänner som jag umgåtts med sen högstadiet. Men problemet var att de liksom aldrig hände någonting. Umgicks kanske med folk 10 gånger ungefär på hela lovet. Ofta var de att de var så svårt att bestämma saker. Det var ingen som gillade att planera saker. "Imorgon kör vi fotboll på dagen och på kvällen cyklar vi och badar" t ex. Utan det var mera "ta dagen som den kommer" eller hur man säger. Jag hatade det. Var ofta bråk mellan mig och vänner om saker pga att vi aldrig planerade någonting. Sommaren var bättre än den året innan men fortfarande inte bra. Jag mådde iallafall bättre nu än året innan.


Så under hösten började jag träna på gym, 5 gånger i veckan. Gick ner i vikt, fick självförtroende tillbaka, blev stark osv. Innan sommaren tog jag studenten. Jag dumpade några av mina gamla högstadievänner. Blev ofta bråk mellan mig och dem så jag kände bara att jag inte orkar mera. Istället hängde jag med en i klassen jag umgåtts med varje dag under gymnasiet och så 2 till (det var "gänget" jag umgicks med mest, nån mer kunde såklart vara med).


Iallafall så började jag sommarjobba några dagar efter studenten. Jag var fast besluten om att göra denna sommar till den bästa i mitt liv. Jag klarade inte av att ha en värdelös sommar igen utan jag ville att den skulle vara den bästa i mitt liv!


Så inför varje nästan varje helg planerade jag lite vad jag och gänget skulle göra. Jag som planerade eller tog tag i sakerna så att säga. Jag frågade folk på onsdagen om krogen i helgen, lite tider osv. Jag tog tag i om vi skulle på bio osv. Jag ville hitta på saker med dem.


Så var de väl nästan hela sommaren. Kom ju veckor också där jag sket i det då jag istället ville ha en hemmakväll för mig själv. Efter sommaren så insåg jag lite vad jag gjorde. Jag tog tag i saker så det var ingen jävel som frågade mig när jag inte tog tag i saker om vi skulle umgås. Så satt hemma i två veckor då, skrev inte till någon på skype/sms/facebook osv. Efter två veckor hade ingen hört av sig. Så frågade då två av dem som jag såg som mina närmsta vänner varför?


Då sa de typ att dels så var de själva inte sånna som brukade prata med folk, de sa att de var dåliga på de. Sen att det ofta brukade vara du (jag då) som fixade saker. Jag sa då att jag tyckte de va tråkigt att de aldrig hörde av sig till mig, att vi kunde prata skit eller vad som helst någon gång iallafall och de lovade bli lite bättre på de. Första veckan sen så hörde de av sig, pratade lite skit med mig osv. Sen blev de som vanligt. De hörde aldrig av sig. Var alltid jag som fick ta första steget.


Men jag tänkte att, nä vafan. Orka bry sig. Så sen blev de återigen då jag som tog tag i saker inför helger osv. Men så återigen fick jag nog så första november till slutet av december sket jag totalt i att ta tag i saker. Visst skrev jag lite ibland med vännerna men jag tog aldrig tag i saker. Ingen hörde då av sig till mig om krogen, bio, om vi bara skulle umgås eller någonting.


Så i slutet av november skrev jag till min kompis och frågade om vi skulle dra ut i helgen. Fick som svar då "Ja de gör vi trött på att sitta hemma varje helg". Jaha liksom? Om han nu var trött kunde han väl frågat mig om jag ville dra ut? Skrev ingenting till han om de men ja, nu i efterhand borde jag väl gjort det. Vi drog ut den helgen, sen dess har de väl gått ca 2 veckor. Ingen hört av sig. Jag har inte haft lust att ta tag i saker liksom.


Så jag undrar bara nu om det är dåligt att vara en sån som tar tag i saker inför helger? Planerar saker så man kan umgås. Eller överdriver jag allting? Ska jag prata med dem om det igen eller är detta bara en ren skitsak?


Här är ett litet exempel: Jag har två favoritkrogar i stockholm. Det är sköna ställen, bra pris, skönt folk. Vi brukar gå till någon av dem. Men så säger några att de tröttnar lite på de, vill testa nya stället. Sure, vart vill du gå frågar jag. "Nae jag venne. Nån annanstans än det här" får man som svar. Jaha, ska vi dra till någon nattklubb? Stureplan? "Nääääääääääää för dyrt" osv. Så jag sen då inför nästa helg kollar runt på google, flashback om sköna krogar i Stockholm. Kommer med några förslag till polaren och de är inte så nöjda med de. Återigen, jag som tar tag i det.


Menar, visst. Lugnt för mig att ta tag i saker men just att när jag inte gör de att ingen hör av sig!! De jag blir så lack på. Tror inte jag fått ett sms/meddelande/phonecall på hela sommaren fram till nu där någon frågar "Tjenare, ska vi umgås i helgen?".


Kan tillägga att några av de jag umgås med mest är folk jag umgåtts med varje dag på gymnasiet som sagt och jag ser de som mina närmsta vänner och de har själva sagt att jag är en av deras närmsta.


Eller så kanske de ljuger? Jag kanske är en person som de bara umgås med för de måste, ja ni förstår vad jag menar. Men samma sak där, hur ska jag veta det? Ska jag fråga dem?


Förra helgen drog jag ut med dem. Jag som frågade min polare ifall han ville hänga med ut och han ville det. Skrev då ett litet sms till han där jag skrev att jag var trött på att alltid dra ihop folk och att han nu fick göra det. Han sa visst. Slutar med att utgången blir helt misslyckat för han, han tog ju tag i det, inte visste vart vi skulle, vi drog runt till skitställen osv. Skitkväll.


Har inte snackat med någon under hela veckan, ingen har hört av sig till mig heller. Vill dra ut i helgen med som vanligt, ingen frågar mig utan jag som får dra igång allt. Nyår är inte ännu bestämt heller..kommer väl sluta med att man sitter hemma själv.


Några tips på vad man kan göra? Är de något att bry sig om eller ska jag bara skita i det?