1
Ettklick kan förändra min kompis framtid
Postat av filllebanan den 7 December 2011, 22:14
38 kommentarer · 262 träffar
Hej en av mina kompisar fick ett besked för ett tag sen att han kanske ska bli utvisad från Sverige och kan inte förstå varför aa ni för läsa själva ! Tragisk historia..
OBS lång text men ni kommer inte ångra er snälla läs och stöd Misha! http://www.facebook.com/events /130047613774672 /
Ni kan även skriva på en namninsamling !
http://namninsamling.se/index. php?sida=2&nid=6146
I början av december öppnades Uddevallas första boende för ensamkommande flyktingbarn. Boendet kommer att ge plats för tio pojkar i åldern 16–18 år. En som har egen erfarenhet av flera flyktingboenden är Misha Smyslov. Efter olika boenden i Märsta, på Orust och i Vänersborg bor han i dag i Uddevalla. Beskedet om att få stanna väntar han fortfarande på.När Misha Smyslov var 14 år flydde han ensam från Ryssland till Sverige.Fem år senare lever han fortfarande i ett ovisst vakuum. För enligt svensk lag ska han tillbaka till ett Ryssland som inte tar emot honom.
Det här är inte en historia om rätt eller fel, sant eller falskt. Det här är historien om Misha Smyslov, en kille på snart 20 år som bor i Uddevalla och har ett annorlunda liv i bagaget. Så här inleder han sin berättelse:
– Jag föddes i Sankt Petersburg. Mamma var alkoholist. Hon stal och sålde sig för att överleva. Pappa har jag aldrig träffat. När jag blev stor nog att fråga efter honom blev mamma så arg att hon slog mig. Under en period bodde jag på barnhem. Mamma fortsatte att missbruka och som sexåring började jag sälja tidningar på gatan. När vi inte kunde betala hyran blev vi vräkta. Så småningom dog min mamma och jag fick klara mig själv.
Vi träffas över en kopp kaffe i Uddevalla. Misha talar svenska nästan helt utan brytning. Ändå är hans ord svåra att förstå. Hur kan det gå så långt att en 14-åring väljer att lämna allt han känner till för att ensam fly till ett främmande land?
– För en sån som mig fanns det egentligen ett alternativ, att gå med i ett kriminellt gäng. Utan föräldrar och bostad har man inte en chans. I skolan blev jag mobbad för mina dåliga hemförhållanden. När jag blev misshandlad av okända män på gatan och sökte hjälp hos polisen krävde de pengar i utbyte. Allt är korrumperat i Ryssland.
Som tidningsförsäljare hade Misha skaffat sig många kontakter. Bland annat i hamnen för Östersjöfärjorna. Sommaren 2006 hade han bestämt sig. Han skulle fly till Sverige.
– Jag hade pratat med turister och förstått att Sverige var ett demokratiskt land. Jag fick tag på en lastbilschaufför som tog mig med till Stockholm. Han släppte av mig på en väg utanför Uppsala. Jag var 14 år och kunde inte ett ord svenska, säger Misha, som så småningom lyckades leta sig fram till Migrationsverket.
Allt som händer Misha därefter kan beskrivas med två ord. Lycka och oro. Lycka över att misären i Ryssland var över och ett nytt tryggt liv i Sverige hade börjat. Oro över att inte veta hur länge han skulle få stanna. För samtidigt som Migrationsverket beslutat att Misha ska utvisas saknar han identitetshandlingar som gör en utvisning möjlig. Resultatet blir ett ovisst vakuum.
– I perioder har jag mått väldigt dåligt. Men viljan att lära mig svenska och komma in i samhället har hållit mig uppe. Jag vill verkligen bevisa att jag passar in och inte vill ligga någon till last, säger Misha och plockar fram en bunt med betyg och intyg från skolor, föreningar och arbetsplatser.
Under sina fem år i landet har han inte bara hunnit lära sig svenska så bra att det nu räknas som hans förstaspråk. Han har även utbildat sig till idrottstränare och jobbat ideellt vid en rad evenemang. I dag är han bland annat hockeytränare inom Blårocks Hockey i Fridhemshallen.
– Jag har fått flera jobberbjudanden. Bland annat som idrottsledare i Vänersborg. Får jag bara uppehållstillstånd kan jag börja jobba direkt, säger Misha.
Under sin tid i Uddevalla har Misha Smyslov bland annat jobbat ideellt på VM-tävlingarna i motocross på Glimmingen och Off Shoretävlingen i Byfjorden. I dag är han ledare både för hockeyskola och ungdomsgrupper i Fridhemshallen. – I framtiden skulle jag vilja starta ett eget företag och anställa unga som behöver jobb, säger Misha.
Varför ska sånna som Misha som sköter sig bli ut slängda istället för dom som våldtar våra kvinnor och andra brott
OBS lång text men ni kommer inte ångra er snälla läs och stöd Misha! http://www.facebook.com/events /130047613774672 /
Ni kan även skriva på en namninsamling !
http://namninsamling.se/index. php?sida=2&nid=6146
I början av december öppnades Uddevallas första boende för ensamkommande flyktingbarn. Boendet kommer att ge plats för tio pojkar i åldern 16–18 år. En som har egen erfarenhet av flera flyktingboenden är Misha Smyslov. Efter olika boenden i Märsta, på Orust och i Vänersborg bor han i dag i Uddevalla. Beskedet om att få stanna väntar han fortfarande på.När Misha Smyslov var 14 år flydde han ensam från Ryssland till Sverige.Fem år senare lever han fortfarande i ett ovisst vakuum. För enligt svensk lag ska han tillbaka till ett Ryssland som inte tar emot honom.
Det här är inte en historia om rätt eller fel, sant eller falskt. Det här är historien om Misha Smyslov, en kille på snart 20 år som bor i Uddevalla och har ett annorlunda liv i bagaget. Så här inleder han sin berättelse:
– Jag föddes i Sankt Petersburg. Mamma var alkoholist. Hon stal och sålde sig för att överleva. Pappa har jag aldrig träffat. När jag blev stor nog att fråga efter honom blev mamma så arg att hon slog mig. Under en period bodde jag på barnhem. Mamma fortsatte att missbruka och som sexåring började jag sälja tidningar på gatan. När vi inte kunde betala hyran blev vi vräkta. Så småningom dog min mamma och jag fick klara mig själv.
Vi träffas över en kopp kaffe i Uddevalla. Misha talar svenska nästan helt utan brytning. Ändå är hans ord svåra att förstå. Hur kan det gå så långt att en 14-åring väljer att lämna allt han känner till för att ensam fly till ett främmande land?
– För en sån som mig fanns det egentligen ett alternativ, att gå med i ett kriminellt gäng. Utan föräldrar och bostad har man inte en chans. I skolan blev jag mobbad för mina dåliga hemförhållanden. När jag blev misshandlad av okända män på gatan och sökte hjälp hos polisen krävde de pengar i utbyte. Allt är korrumperat i Ryssland.
Som tidningsförsäljare hade Misha skaffat sig många kontakter. Bland annat i hamnen för Östersjöfärjorna. Sommaren 2006 hade han bestämt sig. Han skulle fly till Sverige.
– Jag hade pratat med turister och förstått att Sverige var ett demokratiskt land. Jag fick tag på en lastbilschaufför som tog mig med till Stockholm. Han släppte av mig på en väg utanför Uppsala. Jag var 14 år och kunde inte ett ord svenska, säger Misha, som så småningom lyckades leta sig fram till Migrationsverket.
Allt som händer Misha därefter kan beskrivas med två ord. Lycka och oro. Lycka över att misären i Ryssland var över och ett nytt tryggt liv i Sverige hade börjat. Oro över att inte veta hur länge han skulle få stanna. För samtidigt som Migrationsverket beslutat att Misha ska utvisas saknar han identitetshandlingar som gör en utvisning möjlig. Resultatet blir ett ovisst vakuum.
– I perioder har jag mått väldigt dåligt. Men viljan att lära mig svenska och komma in i samhället har hållit mig uppe. Jag vill verkligen bevisa att jag passar in och inte vill ligga någon till last, säger Misha och plockar fram en bunt med betyg och intyg från skolor, föreningar och arbetsplatser.
Under sina fem år i landet har han inte bara hunnit lära sig svenska så bra att det nu räknas som hans förstaspråk. Han har även utbildat sig till idrottstränare och jobbat ideellt vid en rad evenemang. I dag är han bland annat hockeytränare inom Blårocks Hockey i Fridhemshallen.
– Jag har fått flera jobberbjudanden. Bland annat som idrottsledare i Vänersborg. Får jag bara uppehållstillstånd kan jag börja jobba direkt, säger Misha.
Under sin tid i Uddevalla har Misha Smyslov bland annat jobbat ideellt på VM-tävlingarna i motocross på Glimmingen och Off Shoretävlingen i Byfjorden. I dag är han ledare både för hockeyskola och ungdomsgrupper i Fridhemshallen. – I framtiden skulle jag vilja starta ett eget företag och anställa unga som behöver jobb, säger Misha.
Varför ska sånna som Misha som sköter sig bli ut slängda istället för dom som våldtar våra kvinnor och andra brott
