Hej.


Ironin i att läsa kontaktannonser när man var yngre var att man tyckte dessa personer var helt sinnessjuka. Kändes inte som dessa människor existerade.


Roliga man inser några år senare är att det är helt vanliga Svensson som har problem som vi andra.


Jag menar, ta bara första bästa kontaktannons på någon 25årig grabb som känner sig ensam och inte har några vänner.
Har du inget jobb eller annat att sköta om, varför inte ta steget och träffa personen? Som ung fick man någon skev bild av att personerna skulle vara pedofiler typ som skrev dessa annonser, men det är ju samma tjommar som du träffar på krogen varje helg!


Diskutera:
Har du någonsin funderar på att göra detta?
Varför inte göra en deprimerad person glad, fast du känner dig stabil själv kommer du glädjas över att du gjort denna insats, inte sant?


ursäkta flummig tråd, orkar inte redigera.


Tack på förhand.