Tjenare fragbite :)


Jag har ett litet problem när de gäller mitt drömjobb. Just nu går jag första året på gymnasiet, går bygg och tycker det är roligt osv.


Men mitt drömjobb skulle vara skådespelare, eller film musiker.


iaf, jag valde bygg för att jag tycker det är kul och dels lite av att morsan sa att väljer jag t.ex "teater" eller något liknande så gäller det massa plugg i gymnasiet samt framtiden,


och ska ja vara ärlig HATAR jag att plugga :P vilket inte går ihop.


och eftersom bygg är kul och de är slappt osvosv så valde jag det. Men det som gör "skådespelare" eller "Musiker" till mitt problem är att de tänker jag på VARJE dag.


Jag lyssnar på "Orchestra Film Music" varje dag, påväg till skolan hem från och under dagen, även innan jag ska sova. tycker den musiken är avslappnande och den kan väcka känslor och få en att tänka bättre. (tycker ni de låter bögigt så måste jag tillägga att jag har tjej!)


Saker som händer mig IRL tänker jag mig som en filmscen? jag kan ligga om kvällarna och skrapa ihop små filmscener i huvudet och vissa val jag gör ibland, gör jag för att dom "passar" in i en filmscen :P


de är inte så att jag går i skolan, tänker action och kastar mig ut för trapporna, de är mer att jag kanske grälar lite med tjejen, hon sitter i sängen och jag står upp. Istället för att jag går och sätter mig ner (som jag egentligen skulle gjort) så gör jag någon rörelse/ något ansiktsuttryck enbart för de skulle vara snyggt gjort i en film? eller att jag har sett någon göra så i en film? hoppas ni förstod det.


Jag är musiker, spelar mycket instrument och har även kört lite musik på datorn. har aldrig testat på teater eller spelat in en lite mer "seriös" film, har gjort något filmprojekt i skolan i 9an eller något liknande.


Men lik förbannat så intresserar det mig så jävla mycket? jag tänker och lyssnar på det varje jävla dag?


Jag och min polare va till en teater skola i 9an och va på studie besök. vi fick ett ämne + en känsla (arg, ledsen osv) så skulle vi improvisera något själv. Och då sa hon till oss att vi hade en talang som man får lära sig under ALLA 3 åren på teaterlinjen.
(men vi va ju självklart inte fullt talangfulla, men har något som inte andra hade på teatern)


Orkar inte skriva mer nu, fråga nåt om ni undrar. och för att göra allt lite kortare så tänker jag mig ofta denna fråga


*************************** ****************************** *******
"Kastar jag bort en framtid som kan bli något stort och jag älskar"?
********************* ****************************** *************


bjuder på stavfel osv, jag är inte psykiskt störd eller nåt så ni inte tror det, jag bara älskar de ja vill göra. Men vet inte vad ja ska ta mig till?


tack på förhand, seriösa svar!