Jag är 16 år. Alltså började jag gymnasiet nu efter sommaren.

Jag läser Musik Estet och vi har väldigt lite läxor om man jämför med de flesta linjerna. Våra dagar är ca 8.30-16.00. Ibland lite senare, ibland lite tidigare.


Nu är det så att jag är trött på allt som har med skola att göra. Verkligen allt. Jag vet att många, om inte alla kommer skriva "Du får inget jobb om du hoppar av" eller "Hoppa inte av! Du kommer ångra dig i resten av ditt liv"


Men ärligt talat så mår jag inte bra psykiskt. Jag är nöjd med mig själv och har schysta kompisar, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel.

Min dröm är att kunna leva på musik. Göra det jag älskar mest.

Annars vill jag helt enkelt bort från allt. Till ett annat land och ha ett helt nytt liv, utan skola. Ärligt talat så bryr jag mig inte om mitt liv just nu, och bryr mig verkligen inte om jag får jobb eller inte i framtiden.


Vissa dagar har jag seriösa självmordstankar och det blir värre för varje dag som går.


Varje morgon känner jag att mitt liv är ett helvete.

Jag kommer allt mer sent till skolan, och vissa dagar stannar jag hemma.


Jag känner att allt jag lär mig i skolan är totalt värdelöst och jag kommer inte ha någon användning av det. Det hjälper dessutom inte att min familj vill att jag verkligen ska plugga hårt. (Dom har båda höga positioner inom kommunen)


Alltså, jag vill hoppa av. Skriva egen musik, spela i ett band (jag känner folk som spelar instrument), och utrota allt som har med utbildning att göra i min värld.


Kan jag läsa igen hela min gymnasieutbildning när jag är äldre, om min livslust har flugit upp en del?


Jag uppskattar verkligen er som tar er igenom hela tråden och kommer med råd, för jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.


EDIT: Jag har inte pratat med någon i min familj om hur jag mår..vet inte vad jag ska säga.


EDIT2: Kan tillägga att mina föräldrar är skilda sedan cirkus 1 år tillbaka. Det kom som ett slag i magen. Jag har nog aldrig varit så ledsen och 'nere'.


EDIT3: Jag vill verkligen inte gå till en psykolog. Att tala om sånt här öga mot öga med en person jag inte känner vill jag verkligen inte.

_____________________


2011-10-17

Jag ringde min mamma alldeles nyss (min pappa har varit bortrest och kommer hem ikväll.)
Jag sa att jag är fruktansvärt trött på mitt liv och skolan och jag sa att jag funderade på att hoppa av iallafall ett år för att jag leva mitt liv, känna en "frihet" och dessutom finna motivation, för att sedan börja om 1an. Hon sa att jag isåfall måste jobba eftersom jag inte får något studiebidra, men jag vill verkligen inte hoppa av för att jobba.

Vad ska jag göra?

Jag ska prata med min pappa när han kommer hem ikväll, kommer med en edit efter det.


________________

2011 -10-18

Okej, så jag har nu pratat med båda mina föräldrar, och min mamma var lite lugnare medan min pappa blev helt hysterisk och insisterade på att jag ska ta mig till en psykolog.
Nu ikväll ska jag träffa både mamma och pappa samtidigt och prata.

Till er som säger "Du vill inte plugga och du vill inte jobba, vem tror du att du är?!" etc,
jag menar att jag vill hoppa av skolan 1 år, för att vila och ägna mig åt mina intressen,
för att sedan börja om 1an med nya krafter och motivation.

Vad tycker ni?