1
Morfar hjärndöd
Postat av yoloswag den 8 September 2011, 23:08
78 kommentarer · 525 träffar
Vet inte varför jag säger detta men känner för att skriva av mig.
Min morfar (63 år) fick den Stroke för 5 veckor sedan han blev bara bättre och bättre (kunde inte gå först och pratade sluddrigt).
Men idag fick de veta att det hade spridit sig och 4x8 cm av hans hjärna är "död" vilket visade sig vara frotalloben.
Jag har så gott som bott hos mormor och morfar under hela min uppväxt. Jag och mina föräldrar bor ca 100 m bort.
Jag älskar min mormor och morfar men det konstiga var att jag inte fick någon reaktion, till sluta blev jag så arg att jag gick ut o slog i en stenvägg. Efter det så bröt jag ihop i gråt, illamående och skakningar.
Jag vet dock inte vad jag ska göra nu, om jag ska visa mina händer för mina föräldrar (dem är riktigt förstörda och blodiga). För jag lär ju inte lyckas dölja dem tills de läckt.
Vet inte vad jag ska göra med Morfar det gör så sjukt ont och vågar inte gå och träffa honom. Men trots detta känns det inte så farligt som jag trodde. Det käns som att det inte är på riktigt. Även fast jag vet att han aldrig kommer att komma tillbaka.
Kände att jag var tvungen att skriva av mig iaf
Edit lr vad man skriver: Fick veta idag att Morfar varken kände igen mamma lr hennes syster knappt mormor som han ända varit gift med sens de var 18. Så då lär han inte känna igen mig heller. Det känns tungt att gå dit om han ändå inte kommer att känna igen vem jag är.
Edit: Fick precis veta att morfar kommer att dö kan vara imorn kan vara om 3 veckor. För varje dag dör mer och mer av hans hjärna ingen i familjen vill att jag ska se honom så. Men jag är rädd att jag ska ångra mig för resten av livet.
Nu har det gått ca 4 veckor sen detta hände. Grejen är att jag fortfarande inte känner mig så ledsen. Det känns fortfarande som att han sitter hemma o kollar på tv och jag kan gå i träffa honom när jag vill? Är jag en kall människa... Jag fattar ingenting..
Min morfar (63 år) fick den Stroke för 5 veckor sedan han blev bara bättre och bättre (kunde inte gå först och pratade sluddrigt).
Men idag fick de veta att det hade spridit sig och 4x8 cm av hans hjärna är "död" vilket visade sig vara frotalloben.
Jag har så gott som bott hos mormor och morfar under hela min uppväxt. Jag och mina föräldrar bor ca 100 m bort.
Jag älskar min mormor och morfar men det konstiga var att jag inte fick någon reaktion, till sluta blev jag så arg att jag gick ut o slog i en stenvägg. Efter det så bröt jag ihop i gråt, illamående och skakningar.
Jag vet dock inte vad jag ska göra nu, om jag ska visa mina händer för mina föräldrar (dem är riktigt förstörda och blodiga). För jag lär ju inte lyckas dölja dem tills de läckt.
Vet inte vad jag ska göra med Morfar det gör så sjukt ont och vågar inte gå och träffa honom. Men trots detta känns det inte så farligt som jag trodde. Det käns som att det inte är på riktigt. Även fast jag vet att han aldrig kommer att komma tillbaka.
Kände att jag var tvungen att skriva av mig iaf
Edit lr vad man skriver: Fick veta idag att Morfar varken kände igen mamma lr hennes syster knappt mormor som han ända varit gift med sens de var 18. Så då lär han inte känna igen mig heller. Det känns tungt att gå dit om han ändå inte kommer att känna igen vem jag är.
Edit: Fick precis veta att morfar kommer att dö kan vara imorn kan vara om 3 veckor. För varje dag dör mer och mer av hans hjärna ingen i familjen vill att jag ska se honom så. Men jag är rädd att jag ska ångra mig för resten av livet.
Nu har det gått ca 4 veckor sen detta hände. Grejen är att jag fortfarande inte känner mig så ledsen. Det känns fortfarande som att han sitter hemma o kollar på tv och jag kan gå i träffa honom när jag vill? Är jag en kall människa... Jag fattar ingenting..
