Hej.
Senaste halvåret har jag kommit som i någon form av kris.

Bor i en liten byhåla som säkert många andra här gör, sommaren är jätte vacker o fin. I princip alla känner alla.

Här har man vuxit upp med dom flesta från dagis. Så i princip vart du än går så kan du räkna med att du träffar någon tomte du känt sen småskolan.


Hur som helst, ingenting förändras ju. Allt är samma. Sommar, på med sommarkläder, diskutera vädret verkar vara det roligaste dom flesta vet. Ändå varar bara svenska sommaren max en månad med bra sol, annars är det regn! Höst, på med långbyxor, alla ska på samma skolbuss. Trångt, ibland får man stå.

Senaste 18åren har sommaren sett exakt lika dana ut. (förutom att vi åker utomlands varje sommar.) här är allt som en orörd stad. Samma grannar, samma pizzeria, samma kassapersonal.

Må vara charmigt, men det känns som en jävla cirkel, lamare svensson liv får man leta efter.


vad ska jag ta mig till? Resa bort? behöver något, nej tack till droger, ute efter något nytt här i livet, men vet inte hur jag ska börja. Tips?