1
Livet som huligan 1
Postat av PapaD den 14 April 2011, 12:38
62 kommentarer · 400 träffar
Som jag skrivit tidigare i en post så har jag i åtanke att sprida mitt budskap som huligan till unga killar som möjligtvis är på väg att vandra samma väg. Vägen som i början verkar lockande, spännande är inget mera en ett sätt att första sitt liv på, ta det från en som verkligen vet. Jag tänkte framför allt beskriva olika dilemman jag varit med om som huligan och vad jag tog för beslut. Detta för att visa vilka beslut som har varit rätt samt vilka beslut som jag har blivit tvungen att ångra
Dilemma 1: Det var dagen efter ett derby. Jag gick med en polare som jag känt sen barnsben. Vi har gått igenom allt tillsammans. Han var där vid första stölden, där vid vårt första vev och där då det var 5 mot 20 i en fight. Vi går iaf på nybrogatan och förbi oss passerar ett riktigt as jag känner igen sen gårdagen. Vi slog han å hans gäng helt blåa. Jag flinar en aning åt han när han går förbi och jag ser hur ilskan i hans ögon helt plötsligt växer. Han passerar dock utan att bråka, å svänger in på en gränsande gata. Vi går vidare i 10 minuter å pratar om allt liv på derbydagen skrattandes för oss själva. Till slut hör vi ett skrik. Vi tittar bakåt, där är killen jag flinade åt innan, samma kille som nu har ringt dit 6 andra polare. Det var här ett beslut var tvungen att bli taget. Antingen springer vi, viker ned oss som en rädd hund. Eller så tar vi fighten, står upp för oss själva visa att vi är den äkta varan. Jag nickar mot polaren å hans blick säger allt, vi börjar löpa mot dom. Jag slår deras "ledare" (killen jag flinade åt) på den redan förstörda näsan. Han vacklar undan. Nästa kille åker på en pungspark, ett knytnäveslag i ansikten, å ett knä i magen. Polaren håller på å i princip slagbrottas med den största av killarna. Jag går dit för att hjälpa honom. Jag får då en sten mot huvudet. Blodet kommer, finns inte tid att bry sig om det, polarn får stryk, måste hjälpa honom. "ledaren" av dom kommer fram igen. SLår mig i magen, sparkar mig på låret. Jag faller till baken. Känner tre sparkar mot revbenen, två går av.
Vi hade förlorar denna gång. Men vi var två å dom sju. En värdig förlust. Det kanske var dumt att ta denna fight med vi stod upp för vad vi trodde på! Vi stod upp för våra värderingar, vi stod upp för oss själva och vårt lag!
Diskussion: Hur skulle ni gjort i samma situation? Hade ni tagit fighten, eller hade ni löpt?
Dilemma 1: Det var dagen efter ett derby. Jag gick med en polare som jag känt sen barnsben. Vi har gått igenom allt tillsammans. Han var där vid första stölden, där vid vårt första vev och där då det var 5 mot 20 i en fight. Vi går iaf på nybrogatan och förbi oss passerar ett riktigt as jag känner igen sen gårdagen. Vi slog han å hans gäng helt blåa. Jag flinar en aning åt han när han går förbi och jag ser hur ilskan i hans ögon helt plötsligt växer. Han passerar dock utan att bråka, å svänger in på en gränsande gata. Vi går vidare i 10 minuter å pratar om allt liv på derbydagen skrattandes för oss själva. Till slut hör vi ett skrik. Vi tittar bakåt, där är killen jag flinade åt innan, samma kille som nu har ringt dit 6 andra polare. Det var här ett beslut var tvungen att bli taget. Antingen springer vi, viker ned oss som en rädd hund. Eller så tar vi fighten, står upp för oss själva visa att vi är den äkta varan. Jag nickar mot polaren å hans blick säger allt, vi börjar löpa mot dom. Jag slår deras "ledare" (killen jag flinade åt) på den redan förstörda näsan. Han vacklar undan. Nästa kille åker på en pungspark, ett knytnäveslag i ansikten, å ett knä i magen. Polaren håller på å i princip slagbrottas med den största av killarna. Jag går dit för att hjälpa honom. Jag får då en sten mot huvudet. Blodet kommer, finns inte tid att bry sig om det, polarn får stryk, måste hjälpa honom. "ledaren" av dom kommer fram igen. SLår mig i magen, sparkar mig på låret. Jag faller till baken. Känner tre sparkar mot revbenen, två går av.
Vi hade förlorar denna gång. Men vi var två å dom sju. En värdig förlust. Det kanske var dumt att ta denna fight med vi stod upp för vad vi trodde på! Vi stod upp för våra värderingar, vi stod upp för oss själva och vårt lag!
Diskussion: Hur skulle ni gjort i samma situation? Hade ni tagit fighten, eller hade ni löpt?
