hej fb


för kanske sex år sedan avlivade mina föräldrar vår familjehund. han var gammal coh hade problem att gå och de tyckte det var det bästa som de kunde göra. de var båda jätteledsna och lovade sig själva att de aldrig mer skulle skaffa hund.


ett år senare hittade de en ett-årig schäfer på blocket som de tycker var skitfin osv. jag var drygt elva då och jag tyckte väl att det var helschysst att få en ny hund. när jag blev lite äldre förstod jag att allt ansvar hamnade på mig när dom båda jobbade då mina syskon var för små för att gå ut med honom.


därför blev jag inte glad när dom kommer hem med en till hund för lite mer än ett år sedan, denna gången en tik. dubbelt ansvar för mig, liksom...




jag gillar hundarna, absolut. men jag bad liksom inte om någon av dom, därför tycker jag det är orättvist att jag blir den som får ta allt ansvar när dom jobbar. är så satans trött på att ränna ute med dessa hundar tre gånger om dagen, en åt gången.


mina föräldrar har inte hjärta att göra sig av med dom, men jag är så jävla trött på dessa satans hundarna.


fan ska jag göra?