Det var i natt jag drömde om rörmokare och kåta tjejer i tubsockor. Det var i natt jag drömde om andra världskriget och Grieg. Det var i natt jag drömde om Madagaskars djurliv och den perfekt runda fotbollen.

Jag undrar egentligen varför min tillvaro på jorden inte är som i mina drömmar. Drömmer jag för att finnas till eller lever jag i drömmarna och drömmer när jag skriver detta? En dag ska jag finna svaret och då ska jag skratta. Skratta tills mitt ansikte blir blått och jag spricker och dör.

Jag skriver den här tråden för att finna en inre lycka. Ni ser, jag är väldigt ledsen just nu. Jag har kommit till insikt att livet är skit. Jag börjar bli lite väl emotionell här hemma i lägenhetenpå söder. Gamla goda Slussen-bron ser lockande ut när jag ger den en första anblick. Kanske borde jag gå dit och se vad som händer?

Jag vill se mina drömmar på riktigt, jag kanske ser dem i fallet? Hur ska jag veta i fall jag inte testar, eller kommer det bara leda till en grym slutgiltig död. Vem tar hand om mina kvarlevor? Kommer någon ens vilja ha mina kvarlevor? Min papperskorg är full av papper nedkladdade av diverse sexualiteter (jag tycker inte att sperma är ett tillräckligt fint ord för att skriva i ett possibelt avskedsbrev). Vem vill ha dem? Kanske att någon vill ha mina skivor och min dator. Annars vete fan.

Hoppas att en dag finns det någon som gör något bra här i världen. Jag tackar i alla fall för mig.

Hej då!