Tja!


Jo, det var för några dagar sedan när jag och några kompisar satt och chillade hos mig. Vi satt och snackade minnen. Min polare Mathias nämner alla tjejer han har varit tillsammans med tills han kommer till en som heter Anna. Just varför vi stannade på Anna var för att hon var med under allt som jag kommer berätta om.


Det var så här! Jag, Johan, Simon, Mathias och Anna som gick till en soptipp som finns en bit utanför stan. Vi har ca 13-14 och jag, Johan och Simon mötte Mathias och Anna påväg mot tippen, vi tänkte att vi skulle gå in och slå sönder gammal elektronik 4tehlulz.


Vi hittar ett hål i stängslet och kryper in, jag och Mathias springer och letar efter verktyg att slå med medans Simon och Johan går och letar efter sprayburkar för att dom kände mer för att klottra
(Under allt så står Anna bara och kollar på vad vi gör så jag orkar inte berätta vad hon gjorde).


Mathias och jag hittar en stor TV med bakprojektor som han vill pajja, vi filmade och han slog sönder TVn mer och mer, skitkul var det faktiskt, kul att slå sönder saker.. Alltid ;D
Jag börjar gå med ryggen mot den stora grinden och Johan skriker "Det är någon vid grinden!". Detta var nu inget ovanligt eftersom Johan ALLTID skriker det så ingen direkt reagerar, jag drar en glutt mot grinden när jag vänt mig om för att kolla vad Mathias gjorde.


Det var någon vid grinden!
Jag ser två snubbar som håller på att låsa upp grinden och jag skriker till dom andra "Det är faktiskt någon vid grinden! Spring!"


Vi springer ut i skogen och hittar en bergsknall där vi sätter oss och chillar och snackar lite i ca 20-30 min. Under tiden vi snackat så har vi suttit gömda i skogen och bevakat hur de där snubbarna går omkring inne på området. Jag säger att vi kan börja gå upp igen för att jag inte sett något tecken på liv uppe vid tippen på länge.


Vi rörde oss uppåt och började hålla på med exakt samma saker som innan. Helt plötsligt så hör jag däckskrik och en Volvo 740 kommer i en jävla fart emot oss, jag står som fastfrusen i marken när jag ser hur passageraren slänger sig ur bilen och springer fort som fan emot oss med järnrör.


Jag fattar äntligen vad som händer och vänder mig om för att springa. Jag stöter olyckligtvis ihop med Anna som jag slänger åt sidan och hoppar ut mot hålet i stängslet. Jag vänder mig om och ser hur Johan som missbedömt ett hopp över ett dike och landar helt snett med foten medans snubben med järnröret får till en ganska saftig träff i ryggen på honom. Jag, Mathias och Simon har kommit under allt detta.


Johan ser Anna och tar tag i henne och dom springer som tokiga ut från området. Vi springer in mot skogen utan att titta bakåt, vi letar efter våra cyklar som jag och Johan hade tagit. Bilen som jagat oss åker fram och tillbaka på den enda vägen som finns till tippen så vi blev tvungna att ta skogsvägen som inte var så trevlig att gå i eftersom det inte fanns någon stig någonstans.


Bilen åkte iväg för att vända och vi såg våran flyktväg, på andra sidan vägen så var det en avvikande grusväg som vi kunde ta. Vi chansade och sprang som dårar in på vägen. Vi gick i kanske 20 min tills vi kom fram till en liten gård eller liknande. På gården stod det 5 st små vita bilar, ett hus, en mindre lada och någon exotisk buske mitt i det hela. Vi stod där och såg ut som yra höns till det dök upp en gubbe och frågade ifall vi sökte något, vi förklarade vad som hade hänt och från ingenstans så säger han "Vill ni se strusar?". Vi tittar på varandra med förvirrade blickar och säger samtidigt "visst". Vi följer gubben till den lilla ladan och han öppnar dörrarna.
Framför oss står 4-5 st strutsar och vi trodde inte våra ögon, mitt ute i ingenstans i kalla Sverige så äger en randomsnubbe 5 st små vita bilar och lika många strutsar. Iallafall så fick vi klappa dom lite lätt och pratade med den glada gubben som berättade hur han hade fått tag på dom. Vi frågade även om bilarna, han sa att de va franska elbilar som han hade fått av en kompis. Det hela slutade med att vi tackade gubben för att han ville visa oss sina strutsar och vi begav oss hem, vi såg inte bilen som jagade oss något mer den kvällen.


Ni får tro att jag trollar osv, jag kan försäkra att allt i denna historia är sant. Just därför ville jag dela med mig med den eftersom det inte är något som händer mig varje dag :)


Bjuder på felaktig meningsuppbyggnad, grammatik och allt annat som man kan göra fel inom typografi.