2
Skriv fortsättning på berättelsen
Postat av CJSB den 31 December 2014, 17:08
8 kommentarer · 1 188 träffar
Det hela är enkelt. Tillsammans hjälps vi åt att få berättelsen framåt och se hur det slutar. Försök bara inte göra det till något extremt/"vuxenmaterial" eller vara våldsamt eller så, och inget trams. Jag börjar:
Året var 1994 och snön täckte Sverige. Det var den 23 december och någonstans i Sverige fanns ett hus ute på landsbygden. Inuti ett rum på andra våningen satt en flicka vid namn Hanna och suckade djupt och tjurade. I september hade hon fyllt 12, och i morgon var det julafton, Det var ju egentligen i och för sig väldigt trevligt. Men det fanns en sak hon avskydde med julen, ja och varenda liten finare tillställning med för den delen. Det var att hon då inte fick springa runt i tröja och mysbyxor som vanligt. Nix pix, det gick inte. Man skulle vara finklädd. Strikt, stelt och obekvämt.
Hon hade inte behövt ha massa klänningar, men däremot skulle man antingen ha på sig en blus med en kjol till eller någon skjorta med lite bättre byxor till. Ibland även en väst till, men det var bara ibland och lyckligtvis inte i dag. Vilket av plaggen hon skulle ha bestämde hennes föräldrar. Hanna hade avskytt det här med finkläder sedan hon var liten, och så länge hon kunnat minnas, runt 4-årsåldern.
Eftersom hon bodde långt ute på landet hade hon långt till sina vänner, och de skulle vara i sina familjer. Hannas familj var alltid hemma under jularna.
Hanna suckade återigen djupt. I garderoben låg kläderna hon blivit tillsagd att sätta på sig. En vit blus med långa armar och en svart medellång kjol med ett vitt skärp till. Till skulle hon ha et par vita strumpor. Man skulle knäppa alla blusknappar och stoppa sin blus innanför kjolen.
"–Så skall man sätta på sig de här kläderna igen!" suckade Hanna, ännu en gång och öppnade försiktigt garderoben och såg först en liten glimt av bluskragen. Hanna stirrade i flera minuter på flickblusen som hängde där.
Hanna verkligen avskydde finkläder, men nu var det alltså dags för henne att sätta på sig dem igen. Hennes mamma och pappa var väldigt stränga med att hon klädde sig fint och uppförde sig fint och trevligt som en duktig flicka på finare tillställningar, det vill säga julen, födelsedagar, om de fick besök eller hälsade på någon eller gick ut och åt på en lite mer fin restaurang. Under julen fick hon alltid sätta på sig dessa kläder på eftermiddagen dagen före julafton och ha dem resten av dagen, och sedan skulle hon ha dem på sig hela julafton, juldagen och annandag jul. Som om det inte vore nog skulle hon också vara finklädd hela nyårsafton och nyårsdagen och hela trettondagsaftonen och trettondedag jul. Hon hade extra blusar och kjolar, som såg likadana ut, ifall något av plaggen av olyckshändelse spilldes ner.
Samtidigt i en annan del av husets andra våning satt Hannas lillasyster Sandra, som nyss fyllt sex år i augusti, i sitt rum och tjurade. Hon skulle också sätta på sig exakt likadana finkläder (fast av mindre storlek), det vill säga blus och kjol, och hon avskydde finkläder minst lika mycket som sin storasyster. Sandra hade just öppnat garderoben för att sätta på sig sin blus.
Året var 1994 och snön täckte Sverige. Det var den 23 december och någonstans i Sverige fanns ett hus ute på landsbygden. Inuti ett rum på andra våningen satt en flicka vid namn Hanna och suckade djupt och tjurade. I september hade hon fyllt 12, och i morgon var det julafton, Det var ju egentligen i och för sig väldigt trevligt. Men det fanns en sak hon avskydde med julen, ja och varenda liten finare tillställning med för den delen. Det var att hon då inte fick springa runt i tröja och mysbyxor som vanligt. Nix pix, det gick inte. Man skulle vara finklädd. Strikt, stelt och obekvämt.
Hon hade inte behövt ha massa klänningar, men däremot skulle man antingen ha på sig en blus med en kjol till eller någon skjorta med lite bättre byxor till. Ibland även en väst till, men det var bara ibland och lyckligtvis inte i dag. Vilket av plaggen hon skulle ha bestämde hennes föräldrar. Hanna hade avskytt det här med finkläder sedan hon var liten, och så länge hon kunnat minnas, runt 4-årsåldern.
Eftersom hon bodde långt ute på landet hade hon långt till sina vänner, och de skulle vara i sina familjer. Hannas familj var alltid hemma under jularna.
Hanna suckade återigen djupt. I garderoben låg kläderna hon blivit tillsagd att sätta på sig. En vit blus med långa armar och en svart medellång kjol med ett vitt skärp till. Till skulle hon ha et par vita strumpor. Man skulle knäppa alla blusknappar och stoppa sin blus innanför kjolen.
"–Så skall man sätta på sig de här kläderna igen!" suckade Hanna, ännu en gång och öppnade försiktigt garderoben och såg först en liten glimt av bluskragen. Hanna stirrade i flera minuter på flickblusen som hängde där.
Hanna verkligen avskydde finkläder, men nu var det alltså dags för henne att sätta på sig dem igen. Hennes mamma och pappa var väldigt stränga med att hon klädde sig fint och uppförde sig fint och trevligt som en duktig flicka på finare tillställningar, det vill säga julen, födelsedagar, om de fick besök eller hälsade på någon eller gick ut och åt på en lite mer fin restaurang. Under julen fick hon alltid sätta på sig dessa kläder på eftermiddagen dagen före julafton och ha dem resten av dagen, och sedan skulle hon ha dem på sig hela julafton, juldagen och annandag jul. Som om det inte vore nog skulle hon också vara finklädd hela nyårsafton och nyårsdagen och hela trettondagsaftonen och trettondedag jul. Hon hade extra blusar och kjolar, som såg likadana ut, ifall något av plaggen av olyckshändelse spilldes ner.
Samtidigt i en annan del av husets andra våning satt Hannas lillasyster Sandra, som nyss fyllt sex år i augusti, i sitt rum och tjurade. Hon skulle också sätta på sig exakt likadana finkläder (fast av mindre storlek), det vill säga blus och kjol, och hon avskydde finkläder minst lika mycket som sin storasyster. Sandra hade just öppnat garderoben för att sätta på sig sin blus.
