1
Något man egentligen inte bör/får?
Postat av rhythmic den 9 Mars 2014, 08:52
9 kommentarer · 726 träffar
Tråden läggs under kategorin nöje/övrigt, eftersom det roade mig.
Har du någonsin gjort något man enligt sociala, oskrivna, regler inte bör eller får?
Förföljaren 1.0:
Detta utspelar sig under en mörk höstkväll för en tid sedan i en av Sveriges nordligare småstäder.
Jag hade spenderat den senare delen av eftermiddagen på ett styrkepass på mitt dåvarande gym, som ligger ungefär en halvtimmes promenad ifrån min bostad. För att påskynda hemfärden, till fots, brukar jag gå ett avsides spår som leder upp på en lite lantligare del av samhället. Just denna lite lantligare sträcka råder det ett större vägbygge där de omvandlar en tidigare grusväg till en asfalterad, och det eftersom det pågår nybygge av ett flertal lägenheter som ligger i anslutning till grusvägen. Detta stycke grusväg är tillstörre delen, om jag går från gymmet, en uppförsbacke.
Det råder som sagt en uppgradering av grusvägen vilket har resulterat i att det är lite grövre stenar lagt på den tidigare grusvägen och att det sticker upp nya tjusiga lycktstolpar, svarta förövrigt, varav bara några fåtal, var femte om inte färre av dessa har fått el dragen och ger ett halvmatt ljus, så i det rådande höstmörker ser man stundtals inte alltför väl.
Nu till det festliga, jag ser en mager yngling som kommer gåendes mot samma riktning som jag ska, mot grusvägen det vill säga, han knatar på i rasktakt och hinner därför nå grusvägen innan jag gör det. Det är här fan flyger i mig, jag tänker ”jag ska fan i mig följa efter och stressa grabbstackarn!”. Jag håller mig därför relativt nära grabben, lite för nära, så pass nära att det ger den andra individen ett obehag och kanske paranoida tankar, tankar likt ”kommer jag bli rånad nu…?”. Det dröjer några minuter innan obehaget blir synligt. Synligt på så vis att han försöker antingen öka sin gång för att gå ifrån mig, eller för att sakta ner för att släppa förbi mig, vilket jag inte gör. Saktar grabben ner, saktar jag ner, går han fortare så tar även jag längre kliv.
Det är åtminstone gott ljus nog för att kasta avlånga skuggor från de som går på grusvägen, i detta fall avlånga otäcka silhuetter av mig, som blir synliga för ynglingen framför mig…
[...] vidare fortsättning kommer senare.
Mvh
Har du någonsin gjort något man enligt sociala, oskrivna, regler inte bör eller får?
Förföljaren 1.0:
Detta utspelar sig under en mörk höstkväll för en tid sedan i en av Sveriges nordligare småstäder.
Jag hade spenderat den senare delen av eftermiddagen på ett styrkepass på mitt dåvarande gym, som ligger ungefär en halvtimmes promenad ifrån min bostad. För att påskynda hemfärden, till fots, brukar jag gå ett avsides spår som leder upp på en lite lantligare del av samhället. Just denna lite lantligare sträcka råder det ett större vägbygge där de omvandlar en tidigare grusväg till en asfalterad, och det eftersom det pågår nybygge av ett flertal lägenheter som ligger i anslutning till grusvägen. Detta stycke grusväg är tillstörre delen, om jag går från gymmet, en uppförsbacke.
Det råder som sagt en uppgradering av grusvägen vilket har resulterat i att det är lite grövre stenar lagt på den tidigare grusvägen och att det sticker upp nya tjusiga lycktstolpar, svarta förövrigt, varav bara några fåtal, var femte om inte färre av dessa har fått el dragen och ger ett halvmatt ljus, så i det rådande höstmörker ser man stundtals inte alltför väl.
Nu till det festliga, jag ser en mager yngling som kommer gåendes mot samma riktning som jag ska, mot grusvägen det vill säga, han knatar på i rasktakt och hinner därför nå grusvägen innan jag gör det. Det är här fan flyger i mig, jag tänker ”jag ska fan i mig följa efter och stressa grabbstackarn!”. Jag håller mig därför relativt nära grabben, lite för nära, så pass nära att det ger den andra individen ett obehag och kanske paranoida tankar, tankar likt ”kommer jag bli rånad nu…?”. Det dröjer några minuter innan obehaget blir synligt. Synligt på så vis att han försöker antingen öka sin gång för att gå ifrån mig, eller för att sakta ner för att släppa förbi mig, vilket jag inte gör. Saktar grabben ner, saktar jag ner, går han fortare så tar även jag längre kliv.
Det är åtminstone gott ljus nog för att kasta avlånga skuggor från de som går på grusvägen, i detta fall avlånga otäcka silhuetter av mig, som blir synliga för ynglingen framför mig…
[...] vidare fortsättning kommer senare.
Mvh
Uppdatering skriven 10 Mars 2014, 12:04
Sidospår, jag har promenerat hela denna väg flera gånger tidigare, så jag vet att om man fortsätter rättfram, vilket grabben låtsas att han ska göra (man går vanligtvis inte denna väg, speciellt om det är mörkt, om man inte vet åt vilket håll man ska gå för att nå sitt mål), så kommer man in på ett elljusspår som under vintertid är dragna med skidspår för längdskidor, inne i en skog…
Vår promenad ”tillsammans” fortsätter i en, för grabben förmodligen mycket stressad kvart. Vi når mot slutet av vår promenad en korsning, den nämnd ovan, och grabben låtsas som att han ska fortsätta gå rätt fram, vilket enligt mig är ganska dumt om jag nu verkligen ville grabben något illa eftersom där inte finns så mycket mer än ingenting.. Som ni märker tar jag för givet att grabben faktiskt är väl medveten om att han inte kommer nå sitt mål via den vägen, såvida han inte smyger in i skogen för att vänta ut mig för att sedan återvända till vägkorsningen för att gå rätt väg.
Vid korsning anser jag att det får räcka, jag kan ju inte skrämma livet ur ynglingen … Så jag väljer att svänga åt höger medan ynglingen fortsätter gå femton-tjugo meter framåt på vägen som leder mot elljusspåret för att väl där, en bit ifrån mig, pusta ut och äntligen våga se efter vad det var för någon som förföljde honom. Jag ser detta eftersom jag vrider på huvudet för att kolla till killen.
Jag fortsätter gå högerväg, ner under en viadukt och väl efter den nå den återigen mer folktäta delen av samhället. Jag korsar en väg och ställer mig och väntar vid en busskur med sikt över viadukten för att se om ynglingen skulle dyka upp och då få bekräftat att ynglingen bara fortsatte gå längs grusvägen för att försöka undvika mig...
Fortsättning kommer om så önskas.
Vår promenad ”tillsammans” fortsätter i en, för grabben förmodligen mycket stressad kvart. Vi når mot slutet av vår promenad en korsning, den nämnd ovan, och grabben låtsas som att han ska fortsätta gå rätt fram, vilket enligt mig är ganska dumt om jag nu verkligen ville grabben något illa eftersom där inte finns så mycket mer än ingenting.. Som ni märker tar jag för givet att grabben faktiskt är väl medveten om att han inte kommer nå sitt mål via den vägen, såvida han inte smyger in i skogen för att vänta ut mig för att sedan återvända till vägkorsningen för att gå rätt väg.
Vid korsning anser jag att det får räcka, jag kan ju inte skrämma livet ur ynglingen … Så jag väljer att svänga åt höger medan ynglingen fortsätter gå femton-tjugo meter framåt på vägen som leder mot elljusspåret för att väl där, en bit ifrån mig, pusta ut och äntligen våga se efter vad det var för någon som förföljde honom. Jag ser detta eftersom jag vrider på huvudet för att kolla till killen.
Jag fortsätter gå högerväg, ner under en viadukt och väl efter den nå den återigen mer folktäta delen av samhället. Jag korsar en väg och ställer mig och väntar vid en busskur med sikt över viadukten för att se om ynglingen skulle dyka upp och då få bekräftat att ynglingen bara fortsatte gå längs grusvägen för att försöka undvika mig...
Fortsättning kommer om så önskas.
Uppdatering skriven 11 Mars 2014, 12:11
OM NÅGON IDS LÄSA FÅR NI GÄRNA LÄMNA SYNPUNKTER PÅ VAD JAG I FRAMTIDEN KAN TÄNKA PÅ FÖR ATT UTVECKLA MITT SKRIVANDE, skrivet i caps eftersom det gärna fångar blicken och vilket jag hoppas genererar i fler förslag.
Hur skulle du agera vid en liknande händelse?
18 personer har röstat
