1
Kärleks Novell. [SE HIT]
Postat av Razial den 9 December 2008, 20:12
41 kommentarer · 529 träffar
Hej! Fick en uppgift på svenskan att skriva en novell som ska vara 3 A4 lång ungefär.
Fick temat Kärlek/Drama.
Jag skrev en novell men vet ej om den blev bra så jag vill se lite kritik från kära fragbitare!
---------------------------- ------------------------------ ---------------------
Mitt namn. Ja, det är någonting som förblir hemligt tror jag. Ännu en natt och mitt huvud är fullt av tankar om henne. Att sitta i det här mörka rummet och somna när solen går upp utanför fönstret, är någonting jag har blivit van med nu. Vågar inte gå fram och berätta till Ellinor, jag är rädd för att bli avvisad.
Jag vaknar klockan sju på morgonen av alarmsignalen och orkar inte gå upp, ser ännu en jobbig dag framför mig i skolan, ser lärarna tjata på mig, alla klasskamrater som undrar varför jag har förändrats så, varför jag blir alldeles röd varje gång jag ser henne. Jag bara önskar ibland att jag aldrig hade hamnat i samma klass som henne, aldrig träffat henne, önskar att hon inte hade existerat men samtidigt så kommer underbara känslor och jag hoppas bara på att en vacker dag och hon går fram och börjar prata med mig och visa intresse för mig först. Jag tänker inte längre på skolan lika mycket, inget känns lika viktigt numera.
Jag tar på mig kläder och går sakta till skolan, på vägen dit får jag sällskap av min kompis Mathias som är jätteglad utav någon anledning jag inte känner till. Mathias snackar hela vägen men jag minns inget av det han säger. Plötsligt slog det mig, jag kom på att vi skulle åka bort med klassen i tre dagar, vi skulle spendera tre dagar i skogen. Jag längtade verkligen eftersom jag kanske skulle ha någon chans att komma Ellinor närmare den här gången.
Äntligen, efter hela tjugo minuters promenad var vi framme i skolan. Alla spelade fotboll innan vi skulle in på lektion, men det hade jag inte lust med att göra. Jag försökte komma på ett sätt att komma Ellinor närmare.
Klockan var nästan tolv och vi gick med polarna för att käka mat, det var korv med bröd till lunch. Jag blev alldeles förtjusad av glädje, jag menar allt gick vägen idag, lärarna klagade inte, polarna var schysta och maten var god. Hur bra kan det egentligen bli tänkte jag? När vi tog vår mat och satte oss ner kom jag på att jag glömde ta senap, jag gick upp för att hämta senap och då ropade en av mina kompisar att han behövde mer ketchup. Jag sa ok, vände mig om och där kom det jag var mest rädd för. Jag gick i en snabb fart att jag inte lyckades stanna i tid och krockade med Ellinor. Hon frågade hur det gick medans jag blev helt röd och inte visste vad jag skulle säga. Jag lyckades bara säga: ”Sorry” men en halvstängd mun så det hördes knappt och smita iväg innan alla märkte vad som hade hänt. Resten av dagen spenderade jag med att undvika henne i korridoren, även om hon glodde lite snett på mig nu.
Eftersom Mathias är min granne så spenderar vi mycket tid tillsammans och går även från och till skolan i sällskap med varandra. På vägen tillbaka så var jag ganska glad även om jag klantade mig lite i skolan för jag trodde verkligen att det här skulle kunna funka och jag skulle komma på en härlig plan. Jag skulle kanske behöva lite hjälp av en pålitlig hjälp som ställer upp och där kommer Mathias in i bilden, så jag bestämde mig att ta och snacka med Matte. Jag: ”Matte, alltså jag tror att jag behöver din hjälp för att det ska funka mellan mig och Ellinor”. Mathias ”Vad är det du vill att jag ska göra?” svarade Mathias och stannade upp. Jag ”Alltså, jag har ingen aning just nu faktiskt men det kan vi ju komma på lite senare eller” sa jag. Mathias svarade inget och fortsatte bara gå framåt. Mathias var tvungen att gå vidare medans jag var redan framme vid mitt hus, jag sa hej då men fick inget svar vilket jag ansåg vara jättekonstigt.
Jag vaknade klockan fem på morgonen och började packa mina saker, det var mörkt och knäpptyst utanför. Hela gatan låg i dimman så jag såg knappt något när jag gick ut ur huset. Jag mötte Mathias och vi fick skjuts till skolan där alla redan stod och väntade på oss. Ellinor syntes inte i folkmassan så jag blev genast nervös. Vi steg på bussen så småningom men man såg fortfarande inte henne. Vi färdades i flera timmar. När vi äntligen stannade och gick ut så såg jag att Ellinor redan befann sig på plats. Hon stod där bredvid bilen och pratade med sin far.
Vi hittade ett bra ställe i skogen där vi kunde slå läger. Hela klassen delades in så att två stycken personer kunde sova tillsammans i samma tält. Klockan var bara nio på kvällen när vi var klara med tälten. Vi hade ingen aning vad vi skulle göra först men sen kom jag och Matte överens om att vi skulle starta någon slags lek så att andra skulle lämna sina tältar och komma över till oss. Vi började leka sanning och konsekvens, inom en halvtimme var det mer än tio personer i samma tält. Det började bli för trångt och mer folk ville komma och vara med. Plötsligt så hade vi ingen val, alla var tvungna att gå och fortsätta utanför. Som tur så fanns det ett stort bord utanför våra tält.
Äntligen hände det, Ellinor kom ut och gick fram till oss. Jag visste inte vad jag skulle säga, låtsades vara lugn medans jag mådde lite illa av nervositeten. Jag lutade mig och vispade i Mattes öra: ” Matte, kan inte du gå någonstans och låta Ellinor vara med istället för dig”. Jag höll på att spy pga. oron eftersom Matte inte svarade. Efter ett par minuter vände sig Mathias om och sa: ” Okej då, men bara den här gången”. Jag blev så lycklig och kände alla känslor rusa igenom hela kroppen så att jag ville gå upp och springa runt hela skogen utan någon anledning.
Nu var det Ellinor som skulle snurra på flaskan. Jag blundade för en sekund och tänkte hur viktigt det här var för mig. Hon tar tag i flaskan och snurrar den, det kändes som om att den snurrades i flera timmar. Den stannar på tjejen som sitter bredvid mig men hon bestämmer att dra sig ur leken. Lyckligtvis så får jag ta hennes plats. Ellinor: ”Då får väl du ta hennes plats”. Jag: ”Mm, får väl göra det”. Ellinor: ”Vad väljer du? Sanning eller Konsekvens?” Jag: ”Tar konsekvens då”. Precis innan Ellinor skulle säga något, skriker min kompis: ” Haha, han vågar inte ens kyssa en tjej!”. Jag blev jätte generad och röd i ansiktet så jag sa bara: ”Klart jag gör”. Ellinor ställde sig upp lite snett och sa: ”Gör det då”. Jag förstod inte riktigt vad hon menade så jag frågade om henne. Hon svarade igen fast mer bestämd var hon denna gången.
Vi tog på oss våra jackor och gick ut. Jag kollade upp från marken och såg hennes fina leende. Jag tog tag i hennes hand och plötsligt stannade vi upp. Månen lyste upp hennes ansikte och jag förstod hur lyckligt lottad jag var. Jag tog ett steg framåt emot henne och hon besvarade på samma sätt. Jag smekte hennes kind med mina fingrar och våra läppar möttes vid. Alla problem, små eller stora, försvann plötsligt och jag kände inget annat än lyckan. Jag tog ett steg bakåt och kunde inte sluta le mot henne. Vi vände oss om och gick sakta emot mitt tält. Jag försökte spräcka den pinsamma och tysta promenaden genom att småsnacka med Ellinor. Oväntat snabbt var vi framme vid mitt tält och jag frågade henne om hon ville följa med in. Vi gick in och såg Mathias ligga i en blodpöl med öppnade vener. Både jag och Ellinor var chokade av den hemska synen framför oss. Jag gick fram för att kolla pulsen men Mathias var redan borta och det fanns inget vi kunde göra nu.
Jag plågas än idag av mardrömmar där jag ser Mathias skrika efter hjälp. Jag förlorade min bästa vän men fick en flickvän som senare blev min fru. Jag undrar om det verkligen var värt det? Att strunta i min bästa vän när han behövde mig som mest och tänka endast på sig själv. Jag kunde ha frågat vad som var så fel efter skolan, när vi åkte bil eller bara ringa och prata med honom under en vanlig kväll. Det sägs att vi människor gör många misstag vissa är små, andra är stora. Jag önskar bara att vi kunde hjälpa till folk när de verkligen behöver oss utan att ropa på våra namn eller säga ordet: ”Hjälp!”. Men det kanske var hans öde, det lärde mig fruktansvärt mycket och jag är inte samma person som jag var då.
Förlåt Mathias, men mitt namn förblir nog hemligt även den här gången.
---------------------------- ------------------------------ ---------------------
Jag körde bara [ctrl-c] och [ctrl-v] så jag ber om ursäkt om något blev fel :)
Säg gärna hur jag ska träna för att förbättra skrivförmågan :PpP
Hade bra, puss!
Fick temat Kärlek/Drama.
Jag skrev en novell men vet ej om den blev bra så jag vill se lite kritik från kära fragbitare!
---------------------------- ------------------------------ ---------------------
Mitt namn. Ja, det är någonting som förblir hemligt tror jag. Ännu en natt och mitt huvud är fullt av tankar om henne. Att sitta i det här mörka rummet och somna när solen går upp utanför fönstret, är någonting jag har blivit van med nu. Vågar inte gå fram och berätta till Ellinor, jag är rädd för att bli avvisad.
Jag vaknar klockan sju på morgonen av alarmsignalen och orkar inte gå upp, ser ännu en jobbig dag framför mig i skolan, ser lärarna tjata på mig, alla klasskamrater som undrar varför jag har förändrats så, varför jag blir alldeles röd varje gång jag ser henne. Jag bara önskar ibland att jag aldrig hade hamnat i samma klass som henne, aldrig träffat henne, önskar att hon inte hade existerat men samtidigt så kommer underbara känslor och jag hoppas bara på att en vacker dag och hon går fram och börjar prata med mig och visa intresse för mig först. Jag tänker inte längre på skolan lika mycket, inget känns lika viktigt numera.
Jag tar på mig kläder och går sakta till skolan, på vägen dit får jag sällskap av min kompis Mathias som är jätteglad utav någon anledning jag inte känner till. Mathias snackar hela vägen men jag minns inget av det han säger. Plötsligt slog det mig, jag kom på att vi skulle åka bort med klassen i tre dagar, vi skulle spendera tre dagar i skogen. Jag längtade verkligen eftersom jag kanske skulle ha någon chans att komma Ellinor närmare den här gången.
Äntligen, efter hela tjugo minuters promenad var vi framme i skolan. Alla spelade fotboll innan vi skulle in på lektion, men det hade jag inte lust med att göra. Jag försökte komma på ett sätt att komma Ellinor närmare.
Klockan var nästan tolv och vi gick med polarna för att käka mat, det var korv med bröd till lunch. Jag blev alldeles förtjusad av glädje, jag menar allt gick vägen idag, lärarna klagade inte, polarna var schysta och maten var god. Hur bra kan det egentligen bli tänkte jag? När vi tog vår mat och satte oss ner kom jag på att jag glömde ta senap, jag gick upp för att hämta senap och då ropade en av mina kompisar att han behövde mer ketchup. Jag sa ok, vände mig om och där kom det jag var mest rädd för. Jag gick i en snabb fart att jag inte lyckades stanna i tid och krockade med Ellinor. Hon frågade hur det gick medans jag blev helt röd och inte visste vad jag skulle säga. Jag lyckades bara säga: ”Sorry” men en halvstängd mun så det hördes knappt och smita iväg innan alla märkte vad som hade hänt. Resten av dagen spenderade jag med att undvika henne i korridoren, även om hon glodde lite snett på mig nu.
Eftersom Mathias är min granne så spenderar vi mycket tid tillsammans och går även från och till skolan i sällskap med varandra. På vägen tillbaka så var jag ganska glad även om jag klantade mig lite i skolan för jag trodde verkligen att det här skulle kunna funka och jag skulle komma på en härlig plan. Jag skulle kanske behöva lite hjälp av en pålitlig hjälp som ställer upp och där kommer Mathias in i bilden, så jag bestämde mig att ta och snacka med Matte. Jag: ”Matte, alltså jag tror att jag behöver din hjälp för att det ska funka mellan mig och Ellinor”. Mathias ”Vad är det du vill att jag ska göra?” svarade Mathias och stannade upp. Jag ”Alltså, jag har ingen aning just nu faktiskt men det kan vi ju komma på lite senare eller” sa jag. Mathias svarade inget och fortsatte bara gå framåt. Mathias var tvungen att gå vidare medans jag var redan framme vid mitt hus, jag sa hej då men fick inget svar vilket jag ansåg vara jättekonstigt.
Jag vaknade klockan fem på morgonen och började packa mina saker, det var mörkt och knäpptyst utanför. Hela gatan låg i dimman så jag såg knappt något när jag gick ut ur huset. Jag mötte Mathias och vi fick skjuts till skolan där alla redan stod och väntade på oss. Ellinor syntes inte i folkmassan så jag blev genast nervös. Vi steg på bussen så småningom men man såg fortfarande inte henne. Vi färdades i flera timmar. När vi äntligen stannade och gick ut så såg jag att Ellinor redan befann sig på plats. Hon stod där bredvid bilen och pratade med sin far.
Vi hittade ett bra ställe i skogen där vi kunde slå läger. Hela klassen delades in så att två stycken personer kunde sova tillsammans i samma tält. Klockan var bara nio på kvällen när vi var klara med tälten. Vi hade ingen aning vad vi skulle göra först men sen kom jag och Matte överens om att vi skulle starta någon slags lek så att andra skulle lämna sina tältar och komma över till oss. Vi började leka sanning och konsekvens, inom en halvtimme var det mer än tio personer i samma tält. Det började bli för trångt och mer folk ville komma och vara med. Plötsligt så hade vi ingen val, alla var tvungna att gå och fortsätta utanför. Som tur så fanns det ett stort bord utanför våra tält.
Äntligen hände det, Ellinor kom ut och gick fram till oss. Jag visste inte vad jag skulle säga, låtsades vara lugn medans jag mådde lite illa av nervositeten. Jag lutade mig och vispade i Mattes öra: ” Matte, kan inte du gå någonstans och låta Ellinor vara med istället för dig”. Jag höll på att spy pga. oron eftersom Matte inte svarade. Efter ett par minuter vände sig Mathias om och sa: ” Okej då, men bara den här gången”. Jag blev så lycklig och kände alla känslor rusa igenom hela kroppen så att jag ville gå upp och springa runt hela skogen utan någon anledning.
Nu var det Ellinor som skulle snurra på flaskan. Jag blundade för en sekund och tänkte hur viktigt det här var för mig. Hon tar tag i flaskan och snurrar den, det kändes som om att den snurrades i flera timmar. Den stannar på tjejen som sitter bredvid mig men hon bestämmer att dra sig ur leken. Lyckligtvis så får jag ta hennes plats. Ellinor: ”Då får väl du ta hennes plats”. Jag: ”Mm, får väl göra det”. Ellinor: ”Vad väljer du? Sanning eller Konsekvens?” Jag: ”Tar konsekvens då”. Precis innan Ellinor skulle säga något, skriker min kompis: ” Haha, han vågar inte ens kyssa en tjej!”. Jag blev jätte generad och röd i ansiktet så jag sa bara: ”Klart jag gör”. Ellinor ställde sig upp lite snett och sa: ”Gör det då”. Jag förstod inte riktigt vad hon menade så jag frågade om henne. Hon svarade igen fast mer bestämd var hon denna gången.
Vi tog på oss våra jackor och gick ut. Jag kollade upp från marken och såg hennes fina leende. Jag tog tag i hennes hand och plötsligt stannade vi upp. Månen lyste upp hennes ansikte och jag förstod hur lyckligt lottad jag var. Jag tog ett steg framåt emot henne och hon besvarade på samma sätt. Jag smekte hennes kind med mina fingrar och våra läppar möttes vid. Alla problem, små eller stora, försvann plötsligt och jag kände inget annat än lyckan. Jag tog ett steg bakåt och kunde inte sluta le mot henne. Vi vände oss om och gick sakta emot mitt tält. Jag försökte spräcka den pinsamma och tysta promenaden genom att småsnacka med Ellinor. Oväntat snabbt var vi framme vid mitt tält och jag frågade henne om hon ville följa med in. Vi gick in och såg Mathias ligga i en blodpöl med öppnade vener. Både jag och Ellinor var chokade av den hemska synen framför oss. Jag gick fram för att kolla pulsen men Mathias var redan borta och det fanns inget vi kunde göra nu.
Jag plågas än idag av mardrömmar där jag ser Mathias skrika efter hjälp. Jag förlorade min bästa vän men fick en flickvän som senare blev min fru. Jag undrar om det verkligen var värt det? Att strunta i min bästa vän när han behövde mig som mest och tänka endast på sig själv. Jag kunde ha frågat vad som var så fel efter skolan, när vi åkte bil eller bara ringa och prata med honom under en vanlig kväll. Det sägs att vi människor gör många misstag vissa är små, andra är stora. Jag önskar bara att vi kunde hjälpa till folk när de verkligen behöver oss utan att ropa på våra namn eller säga ordet: ”Hjälp!”. Men det kanske var hans öde, det lärde mig fruktansvärt mycket och jag är inte samma person som jag var då.
Förlåt Mathias, men mitt namn förblir nog hemligt även den här gången.
---------------------------- ------------------------------ ---------------------
Jag körde bara [ctrl-c] och [ctrl-v] så jag ber om ursäkt om något blev fel :)
Säg gärna hur jag ska träna för att förbättra skrivförmågan :PpP
Hade bra, puss!
