Berätta för en person utan insyn vem cArn som person egentligen är!



Okej, namnet var Patrik Sättermon, är 21 år (född 1985). Född och uppvuxen i Skåre, en naturskön förort till Karlstad. Då jag inte till vardags skriver kontaktannonser har jag svårt beskriva mig själv som person, men anser mig nog vara någorlunda normal.



Men för att nämna något om mig som person; Jag röstade inte i valet, skrattar gör jag åt Filip och Fredrik, dansar aldrig nykter och resor är en mina stora passioner. Livet som professionell CS-spelare innebär mycket resande och upplevelser, vi har väldigt kul med laget även utanför själva spelet. Så vore väl inte fel att säga att jag trivs enormt med det liv jag lever.



Med tanke på att jag samlat på mig ett antal dygn på resande fot de senaste månaderna på grund av allt tävlande bor jag fortfarande hemma i en villa tillsammans med föräldrar och katten Murre. För tillfället bor jag dock i en trea i Mölndal tillsammans med mina kära lagkamrater för att vässa formen inför decembers prövningar.



Har alltid gillat bollsporter fast inget jag är aktiv i för tillfället, för att få lite motion försöker jag springa några kilometer ett par gånger i veckan. Kan väl dock ibland önska att jag vore lite mer aktiv. Tar framtiden som den kommer, har inga direkta planer på att sluta spela trots att jag fylda 21 är. Om man ska sätta upp lite framtidsmål så skulle det vara kul att innan jag är 25 kunna tala fler språk, ha rest jorden runt och kunna spela gitarr. Fast Svensson som man är blir nog majoriteten bara drömmar.





Ni vann Wonderbase senast men er Asienturné avslutades något svalt med två 5-6-placeringar på WSVG Kina och KODE5. Hur bra form vill du mena att ni är i just nu?



Uttrycket oslipad diamant passar nog rätt bra för att beskriva vår nuvarande form. Vet inte riktigt vad som gick fel i Kina, överlag har vi presterat bra 2006. Dock tror jag kanske just misslyckandet i Fjärran östern är en liten väckarklocka för oss att vi måste förnya vårt spel. Och vi har nu cirka fyra veckor på oss att göra detta, och jag känner mig ganska optimistisk att vi ska vara i god form när WSVG-finalerna sparkar igång.





Statistiskt sett är det knappast ovanligt att spelarbyten sker vid ett sådant tillfälle som ni var i efter Asienturnén, och det var just detta som ryktades att så även skulle ske hos er. Hur ser du på att genomföra spelarbyten när det uppenbarligen har gått dåligt för ett lag?



Vet inte riktigt, för det första tror jag att det finns få klanlösa spelare som skulle kunna ta plats i laget. Sedan tycker jag väl inte alltid att det är rätt botemedel mot tillfälligt dåligt spel från laget. Jag menar, överlag har vi presterat bra under 2006, med undantag för WSVG Chengdu och KODE5 i Peking.





Var ett spelarbyte i fnatic någonsin aktuellt?



Nej, eftersom vi hade kommande tävlingar (WSVG och CPL) så vore det direkt oklokt byta lag när vi ändå spelat så länge ihop.





Ofta har det varit just NiP som satt käppar i hjulet för er under året och faktiskt har ni med undantag från en uppvisningsmatch i våras aldrig slagit ninjorna, trots hela 11 försök. Vad är det egentligen som gör att ni aldrig vinner över NiP?



Det är nog snarare så att vi själva har gjort det komplicerat att besegra dem. Visst, det är ingen skam att torska emot NiP för de är enligt mig ett av världens främsta lag. Å andra sidan tycker jag vi själva också är det, så förhoppningsvis kan vi bryta trenden lagom till att WSVG sparkar gång i december.





Så här i novembertider har den större delen av året gått, men fortfarande återstår stora evenemang. För er del väntar WSVG-finalerna och CPL Winter. Om du först blickar bak under året – är du nöjd med vad fnatic har åstadkommit?



Jag behöver inte tänka särskilt länge för att svara ja på den frågan. Innan fiaskot i Kina, om man nu ska kalla det detta, så hade laget medelplacering på 1,8 i tävlingssammanhang. Vilket jag tror få lag kommit upp till någonsin. Allra nöjdast är jag med ESWC-tävlingen, fast jag kan i efterhand anse att vi gav bort förstaplatsen.

Och framåt – hur viktigt är det för er att ni når framgång på WSVG-finalerna och på CPL Winter?



Väldigt viktigt, med den dedikeringen vi gör fram till dess vore väl allt utom topp 3-placeringar misslyckanden. Men spelar vi korten rätt så kommer vi att hamna där.





Vilket av evenemangen värderar ni högst?



WSVG-finalerna, tror det bara är 10 deltagande lag och så gott som alla är av yttersta klass vilket gör tävlingen kanske svåraste hittills i år.

Den första nyheten på sidan där ditt nick figurerar var i samband med ArchAngels återuppståndelse. Först och främst, hur kom det sig att du hamnade i ArchAngels? Många kämpar ideligen med att ta det där steget från okänd till etablerad – var det svårt för dig?



Att jag hamnade i ArchAngels var väl både tur och skicklighet, tur i den bemärkelsen att AA redan var en känt lag vilket ledde till att jag fick spela emot bättre motstånd och utvecklas som spelare i en helt annan takt. Men det krävs även skicklighet om man nu får uttrycka sig så, Raphael som då tog in mig i laget hade sett mig på diverse mixar och antog att jag var kapabel att spela på den nivån. Om detta var svårt att uppnå eller inte minns jag inte riktigt, var fortfarande för fascinerad av spelet under denna tiden att jag spelade ganska mållöst, det bara blev som det blev.





Från att spela i ArchAngels till att vara en av världens mest respekterade CS-spelare – hur gick det till? Vilken väg tog du?



Som tidigare nämnt kom genombrottet i ArchAngels, det var i denna klanen jag lärde mig grunderna i lagspel och vad allt det nu innebär. Spelet under denna tiden var ganska dåligt ur en taktiskt synpunkt, tror vi hade två taktiker på varje bana "B1-split" och "B2-split". Det var också i ArchAngels som jag fick spela första viktiga LAN-matcherna, får gå tillbaka till ESWC-kvalen 2003 för att hitta denna matchen emot caYa vilken vi faktiskt lyckades vinna.



Efter ett halvår eller så lades laget på is och jag slöt upp med xPerience.se. Detta var ungefär under den tidpunkten CS gick till Steam istället för tidigare WON. I xP.se kan man väl säga att min internationella karriär fick en boost, vi spelade både i Grekland och Las Vegas med laget för att sedan hinna med att bli nummer två i den då existerande SEL-ligan, innan laget lades ned.



Från xP.se gick tåget vidare till Gamers.nu tillsammans med dsn, som jag spelat i samma lag som sedan xP. I Gamers.nu blev det jag som fick ta över taktikerna och styra laget in game vilket jag har för mig var en liten omställning till en start, fast som numera känns relativt bekvämt. G.nu var det första laget jag spelade i som hade sponsor, fast kan ändå inte säga att jag var proffesionell spelare under denna tiden, då inkomsten man hade från CS var ytterst liten. Det var i G.nu som jag tror jag utvecklades som LAN-spelare som mest, vi var på åtskilliga LAN-evenemang vilket gav mycket erfarenhet. Och vi lyckades till och med vinna ett CPL-kval i Spanien vilket då var min bästa prestation dittills.



CPL-kvalvinsten i Spanien ledde som nästan alltid till att laget fick spela CPL Dallas, här lyckades laget inte alls och hamnade 16-25:e plats eller något sådant. Detta ledde senare till att laget lades ned och jag och dsn gick till Begrip.



Begrip-lagets mål när lagets sattes ihop var CPL Dallas vinterevenemang. Vi spelade med laget som bestog av IsKall, Calippo, Zad och dsn i tre månader inför denna tävling där vi slutade fjärde plats, efter förlust emot NoA.

Tåget från Begrip hoppade jag på tillsammans med dsn och Zad med riktning emot EYEballers. archie (observera med e) och Bullen var de resterande i femman. Lyckades väl inte riktigt så bra med detta laget, med en tredjeplats på Euskal Bilbao som bästa resultat.



I slutet av EYE-tiden började jag jobba på en bensinstation, så när laget la ned kände jag kanske suget att hoppa på nytt lag, fast förutsättningarna fanns inte där då. dsn gick till fnatic, jag och de resterande spelarna inaktiva tills vidare. När sedan slutet av året (2005) närmade sig och Harley berättade att de tänkte storsatsa med nytt lag för 2006 kändes det helt rätt. Slutade med jobbet så småningom och satsade istället helhjärtat på CS, faktiskt ett av mina bättre beslut i livet. :)

I fnatic huserar jag alltså nu, och trivs bra med både lagkamrater och organisationen.





När du började etablera dig på de svenska CS-servrarna var det ofta med en AWP i din hand, ett vapen man inte ser dig använda lika ofta längre. Är det på grund av konkurrens med dsn som du lagt av med AWP-skyttet?



Det stämmer, hade en tid jag personligen tycker jag var väldigt bra med AWP. Fast genom alla versioner och förändringar CS har lidit genom åren har min skicklighet med denne mattats av. Jag ser det inte som en konkurrens vem som ska få AWP:a i laget med dsn, jag har sedan länge gett upp den rollen och anser att dsn klarar det bättre, så no hard feelings, haha.



Hur vill du beskriva din spelstil i CS?



Eftersom jag är in game-ledare i fnatic försöker jag alltid att anpassa mig och agera efter vad som gynnar laget. Går gärna först i ledet eller fejkar en site om det leder till rundvinst. Mina starka sidor skulle väl vara teamplay och speluppfattning och svaga sidor aim.

Vi har sett att dsn prövat på in game-ledarrollen i laget fler än en gång, men oftast brukar rollen falla tillbaka på dig som får ses som den ordinarie in game-ledaren. Hur tänker ni i fnatic när det gäller detta? Hur skiljer sig din och dsns ledarstilar?



För tillfället är det jag som styr in game, något jag gjort så gott som 99 % av tiden i fnatic. De gånger dsn har styrt är matcher vi prövar att spela utan taktiker, t.ex. några matcher emot NiP då vi i tidigare möten inte riktigt fått hål på deras försvar. Jag har mer erfarenhet än dsn som in game-ledare vilket kanske ger laget mer ro och struktur. Harley är väldigt innovativ som caller och kan komma med galna taktiker som i vissa fall funkar.





Beskriv dina klankamrater!



dsn: Denna 20-åriga göteborgare vid namnet Harley är den jag spelat allra längst med, får gå tillbaka till årskiftet 03/04 då jag började spela med honom. Så han är helt klart den jag känner bäst i laget. Som spelare är Harley som bäst när han får använda AWP, fast skjuter väl ut de flesta med Colt och pistoler med.



Archi: En av lagets två ynglingar, har minst erfarenhet från tävlingar men sköter sig bra ändå. Aimar nog bland de bästa i Svea rike. Är tillsammans med mig de tunga korten när det kommer till uteliv när tävlingar är över.





Tentpole: Är tillsammans med f0rest lagets Upplandsväsbybo, är 21 år gammal och cirkulerar fritt på nätet på SWE only-mixar. Som spelare är Kristoffer väldigt erfaren, lätt att spela med och bra på att hålla siter med vilket jag gör på de flesta banorna. Är också en av de spelare som kan slå sönder en mus efter en dålig publicrunda.



f0rest: Andra Upplandsväsbybon, 18 till åldern. Rankad som Sveriges bästa all-round och utsedd till 2006 års CS-spelare. Behöver väl inte säga alltför mycket mer. Patrik är en nyckelspelare som klarar att vinna rundor på egen hand. Han platsar i vilket lag som helst.





Du har nämnt att hela laget nu bor i en lägenhet i Göteborg. Hur funkar det att bo ihop?



So far so good, allt flyter på väl. Känns bra att spela praccar på LAN då det ger många fördelar både kommunikations- och utvecklingsmässigt. Fast det är både på gott och ont att bo så många på liten yta, alla mår bra av lite ensamhet ibland. Ska man få det här så får man gå upp tidigt (14.00) då alla andra sover. :)





Hur nyttigt för lagspelet är det egentligen att bo ihop?



Nyttigt, alla större tävlingar avgörs ju som bekant på LAN vilket skiljer sig en hel del från Internetspel, framförallt kommunikationsmässigt. Sedan får vi mer tid och kan utveckla vårt spel i en helt annan takt vad vi någonsin skulle kunna över nätet.





Ni har talat om en omstart när det gäller era taktiker, som lagets taktiker borde du ha viss koll på detta ämnet. Vad egentligen har ni ändrat och hur har det fungerat hittills?



Det vore oklokt att sitta och berätta exakt vad vi ändrat, men vi försöker bygga på lite nya rundor med mer finess och variation. Tidigare blev det ganska slentrianmässigt med taktiker, vi jobbade sällan på dem och analyserade vårt spel alldeles för lite. Främsta orsaken till att det blev så skulle väl jag påstå vara tidsbrist på grund av allt för många tävlingar. Vi försöker nu alltså gå igenom våra rundor på ett mer seriöst sätt, pröva lite nya idéer och jag tror och hoppas vi kommer vara bäst taktiskt sett till vinterns prövningar.





Om vi ser det till de olika banorna i spelet – vilka är fnatics bästa respektive sämsta banor?



Målet är att vara bäst på alla kartor, att inte lämna något åt slumpen. Fast i praktiken är detta ganska svårt att uppnå och genom min tid i fnatic skulle jag nog säga Inferno och Train vara våra sämre och Dust2 och Nuke våra bättre.





Om du gör en liten oskyldig spekulation i din närmsta framtid – var tror du dig vara om ett par år?



Svårt att sia om framtiden, kan ske mycket som kan förändra villkoren för både vanliga livet och rent spelmässigt. Om CS och hela gamingvärlden fortsätter växa så håller jag nog fortfarande på i någon form inom detta, fast omöjligt att säga.



För cirka ett år sedan var nedläggning rätt nära för mig, då jag arbetatade mer eller mindre heltid. Kan väl dock inte säga att jag ångrar ett ögonblick att jag hoppade på tåget när fnatic skapade nytt lag 2006. Dock är nästa hållplats på detta tåg ovisst, gäller att ta en tävling i taget och göra sitt bästa, än så länge har den inställningen funkat. Värt att tillägga är att jag knappast ser med oroliga ögon på framtiden, det blir som det blir.



Tack för din tid och lycka till i vinter!