Tomas (samot): Dagen började med en motgång, även om det var en väntad sådan. Väskan med kamerorna och de flesta andra trevliga saker till coveret var fyra kilo för tung för att kunna gå som handbagage. Istället fick jag ta det allra ömtåligaste i en plastpåse. Tur att Netto har kvalitetspåsar…



Min rutt ner till Leipzig, där Games Convention arrangeras, består mesta dels av väntetid. Två timmar på ett flyg från Stockholm till Düsseldorf, vänta i fyra timmar och sitt sedan en timme till på ett flyg till Leipzig. Där ska jag möta upp med Daniel (velox) för att ta tåget till hotellet som ligger i grannstaden Halle (hotellen i Leipzig var fullbokade). Filip (flpee) dyker upp först imorgon eftermiddag eftersom han hade en tenta att skriva idag, stackarn.



Just nu när jag skriver det här sitter jag i Düsseldorf i en ganska öde terminal. Här har jag suttit i nästan tre timmar och ytterligare någon timme återstår. Väntar mig ett litet flygplan mot Leipzig, vilket alltid är trevligare än de stora jumbojetsen. Flyget från Stockholm hade den minsta flygplanstoalett jag har sett. Man kunde inte ens stå raklång. Hemtrevligt och mysigt så det förslog!



Nej, nu blir det till att läsa ännu mer bok innan det blir dags att ta bussen(!) ut till flyget mot slutdestinationen. Stycket som kommer efter det här skrivs förhoppningsvis från hotellet i Halle!



Några timmar senare... Det blev inte på hotellet i Halle. Det blev ett sjaskigt Internet-café vid namn Speed istället. Caféet är mer av en pub, men de var vänliga nog att bjuda på en halvtimme med laptop-internet för 2 euro. Vilket kap!



Det här blir kort för ”caféet” stänger snart. Kort sagt är Tyskland lite udda. Det märks också att vi är i före detta Östtyskland. Slitna och sönderklottrade hus är en vanlig syn. Mitt emot vårt hotell ligger ett horhus med de klassiska röda neonet som man bara trodde existerade i filmer. Som tur är så är inte hotellet lika dåligt som omgivningen kanske skulle föreslå.



På vår väg mot ett Internet-café (som vi fick riktning till från den lokala taxikön) irrade vi bland annat ner oss i en källare med sopavfall (se bilderna). Även om det inte var entrén till caféet så såg vissa av de andra butikingångarna inte mycket bättre ut.



Imorgon bär det av till Games Convention. Om vi lyckas ta reda på hur man enklast kommer dit. Receptionistens engelska är inget vidare, men konstigare än det så är han ännu sämre på information om lokalområdet. Han visste att tågen började gå fyra på morgonen, men någon tidtabell eller åt vilket håll, vad det kostade visste han inte.



Uppdatering: Tågen gick en gång i timmen och slutade gå elva på kvällen.



Förhoppningsvis ses vi imorgon när Internet lär bli enklare att hitta. Då med bilder och video om allt vill sig väl!

Daniel (velox): Idag gick vi upp i ottan, klockan sju! Dåliga erfarenheter med de tyska biljettmaskinerna ledde till att gav vi oss själva lite extra tid till att fajtas med de lömska maskinerna, därav den tidiga väckningen. Vi strosade så småningom ner till bottenvåningen där hotellets frukost (klart godkänd) serverades.



När vi återvänt till hotellrummen kom Tomas på att det var helt onödigt att vi överhuvudtaget gick upp. Turneringen skulle ju börja 14, inte 10! Detta ledde till att vi var tvungna att mörda ett par timmar. Då jag i samma veva kom på att jag glömt mina sockar på sängen hemma beslöt vi oss för att ge oss ut på jakt på Halles gator efter ett par sockar. En utmaning även för den främste av oss.



Trots allt glada i hågen spatsare vi längs med Halles huvudgata. Förmiddagssolen lyste och stånden med Gemüse och Obst var många. Till slut hittade vi en affär som hade vad vi letade efter. Ett tiopack sockar för knappt 5 euro gav ett styckpris som fick duga och mer klöver i plånboken än förväntat. Wunderbar!



I slutet av vår tur kom vi fram till ett stort torg med tillhörande höga byggnader. Vi fick inte med oss någon kamera denna gång men planerar att gå dit och föreviga intrycken vid senare tillfälle. Det roliga tog slut ganska exakt där och vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra saker. Nästa stopp skulle bli tågstationen och senare Leipziger Neue Messe. Tack vare lite hjälp med biljettmaskinerna (man var tvungen att veta en kod, 163, som var omöjlig att ta reda på) fick vi våra biljetter.



Vi missade snöpligt 10.40-tåget och fick vänta en timme på nästa. Klipska och förutseende som vi är antog vi att en matbit redan vid denna tidpunkt skulle gynna oss, en tankegång som ledde till resans andra McDonaldsbesök. Efter vi ätit och åkt med tåget kom vi fram till Leipzigs nya mässa där Games Convention skulle hålla till. En drygt fem minuter lång promenad senare var vi framme vid ingången. Mässkänslan kunde insupas redan utanför ingången där ett och annat bås återfanns (däribland fanns Coca-Cola som bjöd på gratis dryck).



Någon längre kö var det inte tal om utan snart var vi mitt inne i smeten. Efter lite klurande gjorde vi en sannolikhetsbedömning om var C2EM-kvalet skulle hållas (vilket alltså inte var utmärkt någonstans). Vi prickade rätt och kunde med hjälp av en kunnig kontakt få reda på vad som gällde inför turneringen. Vi fick en kod som gav oss tillgång till WLAN:et men någon pressplats fick vi inte, vilket tvingade oss till alternativa placeringar. Till slut fick vi dock en liten vrå inne i turneringsområdet där vi även bjöds på ström till våra datorer. Lyxigt är ordet.



Då så satte coverarbetet igång och mitt i allting dök den tredje kämpen i Fragbitemannskapet upp – Filip (flpee). När kvalet var avklarat (grattis SK förresten!), som var ungefär vid 18-tiden, började redan mässans lyktor släckas ned. I den hallen där vi befann oss i skulle ett "Conroe Party" arrangeras vilket vållade vissa bekymmer för oss. Efter att ha tagit en promenad hade arrangörerna under tiden spärrat av för att enbart släppa in de som var uppskrivna för nämnda party. Efter lyckat flirtande med damen som höll i insläppet fick jag dock dispens i 10 minuter för att hämta mina saker i turneringsområdet (att jag faktiskt var uppskriven för partyt fick jag reda på först senare). En halvtimme senare lämnade vi hallen och mässan, i jämna steg med NiP.



Vi tog tåget till Halle där vi väl på tågstationen fick veta att vi inte behöver betala våra tågresor till mässan då vi istället ska kunna använda våra pass vi fått för mässan. Våra duster med de tyska biljettautomaterna ska därför vara över... tills vidare (we'll meet again...). Vi lämnade våra saker på hotellet och gick ut i Halles regn för att få oss en matbit. Vi gick längst ner till torget där vi till slut hittade en Italieninspirerad restaurang där jag beställde en Hawaiipizza medan Stockholmsbröderna tog varsin Spagetti med bolognese. Vi gick sedan tillbaka till hotellet där vi avslutade kvällen med lite pyssel (redigera filmer och skriva detta dagboksinlägg).



Idag har vi fått erfara något av en mjukstart till turneringen. Vi fick också erfara en liten turneringsskräll, något som jag var rädd att vi skulle kunna missa denna gång. Vi har också fått erfara en mässa som vi inte ens har sett en tredjedel av än. Kort sagt, mycket har hänt – men det är bara en bråkdel av vad vi har framför oss. Häng med oss i veckan, vet ja'!



Tills vidare, tschüss!

Filip (flpee): Fredagen startade när min mobil slog 07:20, och inte en sekund senare eftersom den låg precis vid mitt öra när den började tjuta. Kicken i det helvetiska uppvaknandet satte verkligen fart på mig och för en sekund var jag redo att springa ut i krig. Jag lyckades dock lugna ner mig och slinka in i duschen innan det var dags för en gemensamma hotellfrukosten.



Efter frukosten masade vi oss iväg till tågstationen, dit vi kom i rätt god tid till vårt 8:40-tåg. 20 minuter senare anlände vi tillsammans med resten av tåget till stationen som ligger ungefär en kilometer från mässområdet. Hela tåglasten började vandra mot mässan och orsakade under sin framfart en del mindre problem för taxibilar och annan fordonstrafik.



Idag var första dagen i NGL One, vilket var ett problem eftersom vi inte hade fått några pressbrickor. Att vi inte hade pressbrickor var ett gemensamt problem för både ESL och NGL, även om NGL löste det medan ESL inte kan få fram brickor åt oss, trots att vi föranmält oss som press. Att få pressbrickorna var dock inte helt lätt hos NGL heller, så medan Tomas och Daniel tog rollen som väntare kilade jag iväg och fotade montrar och lite smått och gott på mässgolvet.



När vi till slut fick komma in i turneringsområdet hos NGL One fann vi till vår glädje en dator, ett bord och en stol ställda till vårt förfogande, vilket var ett plus jämfört med ESL där vi får sitta på golvet eller udda stolar utan bord med datorerna i knäna, även om det bara går att koppla upp en dator i taget mot det trådlösa nätverket. Hos NGL One var det dock möjligt att koppla upp flera, även om golvplatsen var mer begränsad. Hursomhelst så var uppkopplingen snabbare hos ESL, så Tomas (samot) sprang iväg och lade en laptop på filmuppladdning i ESL-montern.



Under tiden försenades NGL One-turneringen gång efter annan, vilket fick till följd att hela dagen puttades fram. Efter att ha sett ett svagt nytt ALTERNATE aTTaX-lag förlora mot NiP och ett inledningsvis välspelande x6tence förlora mot fnatic begav vi oss till ESL:s bås för att täcka landskampen mellan Sverige och Polen. Polackerna var högljudda och rejält taggade, vilket ledde till fler rundor än väntat i den första halvleken, även om Sverige så klart ändå vann matchen i slutändan. Efter matchen fixade vi med lite film och bilder som blivit över sedan tidigare innan vi begav oss ut för att käka lunch.



Efter lite trevande bland de dyra alternativen på mässområdet (som ligger rätt avskilt) nöjde vi oss till slut ändå med en restaurang med rätt höga priser och rätt små portioner, skulle det visa sig. Jag åt en sorts potatiskorvsoppa som åtminstone var mättande medan Tomas och Daniel åt pannbiffar med lite potatissallad.



Med mat i magarna begav vi oss tillbaka till ESL:s bås, fortsatte med bilder och film innan vi kilade över till SK:s monter för att se om några av spelarna fanns tillgängliga för en intervju, vilket de inte fanns. Vi återvände till båset och fortsatte med det tidigare arbetet innan vi blev meddelade av en tysk att man skulle stänga om fem minuter, det vill säga en liten stund efter klockan sex. Föga smickrade begav vi oss iväg till en förutbestämd utgång från Hall 3, som var samlingspunkt för press som skulle åka till ESL ENC:s spelarby för en liten rundvandring.



Ungefär fem minuter försenade dök ESL upp och styrde in oss i taxibilar som skulle ta oss till spelarbyn som låg kanske 15-20 minuter från mässan. Under tillställningens många väntetider kom vi i kontakt med en tysk som nu var inaktiv hos mymtw.de och som så småningom bjöd in oss till en pokerträff innan eSports Awards under morgondagen (lördag). Vi tackade ja och hoppas att Daniel, som den ende pokerkunnige i sällskapet, ska försvara Fragbite-hedern mot de övriga esportreportrarna.



Själva spelarbyn var en rätt dyster syn. Vädret var mulet, stugorna trista och området fantasilöst. Fast beslutna att producera något av vår tid bad vi en tysk berätta lite om stället på engelska. Vi blev så småningom lotsade till en man från GIGA som kunde ta på sig uppgiften. Därefter tog vi oss med hjälp av ett par svenska WarCraft-spelare till det svenska CS-lagets hus där Red bor tillsammans med "managern" iffe. De övriga landslagsspelarna, från NiP och fnatic, bor med sina respektive lag, så Red var ensam svensk CS-spelare på området. Red ställde även upp på en intervju, som vi misslyckades med att få in på DV-bandet, vilket ledde till en hel del hårrivande en timme innan jag skrev den här dagboken.



ESL ordnade med taxis tillbaka till mässområdet för alla journalister, så cirka 20 minuter senare befann vi oss bland tysta montrar och en ohygglig massa skräp i gångarna mellan dem. Vi tog oss med viss möda ut från området (det var ju stängt) och till tågstationen där vi satte oss för att vänta på vårt tåg i ungefär en halvtimme.



Vi kom fram till Halle (staden där vi bor) tio minuter över tio och käkade middag vid tågstationens McDonald's (där vi träffade en man från Miami som var i staden för jobbet, helt enkelt) innan vi begav oss hemåt hotellet. På hotellet var det dags att redigera film för mig och Tomas. Det var nu bara en liten stund sedan jag upptäckte att intervjun med Red inte fanns på bandet, så förfäran sitter fortfarande i.



För att summera coveret kan man väl säga att det trots mycket gynnsamt utgångsläge blivit tuffare än vad vi trodde. Mycket på grund av att det inte finns ordentliga pressområden, vilket gör att man dels sitter mycket på golvet böjd över sin laptop och dels att man får turas om att arbeta och inte kan hålla så högt tempo. Trots nackdelarna finns det dock en hel del ljusglimtar som väger upp, som till exempel bra ljus i båda turneringsområdena, den feta mässan och extratillställningar som besöket i spelarbyn och morgondagens eSports Awards.



Dags för sömn!

Dagen började som vanligt med en redig hotellfrukost. Buffén såg ut som vanligt med undantag för yoghurten som någon hade hällt en (stor) skål sylt i. Mackorna smakade som vanligt bra, så man ska inte klaga!



Som vanligt skulle vi ta tåget till mässan från centralstationen. Det brukar inte vara några problem, men idag var det visst lördag och då är många tyska ungdomar lediga. Resultatet blev ett tåg som var ”fullt” redan tio minuter innan avgång. Tyskarna verkar dock ha missat att det går att stå i gångarna på tåg… Även om man bad dem gå inåt i vagnen stod de kvar och effektivt blockerade dörrarna (eller så förstod de helt enkelt inte engelska). Dümt som vi säger i Tyskland.



Till slut kom vi i alla fall på tåget efter att några i en av vagnarna lärt sig gå in i gångarna. Tätt hopknökade kom vi till slut iväg mot mässan. I Tyskland är det tillåtet att röka nästan överallt, och det utnyttjades på det fullpackade tåget. Konstigt när man kommer från Sverige och förväntar sig rökförbud överallt. Resultatet från någons rökande blev att en vagn brann när den lämnade stationen vid mässan.



På mässan gick det mesta som vanligt. Filmande, fotande och skrivande tog upp det mesta av dagen. Inte något speciellt att berätta om där.



Något som är speciellt däremot är mina enorma tyskakunskaper. Jag har nu beställt mat, frågade om billigaste biljettpriser, utgångar, taxipriser och en hel del annat på min tyska. Kanske var de fyra årens tyska i skolan med den där mindre trevliga läraren inte så bortkastade. Efter tre dagar i Tyskland kan jag i alla fall konstatera att jag äger på tyska.



Lite sömn och fullt upp hela tiden har börjat ta ut sin rätt. Det är inte utan att man känner sig lite sliten. Speciellt med den höga ljudvolymen överallt i arenan (som kommer dubbelt om man redigerar film och lyssnar på den i hörlurar).



Dagen avslutades med Esports Awards där Fragbite var nominerade i kategorin för internationella webbplatser. Som väntat vann vi inte utan SK Gaming fortsatte sin vinstsvit i Esports Awards. För svensk del stod f0rest för det enda individuella framträdandet när han vann årets CS-spelare (grattis!).



”Showen” kring Esports Awards var nog bland det tråkigaste jag har sett. Ett fåtal priser tog inte mindre än drygt två timmar att dela ut och de båda värdarna verkade bara sträva efter att dra ut på tiden och småprata om spel och whatever på scenen. Tråkigt så man kved, men i övrigt var upplägget riktigt proffsigt.



Direkt efter showen bjöds det på dryck och lite tilltugg, men vi var tvungna att gå för att passa sista tåget. Vilket nog var lika bra eftersom det var tidiga matcher dagen efter.



Efter en cheeseburgare och 0,6 liter läsk på McDonalds är jag nu mätt och belåten på hotellrummet strax efter midnatt. En film ska renderas och sedan blir det sömn tills vi ska upp vid sju imorgon (det är hårt att vara Fragbite-skribent!). Till dess blir det CNN på TV:n. Guten Nacht!

Daniel (velox): "Det är hårt att vara Fragbite-skribent" är något vi gång på gång konstaterat och en mycket passande slogan för vad som gäller när man ute på våra coverageresor. Segheten som kryper på en så här i slutet av ett cover gör sig mer och mer till känna och idag var man ganska trött när man steg upp vid sju.



I vanlig ordning lunkade vi ner till frukosten på det nedersta planet i hotellet. Basfödan under frukosten är konventionellt bröd med ost och skinka. Vad jag föredrar att ha till detta är en croissant. Idag gapade croissantfatet tomt. Morgonen var givetvis förstörd. Förtvivlad satte jag mig ner vid bordet tittandes på min intetsägande brödskiva med ost- och skinkskivor. Om jag inte kan få min croissant till frukost, hur skulle resten av dagen då kunna se ut? Allt det goda här i världen skulle ju då lika gärna kunna falla isär. Mitt under min förtvivlade stund reste sig Tomas för att hämta juice. När han kom tillbaka berättade han att croissantfatet blivit påfyllt. Morgonen, och allt det goda i världen, var räddat.



Idag begav vi oss till tågstationen tio minuter tidigare än igår. Gårdagens fullsmockade tåg gav nämligen inget gott intryck hos oss. En hel del folk åkte med tåget, men det var inte alls som igår. När vi kom till evenemanget travade vi direkt till NGL Ones bås då vi där hade bättre Internetmöjligheter. Redigering och bildfixande från gårdagens eSports Awards samt förberedande för dagens första matcher stod på schemat för morgonen. Dagens tre matcher var så småningom spelade. Värt att påpeka är att vi i Norge-Polen-matchen var redigt kyliga och inte begav oss till ENC-området förrän drygt en halvtimme efter schemalagd starttid. Så vitt jag kan påminna mig själv har inte en enda match på Games Convention börjat när den ska och denna match var inget undantag. Vår effektivitet har segrat!



Innan ENC-finalen fick vi veta att vi hade tillgång till en VIP-hylla i NGL Ones regi där smörgåsar och dryck fanns att tillgå. Detta var något vi till fullo utnyttjade, vilket ju både var ett plus för våra plånbokar och vårt tidschema.



Precis innan vi skulle packa ihop för att för sista gången lämna Games Convention gick jag och Tomas ut på en tur för att hitta anställda på mässan (läs: booth babes) som skulle kunna hälsa till Fragbite via vår videokamera. Efter 15-20 minuters letande kunde vi räkna antalet som ställde upp till: 1. (Håll utkik i våra filmer för att hitta hälsningen!) Hennes vän (som inte ville vara med på film) kunde svenska men ljudnivån runtomkring oss gjorde det svårt för oss att gräva djupare i det.



När vi var klara med allt, eller snarare när vi blivit utsparkade från NGL One-området, promenerade vi ut från Games Convention-området mot tågstationen. Vi tog sedan ett tåg tillbaka till hotellet för att lasta av vår utrustning varpå vi genast hoppade på samma tåg för att åka tillbaka mot andra hållet, som ledde till Leipzig. Då vi aldrig riktigt varit i Leipzig tänkte vi att det skulle vara bra att faktiskt åka dit så vi kan stryka det från våra måste-göra-innan-vi-dör-listor. I Leipzig tog vi en kortare rundtur vid centrum som var förvånansvärt tyst och städad. Föga oväntat var de flesta affärerna stängda. Vi hittade en passande restaurang där vi beställde kebab. Jag och Tomas köpte Big-Kebab, som var kebab och sallad i ett bröd, medan Filip köpte Kebab mit sallat und brot vars enda skillnad var att brödet var på sidan av. Denna variant gick av någon anledning på en euro mer.







Mycket mer än så gjorde vi inte i Leipzig. Det fanns inte så mycket att göra vid denna tidpunkt så det var ett ganska klart beslut i vårt sällskap. Vi tog tåget tillbaka, gick upp till hotellet, hade ett kortare taktiksnack inför morgondagen, donade lite individuellt på våra hotellrum (skriva dagbok, filmredigering etc.) och gick sedan och la oss.



Detta blir avslutningen av vår resa till Games Convention utanför Leipzig i Tyskland. Hoppas att ni följt vår resa med i alla fall visst intresse, vi hörs snart igen!