Sen urminnes tider har man sagt att man inte vinner något på internet, förutom kanske ett fuskrykte. Det är på LAN man ska spela Counter-strike. Det är på LAN allt är rättvist och det är på LAN som man får reda på vilka som egentligen är bäst på Counter-strike, eller hur?
För några dagar sen avslutades den andra turneringen i årets två mest intensiva cs-veckor. Först var det ESWC i Paris och sedan några dagar senare hölls Intel Summer Championships i Dallas. Totalt var det upp mot 650 000 kr om något lag skulle lyckas med bragden att placera sig först i båda tävlingarna. Att sen feta sponsorskap lätt kan knytas efter en vinst på något av evenemangen gör inte saken mindre spännande.
Datorspelsproffsen hade tränat i flera veckor, kanske månader inför dessa evenemang. Esportsorganisationer hade skramlat ihop pengar för att skicka iväg sina e-sportatleter, som de varje månad betalar ut en lön till, för att göra upp i detta rättvisans LAN-spel. Och kan ni tänka er, jag skulle få uppleva hela detta e-sportsspektaklet från första parkett. Det är inte första gången jag åker iväg på ett större evenemang, men ack så spännande det skulle bli efter allt prat om ESWC:s nya imponerande arena och WSVG, som tidigare upprepat mantrat om att de skulle lyssna på communityt och vara ett gäng riktigt proffsiga snubbar som gjorde detta för esportens framgång. Självklart gjorde detta mig intresserad av vilket håll esportevenemangen verkligen går åt – att försöka pumpa in så mycket pengar som möjligt till sig själva eller att skapa ett rättvist och spelvänligt evenemang. Så här i efterhand känner jag tyvärr att det drar mot det tidigare.
Den franska världscupen
Den 27 juni började min resa mot Paris och ESWC. När jag kom dit blev jag imponerad över arenan och upplägget. Det var otroligt imponerande och åskådarvänlig, men hur fungerade det egentligen för spelarna?
Efter första speldagen fick jag höra flera klagomål från spelare om ljudnivån inne på spelområdet, klagomålen hade sedan framförts till representanter för turneringen men dagen efter var det samma visa. Att smyga i CS var totalt onödigt eftersom man ändå inte hörde om någon sprang. Som tidigare nämt var arenan väldig pampig och utformad för att kunna tränga in mycket publik. Mycket publik medför oljud. Oljud medför problem i spel som CS. Men problemet med publiken var nog inte bara oljudet, utan deras allmänna beteende.
Efter min visit i Paris kan jag nog lugnt säga att fransoserna är väldigt patriotiska av sig. När Frankrike spelar en match så skriker man så högt man kan för att peppa laget och visslar frenetiskt i sina visselpipor. När Frankrike ligger under kastar man saker på motståndarna och buar ut dem. Vi har även hört historian om att ett tjejlag i publiken skrikit ut motståndarnas positioner på portugisiska åt mibr i finalen. Den helt ologiska granaten på den andra pistolrundan har nu fått en ganska logisk teori om varför den kastades dit den kastades.
Men det var inte bara publiken som peppade hemmalagen. Konstiga domslut togs och franska lag fick gärna byta sittplats med sina motståndare om de så ville, vägrade motståndarna skulle de bli diskade. När ett utländskt lag bad domarna att titta över det franska damlaget BTB om de verkligen körde med 32-bits fick de ett strikt nej och om de fortsatte att klaga kom det även här ett hot om diskvalifikation. Det fanns även fler lustiga domslut som togs, men med risk för att låta tjatig går vi vidare.
Om inte det räckte till fransmännens fördel fanns det också en fransk kommentator till alla matcher som spelades på scenen. Scendatorerna var utrustade med stora hörlurar som skulle ta bort publik- och kommentator-ljuden, men det var inte tillräckligt då det fortfarande gick att höra båda publikens skrik och kommentatorns prat. Ibland kan man undra varför fransmännen placerade sig bra på alla spel, förutom kanske herrarnas CS-turnering, men när jag pratar lite med folk börjar jag sakta få en uppfattning varför.
Själv fick jag, och 200 andra mediaregistrerade besökare, inte komma in på spelområdet. Så det mesta har jag fått berättat i efterhand av säkra källor. Man måste tydligen vara officiell mediapartner (Gotfrag och två franska sidor) för att få komma in där, och huruvida mycket negativ kritik en officiell mediapartner vill skriva tänker jag inte spekulera i.
Resan fortsätter mot Gaylord
Trött och sliten som jag var efter en vecka i Paris och en förkylning så begav sig nästa plan till hotellet med det lite lustiga namnet Gaylord Texan resort i USA där CPL först skulle hållas. Men CPL överlät turneringen till WSVG som bytte namnet till Intel Summer Championships och gjorde om det till ett kval till sin stora turnering som ska hållas vid ett ännu inte utannonserat datum. Först var det inte säkert om vi skulle få filma turneringen, men efter några mail fram och tillbaka kom vi fram till en lösning, så jag fick i alla fall komma in på spelområdet på en av turneringarna.
CPL har tidigare haft snälla ljudnivåer mot de gamers som spelar där och eftersom WSVG tagit över deras bokning på Gaylord så antog jag att de skulle köra ungefär samma struktur på upplägget.
Men även här hörde jag klagomål från gamers. En svensk spelare sade att han hörde sitt första fotsteg i den fjärde matchen de spelade. Men det var inte ljudet som jag själv på plats ansåg som evenemangets akilleshäl, utan domarna och regelverket.
Grabbarna från Chillside var på sitt första större evenemang på ISC, självklart ville de kolla upp reglerna och frågade en admin om man fick prata när man vad död. När man har noll i liv så får man inte säga ett ord till svarade han, precis som det stod i reglerna. I rädslan av att åka på ett gult eller rött kort, som det står beskrivet om i WSVG-regelverket, så följer Chillside den regeln de två första matcherna. Efter att ha tittat på när andra lag spelar så är det inga andra som följer den regeln utan att få några påföljder så struntar även Chillside i regeln i resten av turneringen, utan att åka på en minsta varning. Det var även fler mer eller mindre stora regler, som T.ex. att man måste ha skor på sig, man fick inte stapla stolar och jeans med hål i fick inte bäras, som bröts mitt framför ögonen på domarna utan att något kort dök upp. Jag såg ärligt talat inte ett enda gult eller rött kort dras fram under hela turneringen, och jag spenderade ändå mycket tid inne på spelområdet. Domarna verkade spendera mer tid till att lyssna på sina ipods eller fixa autografer från sina favoritspelare än att döma CS-matcher.
Det fanns några bra domare på ISC, men det var på tok för få och överarbetade för att kunna genomföra ett evenemang som följde WSVG-reglerna. Vi såg ju själva hur lång tid det tog för att få fram ett domslut i matchen mellan fnatic och 4kings, som senare bidrog med förvirring bland lagen och förseningar. Dessutom delades inget kort ut till någon av spelarna som skapade förseningen.
Förändringar måste göras
Så här i efterhand känns det ändå som att rätt lag vann. mibr som hade ett riktigt bra event hade troligtvis vunnit ESWC utan den välplacerade granaten i finalen och compLexity hade nog också de vunnit ISC även fast fRoD inte hade någon sko på högerfoten när han spelade.
Förutom det så tycker jag att evenemangen, speciellt ISC, sköttes på ett väldigt bra vis och rätt lag vann. Men det är fortfarande viktigt att tvinga fram en förändring till arrangörerna i framtiden. ESWC måste sluta favorisera det egna landets lag och WSVG måste skaffa fler kompetenta domare, dessutom måste båda göra något av ljudet (och oljudet) från publiken och utställarna. Ibland kan en HE vara skillnaden mellan $52,000 och $36,000.
För några dagar sen avslutades den andra turneringen i årets två mest intensiva cs-veckor. Först var det ESWC i Paris och sedan några dagar senare hölls Intel Summer Championships i Dallas. Totalt var det upp mot 650 000 kr om något lag skulle lyckas med bragden att placera sig först i båda tävlingarna. Att sen feta sponsorskap lätt kan knytas efter en vinst på något av evenemangen gör inte saken mindre spännande.
Datorspelsproffsen hade tränat i flera veckor, kanske månader inför dessa evenemang. Esportsorganisationer hade skramlat ihop pengar för att skicka iväg sina e-sportatleter, som de varje månad betalar ut en lön till, för att göra upp i detta rättvisans LAN-spel. Och kan ni tänka er, jag skulle få uppleva hela detta e-sportsspektaklet från första parkett. Det är inte första gången jag åker iväg på ett större evenemang, men ack så spännande det skulle bli efter allt prat om ESWC:s nya imponerande arena och WSVG, som tidigare upprepat mantrat om att de skulle lyssna på communityt och vara ett gäng riktigt proffsiga snubbar som gjorde detta för esportens framgång. Självklart gjorde detta mig intresserad av vilket håll esportevenemangen verkligen går åt – att försöka pumpa in så mycket pengar som möjligt till sig själva eller att skapa ett rättvist och spelvänligt evenemang. Så här i efterhand känner jag tyvärr att det drar mot det tidigare.
Den franska världscupen
Den 27 juni började min resa mot Paris och ESWC. När jag kom dit blev jag imponerad över arenan och upplägget. Det var otroligt imponerande och åskådarvänlig, men hur fungerade det egentligen för spelarna?
Efter första speldagen fick jag höra flera klagomål från spelare om ljudnivån inne på spelområdet, klagomålen hade sedan framförts till representanter för turneringen men dagen efter var det samma visa. Att smyga i CS var totalt onödigt eftersom man ändå inte hörde om någon sprang. Som tidigare nämt var arenan väldig pampig och utformad för att kunna tränga in mycket publik. Mycket publik medför oljud. Oljud medför problem i spel som CS. Men problemet med publiken var nog inte bara oljudet, utan deras allmänna beteende. Efter min visit i Paris kan jag nog lugnt säga att fransoserna är väldigt patriotiska av sig. När Frankrike spelar en match så skriker man så högt man kan för att peppa laget och visslar frenetiskt i sina visselpipor. När Frankrike ligger under kastar man saker på motståndarna och buar ut dem. Vi har även hört historian om att ett tjejlag i publiken skrikit ut motståndarnas positioner på portugisiska åt mibr i finalen. Den helt ologiska granaten på den andra pistolrundan har nu fått en ganska logisk teori om varför den kastades dit den kastades.Men det var inte bara publiken som peppade hemmalagen. Konstiga domslut togs och franska lag fick gärna byta sittplats med sina motståndare om de så ville, vägrade motståndarna skulle de bli diskade. När ett utländskt lag bad domarna att titta över det franska damlaget BTB om de verkligen körde med 32-bits fick de ett strikt nej och om de fortsatte att klaga kom det även här ett hot om diskvalifikation. Det fanns även fler lustiga domslut som togs, men med risk för att låta tjatig går vi vidare.
Om inte det räckte till fransmännens fördel fanns det också en fransk kommentator till alla matcher som spelades på scenen. Scendatorerna var utrustade med stora hörlurar som skulle ta bort publik- och kommentator-ljuden, men det var inte tillräckligt då det fortfarande gick att höra båda publikens skrik och kommentatorns prat. Ibland kan man undra varför fransmännen placerade sig bra på alla spel, förutom kanske herrarnas CS-turnering, men när jag pratar lite med folk börjar jag sakta få en uppfattning varför.Själv fick jag, och 200 andra mediaregistrerade besökare, inte komma in på spelområdet. Så det mesta har jag fått berättat i efterhand av säkra källor. Man måste tydligen vara officiell mediapartner (Gotfrag och två franska sidor) för att få komma in där, och huruvida mycket negativ kritik en officiell mediapartner vill skriva tänker jag inte spekulera i.
Resan fortsätter mot Gaylord
Trött och sliten som jag var efter en vecka i Paris och en förkylning så begav sig nästa plan till hotellet med det lite lustiga namnet Gaylord Texan resort i USA där CPL först skulle hållas. Men CPL överlät turneringen till WSVG som bytte namnet till Intel Summer Championships och gjorde om det till ett kval till sin stora turnering som ska hållas vid ett ännu inte utannonserat datum. Först var det inte säkert om vi skulle få filma turneringen, men efter några mail fram och tillbaka kom vi fram till en lösning, så jag fick i alla fall komma in på spelområdet på en av turneringarna.
CPL har tidigare haft snälla ljudnivåer mot de gamers som spelar där och eftersom WSVG tagit över deras bokning på Gaylord så antog jag att de skulle köra ungefär samma struktur på upplägget.
Men även här hörde jag klagomål från gamers. En svensk spelare sade att han hörde sitt första fotsteg i den fjärde matchen de spelade. Men det var inte ljudet som jag själv på plats ansåg som evenemangets akilleshäl, utan domarna och regelverket.Grabbarna från Chillside var på sitt första större evenemang på ISC, självklart ville de kolla upp reglerna och frågade en admin om man fick prata när man vad död. När man har noll i liv så får man inte säga ett ord till svarade han, precis som det stod i reglerna. I rädslan av att åka på ett gult eller rött kort, som det står beskrivet om i WSVG-regelverket, så följer Chillside den regeln de två första matcherna. Efter att ha tittat på när andra lag spelar så är det inga andra som följer den regeln utan att få några påföljder så struntar även Chillside i regeln i resten av turneringen, utan att åka på en minsta varning. Det var även fler mer eller mindre stora regler, som T.ex. att man måste ha skor på sig, man fick inte stapla stolar och jeans med hål i fick inte bäras, som bröts mitt framför ögonen på domarna utan att något kort dök upp. Jag såg ärligt talat inte ett enda gult eller rött kort dras fram under hela turneringen, och jag spenderade ändå mycket tid inne på spelområdet. Domarna verkade spendera mer tid till att lyssna på sina ipods eller fixa autografer från sina favoritspelare än att döma CS-matcher.
Det fanns några bra domare på ISC, men det var på tok för få och överarbetade för att kunna genomföra ett evenemang som följde WSVG-reglerna. Vi såg ju själva hur lång tid det tog för att få fram ett domslut i matchen mellan fnatic och 4kings, som senare bidrog med förvirring bland lagen och förseningar. Dessutom delades inget kort ut till någon av spelarna som skapade förseningen.Förändringar måste göras
Så här i efterhand känns det ändå som att rätt lag vann. mibr som hade ett riktigt bra event hade troligtvis vunnit ESWC utan den välplacerade granaten i finalen och compLexity hade nog också de vunnit ISC även fast fRoD inte hade någon sko på högerfoten när han spelade.
Förutom det så tycker jag att evenemangen, speciellt ISC, sköttes på ett väldigt bra vis och rätt lag vann. Men det är fortfarande viktigt att tvinga fram en förändring till arrangörerna i framtiden. ESWC måste sluta favorisera det egna landets lag och WSVG måste skaffa fler kompetenta domare, dessutom måste båda göra något av ljudet (och oljudet) från publiken och utställarna. Ibland kan en HE vara skillnaden mellan $52,000 och $36,000.
