samot: För de flesta på Fragbite-redaktionen inleddes dagen med en resa upp till Stockholm och Arlanda för vidare resa mot Paris. Förutom Fajris tåg som var tre timmar försenat bjöd resan inte på några tråkiga överraskningar. Roligt var däremot att vi fick träffa på Fragbites aktivaste forumpolis – Xantha – på Arlanda. Genom en välplanerad kupp lyckades hon dessutom lägga beslag på OggC:s luvtröja med Fragbite-tryck.



Väl i Paris sparade vi in nästan 1 000 kr genom att åka tåg istället för att ta två taxibilar, vilket värmde länge och väl i FB-hjärtat. Tyvärr betydde det att vi inte var framme vid hotellet förrän strax före midnatt. Vi hade också fått två dubbelsängar i varje rum istället för tre enkelsängar, men det problemet reddes ut vid receptionen dagen efter.





Den efterföljande dagen spenderades med sovmorgon (vissa (Nallen och OggC) mer än andra). Till slut gav vi oss i alla fall ut på jakt efter lunch och en korsad TP-kabel så att vi skulle kunna dela ut Internet på hotellrummet utan att behöva betala de saftiga 600 kronorna per dator för hela vistelsen. lulle låg kvar i sängen för att bli av med sin feber som han hade redan när vi åkte mot Paris.



Innan dagen var slut hann vi också med att besöka Eiffeltornet och Champs-Elysée. OggC och Nallen bestämde sig för att gå runt för att shoppa lite medan jag, Fajri och Pik bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet. OggC och Nallen kom till hotellet vid midnatt med slutsatsen att det franska tunnelbanesystemet suger. Lulle har spenderat dagen med att högt rapportera hur hög feber han har.



Imorgon väntar registrering på ESWC och en öppningsceremoni. Själva spelandet sätter igång på fredag. Au revoir!

Nallen: Tjabbalol!



Den första dagen med evenemanget på listan började bra med en härlig fransk baguette för var och en av oss gossar på plats. Eftersom vi har börjat kika på Jacobs temp kan han inte längre skylla på att han har feber (för Jacob är 37,1 feber), och tvingades därmed lämna hotellsängens värmande trygghet. Istället fick han följa med oss män bort till ESWC-arenan och checka läget med HeatoN och grabbarna.



Väl borta vid ESWC-arenan, Omnisports, var det dags att checka in och skaffa fram de allt för underhypade presspassen. Efter att ha stått i kö ett tag kom vi fram till disken där presspassen delades ut. Allas namn var med på listan – utom mitt. Paniken bröt ut. Eftersom presspassbehovet på ett evenemang av denna klass är ganska stor fick jag stressat bege mig ut på presspassjakt med endast ett visitkort, som jag fick av tjejen i presskiosken, och några lustiga direktioner till min hjälp. Väl framme vid den nya disken blev jag ännu en gång skickad till en ny kö. Efter ytterliggare ett tag i kö, säkert en timme, fick jag äntligen mitt efterlängtade presskort. Mitt presskort är dock lite speciellare (hade det varit hockeybilder hade det stått Special Edition Golden Deluxe) än alla andras, då det istället för att stå "FRAGBITE", som på alla andras, står "fragbite.com" (bud i kommentarerna – utrop på 1000 SEK).



Ovanstående följdes upp av slösurfande, småuppdateringar på sidan och ett par videointervjuer som Jacob i skrivande stund (12 timmar senare) inte har redigerat klart. Vi traskade bort till en lokal pizzeria och beställde och åt diverse pizzor. Det låg bläckfisk på Oscars. Min ökända pizza fanns tyvärr inte tillgänglig, vi funderar på mord. Jacobs sallad (han vågade sig inte på pizzan) såg ut att innehålla sås från fyra olika män (plats för smilgubbe). Efter att ha slukat allt med hull och sås begav vi oss tillbaka till turneringslokalen, där en stundande invigning skulle kikas igenom.



Invigningen var av dess tråkigaste karaktär och ungefär 40 minuter försenad. Den bjöd på ytterligare 40 minuters tomma och svårförstådda tal som till största del var på engelska med fransk accent. En skallig kille stammade fram tacktal till sponsorer. Hela det svenska ninjalaget såg onekligt ointresserade ut. Bildbevis finns på en sovande zet. De straffbart torra talen följdes sedan upp av grupplottning med fotbolls- och bilspel i 30 minuter. Alla brydde sig.



Counter-Strike var sist på lottlistan. NiP och fnatic kom inte i samma grupp (de kunde tydligen trots tidigare dementeringar komma i samma grupp om båda lagen blev kvar till den sista gruppen, vilket endast NiP blev, som ni kan se i vårt cover här). Alla pustade ut. Som sur grädde på klumpigt rotmos avslutades tillställningen med gratis mat och dryck. Grädden var läsken och sur var maten. Diverse franska "delikatesser" spottades ut på toaletten. Vi passade dock på att norpa ett par burkar läsk att ta med oss tillbaka till hotellet.



Efter att ha, tillsammans med varenda stackare på evenemanget, letat efter utgången i ytterligare 40 minuter fick vi med fyra läskburkar i vardera byxficka åter igen möta Paris barmhärtiga solljus mot våra mer eller mindre bruna kroppar. För att kyla av oss gick jag och Oscar och köpte 70 cl "juice" för 16 euro.



Dagen börjar nu nå sitt slut, klockan är strax över midnatt och vi har en lång dag framför oss. För att klargöra ett par saker skulle vi i det bättre rummet bara vilja påpeka att det är pik, samot och Fajri som sover i det andra rummet. De har städat, vi tycker mest att sådant är patetiskt. Jag och Oscar sov i samma säng första natten. Jacob är förmodligen jobbigast på redaktionen. Oscar har köpt sina jeans på H&M. Versace är dyrt. pik är halvdansk – no comments. Jag missade inte tåget. HeatoN använde mer än åtta ord som hade censurerats på sidan i en mening. Jag köpte ett par kalsonger på Armani igår kväll – vajert, va? Hej då, hej!

Fajri: Tjoff!



Idag började ESWC på riktigt, i alla fall vill jag påstå det. Gårdagen bjöd på en invigning och ja, inte så mycket mer. Idag började matcherna och därmed började evenemanget i min mening. Dagen började med att vi gick upp osedvanligt tidigt då matcherna var planerade att börja redan vid 10.00. Oväntat nog mådde lulle bättre och hade inga bortförklaringar kvar och var därmed tvungen att följa med och äta frukost istället för att få den levererad. Jag, samot och pik delar ett rum och har givetvis insett att vi måste ta till lite extra när vi sätter en tid för att få upp Oggc och Nallen i tid. Därmed drog vi till med 30 min mer än vi behövde. Det medförde tyvärr att baguetterna på favoritfrukoststället inte var klara än. Det hela löste sig efter ett tag och vi begav oss ner till ESWC-arenan.



Inte helt oväntat kom matcherna igång en bra stund efter utsatt tid och för att göra det hela lite mer irriterande för oss Fragbitare så fick inget pressfolk gå in på tävlingsområdet. Surt sa räven och vi försökte förgäves med konstens alla knep. Till och med taktiken att låtas om som att man är tvärsäker på att få komma in och bara gå rakt förbi vakterna misslyckades vid samtliga försök. Förhoppningsvis är vakterna lite mer medgörliga imorgon, om inte annat får vi väl skicka fram Oggc då han har gått charmkurs vid Eiffeltornet. Apropå Oggc så har den lille mannen i fråga hittat något han gillar mer än CS här på ESWC, men jag låter bilderna tala sitt tydliga språk.







fnatic var först ut bland de två svenska lagen att spela på årets ESWC. De mötte Virtus.pro från Ryssland på scenen mitt i tävlingsområdet, vilket givetvis medförde att bilderna på denna match var från mycket långt avstånd. Direkt efter fick fnatic som första lag ta sig an en presskonferens, vilket de såg måttligt roade över.



Under dagen så har det första gruppspelet spelats och vi har fått se en hel del intressanta matcher, men precis som väntat var de allra flesta allt annat än intressanta då de lågt seedade lagen inte ens hade nämnts om de hade varit svenska och evenemanget gått under namnet Dreamhack eller Rendezvous. Motståndet var helt enkelt inte bra nog.



Vid halv tio på kvällen fick den första speldagen av ESWC ett oväntat slut, då både spelare och press slängdes ut från arenan. Vi tog tillfället till vara och gjorde en videointervju med samtliga spelare av NiP. Efter intervjun gick spelarna från NiP och skribenter från Fragbite igenom vilka lag som var vidare och inväntade besked om när lottningen skulle ske. Vi fick veta att den skulle ske klockan 9.00 imorgon och därmed var dagen slut för vår del.

Oscar: Klockan tio i morse visade det sig att vi var lediga fram till 16:00. Eftersom denna resa i stora drag skulle gå ut på stugsittande i en jäkla bunker utan naturliga ljuskällor bestämde jag och Fredric oss för att uppleva Bercy (området vi bor i). Vi tog första bästa buss till det enda köpcenter i närheten och hängav oss till det som egentligen skiljer männen från kvinnorna – shoppning. Efter timmar av ändlöst plockande i kläder (Fredric plockade, jag grät) bestämde vi oss för att bege oss hem. Klockan var mycket och vi vill inte göra Tomas ledsen.



Allt sedan SHG Open har navigation inte varit min starka sida. Då gick vi upp på en kulle av lera, nu hade jag och Fredric spenderat halva natten på en enorm tunnelbanestation som var felvänd (jag lovar). Att sätta sig på fel buss och åka tio mil åt helvete var alltså inte att tala om. Fredric och jag skulle gå.



Tyvärr är det inte bara via buss och tåg man kan villa bort sig. Även benen (och Fredrics lokalsinne) kan gå fel. Så även denna gång. Efter 40 minuters gång upptäcker Fredric att vi är på fel sida av bron som dessutom ligger på fel sida av området. Vi hade alltså en riktig scoututflykt framför oss. Värmen tryckte och valet stod mellan att dränka oss själva eller bara gå näck. Jag föreslog att vi skulle dränka Fredric naken, men slutligen nöjde vi oss med att gå topless.



Damerna i Bercy har aldrig varit så lyckliga.



När vi väl kom tillbaka till evenemanget var det dags att börja jobba. Jag gjorde en asgrym intervju med Lunatic-Hai samt skrev en krönika som sedermera kasserades. Samot, fajri, lulle, pik och nallen började hurra i kör över min förträfflighet och jag blev utnämnd till förste videointervjuare.



Eftersom det är rätt nervöst att videointervjua någon var jag tvungen att gå ut för att ta en nypa frisk luft. Mitt i ett djupt andetag kommer hela Ninjas in Pyjamas. NiP är ju som bekant mitt nya favoritlag – det skiftar nån gång i veckan – och blotta åsynen av dem gjorde mig knäsvag. Den mäktige HeatoN upptäckte min närvaro och gick fram till mig. "Vann ni?" frågade han och la sin arm på min axel.



Där är jag i det tillstånd som de flesta här på Fragbite skulle kalla nirvana. På min ena axel ligger den hand som via musklick vunnit flest CPL i världen. En mindre cool kille än jag skulle nog ha svimmat eller blivit blöt i byxorna. Själv började jag bara fnissa lite.



HeatoNs arm blev dock inte långvarig, utan min största glädje någonsin blev avbruten av zet som överlyckligt skrek "haha! Det här är ju den där fragbitesnubben." Den tidigare glada HeatoN flydde fältet i panik, uppenbarligen hade han tagit fel på mig och executeR. Efter det var jag glad i flera timmar.



Hej, mamma och Ida! (Ja, min mor läser dagboken)

Jacob: Vi skulle i vanlig manér upp tidigt på söndagsmorgonen. Jag hade ställt klockan på 08:00 och sen lagt den en bit ifrån sängen så jag inte bara skulle peta av den och somna om. Ungefär kvart i nio väcker Oscar mig, klockan ligger avstängd brevid mig.



Jag var fortfarande trött och bestämde mig för att den gamla baguetten som låg kvar på hotellrummet från igår dög som frukost, de andra vandrade iväg och köpte frukost.



Väl på evenemanget var det samma veva som vanligt. Vi får fortfarande inte komma in och filma eller fotografera på spelområdet. Man måste tydligen komma från GotFrag för att göra det. Frågan är varför ett evenemang som ESWC låter en av alla nyhetssidor komma in på området. Någon exakt siffra på antalet nyhetssidor som var där vet jag inte, men jag hörde något om att det var press från 52 olika länder. En handfull av dessa personer fick komma in på spelområdet. Följdfrågan är om ESWC själva tror att sidor som Fragbite, nip-gaming, xplayn.dk med mera tycker det var värt tiden och pengarna som lagts ner för resan och boendet i Paris för att inte ens få gå in på själva spelområdet. Vi kunde likagärna suttit hemma om vi visste att det var så. Tack ESWC, GotFrag och alla inblandade i det idiotiska beslutet att inte tillåta oss inträde för min hörnplats utanför spelområdet. Den var underbar.



Avtrubbad över detta så satte jag mig för att spela lite Street Fighter 2 på laptopen inne på pressområdet. Jag blev självklart utmanad av pik i en 1on1, pik som förövrigt kunde alla knapparna till specialmovesen. Själv är jag lite av en noob på spelet då jag senast spelade det på mellanstadiet hemma hos en gammal kompis. Pik blev självklart brutalt och högljutt ägd gång på gång av mig, vilket ledde till att folk började stirra lite snett på oss, speciellt mig då jag nog skrek lite extra mycket. Men det blev inte pinsamt förrns Les Seules kom in i pressområdet. Oscar börjar självklart känna någon sympati över pik som blir brutalt smiskad av en semi-noob, då han själv utgav sig för att vara något av en mästare i Street Fighter 2. Oscar bestämmer sig för att göra något åt saken, han försöker störa mig i mitt spel. Han försöker ta på mina manliga delar helt enkelt (Hej Oscars mamma och Oscars flickvän!). Mitt i matcherna så kastar han sig fram med handen i hopp om att grabba tag om något där mellan mina ben. Självklart märker en av danskorna i Les Seules detta varpå hon säger något i stil med "What is he doing? What is he doing? He's touching his penis!" till sina medspelare. Självklart filmas detta av okända press-personer. Lite senare går Seules runt vårt bord och läser texten på min t-shirt, "ah.. det är Fragbite". Mina chanser att lyckas ragga upp någon av Seules-brudarna verkar rätt körda nu, attans.. de är ju rätt söta...



Senare går vi och tittar på finalen. Scenen var ball och mibr vann, punkt slut.



På kvällen tänkte jag och Oscar vara extra speciella genom att köpa käk på en Japansk restaurang, man kan ju inte resa bort till Paris och käka hamburgare och pizza i en vecka tänkte vi. De andra Fragbite-gossarna hängde på men sprang iväg från den japanska restaurangen när de hade fått se priserna på maten, snåljåpar. Sushin var god och dyr, runt 200kr för 12 bitar. Men den något lustiga gamla japanen till servitör, som vi ännu inte lyckats klura ut vilken "medicin" han gick på, gjorde hela saken värd.



Om några timmar lämnar vi Paris för att åka hem till Sverige igen, där de flestas resa slutar. Men för mig blir det Dallas och Intel Summer Championship på tisdag, och jag som börjar känna mig sliten....