Det har vid ett flertal tillfällen hänt att jag blivit ganska ond på musen som jag i dagsläget utövar esportträning med. Gamla Bettan börjar bli sliten och det är kanske dags för att investera i en ny mus. Eller om man, som jag, är Fragbite-skribent, kanske man får en gratis om man skriver en recension om den. Sagt och gjort, smör hos endera halvan av tvillingchefen (samot) resulterade i att jag fick hem en AVI i brevlådan om att uthämtning kunde ske på närmsta postkontor. MaxFps står den här gången för utskicket.



Första intrycket av musen är att det verkar vara en ruskigt bra mus. Den är komfortabel, har ett stilrent och lagom snyggt utseende, är ganska lätt och har inget överflöd av onödiga sidoknappar man kan tänkas komma åt under eldstrid (Razer Diamondback, någon?). Även om förpackningen kanske är lite överdrivet ambitiös och inte världens stilrenaste är den fortfarande rätt ball för att vara en musförpackning.



Till musen följer det en skiva med drivrutiner, som jag av övriga redaktionen blev rekommenderad att inte installera. Själva ickeinstallationen hoppade jag över, och satte i skivan, körde det tillhörande programmet och fick in de gamla vanliga IntelliPoint-drivisarna. Rekommendationer är inget för mig. Huruvida ni som har musen väljer att installera dessa eller inte är upp till er, jag avinstallerade dem efter ett tag och upptäckte ingen märkbar skillnad.



Jag har vid testerna använt mig av en Steelpad S&S, ja, den Heaton har, men även testat att använda den på två olika Q-pads. En med Fragbite-tryck och en med standardtryck (det kändes nästan som att den gled bättre på mattan med Fragbite-logotyp). Jag har stängt av musaccelerationen och använder mig av USB-patchen som gör att USB-portarna körs i 500 Hz istället för 125 Hz. Denna finns att ladda ner i vårt filarkiv här. Glöm dock inte att läsa varningstexten först.



Nåväl, vi börjar med att testa musen lite i Windows först. Den har ju trots allt en del balla funktioner, som till exempel förstoringsglaset. Ja, det var väl i princip alla funktioner utöver att man kan byta muskänslighet (sensitivity) med sidoknapparna. Det är faktiskt lite användbart om man ska zooma in i diverse bildredigeringsprogram, eller om man hittar ett byte på Lunarstorm och är lite sugen på en närmare titt.



Scrollen på musen ser likadan ut som den vi fann på IntelliMouse Explorer 4.0 (den som vi gav 7 i betyg, men egentligen förtjänade 1). Förmodligen fick de en del klagomål för hur lättrullat det hjulet var, för det här hjulet har en mycket bättre precision och är faktiskt riktigt bra. Det i min mening något överskattade sidoscrollshjulet har tagits bort och ersatts av ingenting. Det känns dock som att man faktiskt kan rulla åt höger, men det har samma funktion som att trycka ner scrollhjulet.



Att navigera runt på Lunarstorm, eller Fragbite om man så vill, med musen är ganska lätt. Den följer minsta lilla vink och beter sig som en riktigt bra mus bör. Knapparna skulle jag säga är något bättre än de tidigare Microsoft-uppläggen. Jag behöver inte bli ond på att de inte reagerar om man blir något aggressiv och trycker för hårt i automatsalveringarna. De nya knapparna är numera gjorda i Logitech-manér och är således en del av hela musen. Det ser något snyggare ut och känns bättre när man använder den.



So far, so good, men vad är det här? Man har valt att placera en logotyp som sticker ut mitt i handflatan. Att flytta handen över musen, och därav vidröra denna sjukt onödiga logotyp, skulle bäst beskrivas som att smeka ett sandpapper. Det är en negativ upplevelse, för er som inte förstod det. Hipphipp skulle säkert titulera det här som ”Dagens I-landsproblem”, men för mig är det faktiskt rätt jobbigt att spela med sandpapper i handen.



Jag testade först att spela lite uppvärmning mot datorstyrda bottar på Aim-map. Det kändes lite annorlunda med en ny mus, och det märktes att den faktiskt inte hade samma precision som 3.0an. Den hängde helt enkelt inte med på de små, enormt viktiga, rörelserna. Jag är ganska säker på att jag skrek ”Skitmus!” åt den när den fick sitt första – av en anonym kille på redaktionen uttryckt – tuppjuck.



Tuppjuck sker då musen inte hänger med i för snabba rörelser över för långa ytor. Då far och flyger den bäst den själv vill, antingen uppåt eller neråt. Något som Microsoft haft problem med förut, men som varken IntelliMouse Explorer 3.0, Logitech MX500-serien eller Razer Diamondback har haft några som helst svårigheter med. Jag kan dock konstatera att Microsofts senaste mus i deras så kallade Gaming Precision Series har fått tuppjuckarstämpel.



Detta är emellertid inget som bara uppstår i Counter-strike. Det sker i såväl Quake 3 och WarCraft som Windows. Musen har även testats vid ett par matchtillfällen, men när det börjar stå högre siffror under ”Deaths” än ”Frags” är det lätt hänt att man byter tillbaka till Bettan mitt i matchen. Tyvärr.



Enligt statistiken ska det här vara en bra mus, den har 800 DPI (dots per inch, avlästa punkter per inch – 31,5 punkter per millimeter) och en uppdateringshastighet på 6000 bilder per sekund. Den ska även klara av att läsa 50,8 centimeter (20 inches) per sekund. Varför den här musen skulle prestera sämre än dess föregångare, IntelliMouse 3.0, är för mig en gåta.



Efter ett sådant här magplask till avslutning sänks betyget genast drastiskt. Det är trots allt en mus som är ämnad för ninjareflexkrävande esportatleter, inte standardanvändare. Den här musen kommer i fortsättningen endast att slitas i skolan, detta för att förhindra förtidspensionering av Bettan.



Nedan följer ett bildspel som enkelt summerar hela recensionen:







Pris: 399 kr hos MaxFPS