I oktober 2008 skrev vi om att ett nytt företag köpt upp varumärket CPL och hade för avsikt att arrangera esportturneringar under namnet. Man utannonserade två stycken turneringar som skulle ha äga rum under 2009, där ett av eventen skulle hållas någonstans i USA.

I juni 2009 gick man återigen ut med ett pressmeddelande och berättade att man skulle hålla i ett evenemang i Chengdu redan i september samma år. Denna gång med kinesiska och singaporianska partners.Två månader senare utannonserades en Streetfighter-turnering i samarbete med Dreamhack under Chengdu-eventet.



En av de ursprungliga uppköparna, Tonya Welch, går idag genom en blogg på Complexitys webb ut med väldigt magstark kritik mot uppköpet och framförallt frontmannen bakom det hela, Scott Valencia.

Tonya Welch menar att hela processen med uppköpet och alla pressmeddelanden om asiatiska investerare är en lögn. Hon hävdar att det mesta som officiellt uttalats är lögner. Hon uppger bland annat att man aldrig haft eller under hennes tid i företaget hade några pengar att faktiskt finansiera köpet.

Blogginlägget går ända tillbaks till tiden då författarinnan jobbade tillsammans med Scott Valencia på CGS, ett företag som båda blev uppsagda från strax innan man klappade ihop. Nämnvärt är att Scott Valencia enligt inlägget skrivit på ett fyramånaderskontrakt vid uppsägning som innebar att han inte fick syssla med konkurrerande verksamhet. Ett kontrakt som gav Valencia $ 61 000 i arvode trots att han egentligen bakom lyckta dörrar sysslat med sådan verksamhet sedan månader tillbaka.

Överlag framställs Scott Valencia som en väldigt manipulativ och högst skicklig lögnare. Scott Valencia var i ett tidigt skede en delägare av den första CPL-konstellationen tillsammans med Angel Munoz. Han lämnade dock företaget för att starta upp konkurrenten WSVG. Han blev senare en viktig pelare i CGS, tillsammans med nämnda Tonya Welch.

Mr. Valencia would do all of the negotiating with the owners to get the CPL IP. The rest of us were to stay hidden in the background. Why? Because (and there is a lot of history behind this...) the owners would never sell if they knew who constituted the group making the purchase. It was Mr. Valencia's intention, from the very beginning, to deceive the owners about who was included in the partnership. Mr. Valencia looked forward to 'surprising' the owners with this information when the purchase was finally complete because he delighted in the idea of 'fooling' them. It was an exercise in revenge for him.

Furthermore, we had to stay in the background because we were all still working for, and/or affiliated with, CGS. Not only would the CPL owners not know about the three others in the partnership, Mr. Valencia would get an agreement from them to not reveal his involvement either.

[..]

And these were just a few items on the agenda. But drama surrounding the purchase and the press release started very quickly, and our first couple of weeks were invested in further burying the true identities of the purchasing group. Cadred announced that they knew the identity of the main person behind the purchase. People were calling around trying to gather information.

So we hired a press manager in the middle-east for a one-time statement that bolstered the idea that we were middle-eastern. And you all bought it. And we breathed a sigh of relief. You're still buying it.

[..]

So...switching to the subject of getting investment. All those assurances from Mr. Valencia that investment would pour in – that he and Frank and Nathan had the contacts to get all the money we needed – never manifested in reality. We were months into planning and still had NO money. And we had a payment coming up on the purchase of the CPL brand. So the new approach to paying off the considerable debt we had incurred was to ADD to that debt by deciding to purchase CAL, then do everything we could to keep from having to pay it off. No lie here...LONG discussions were had in our meetings about finding loopholes in the contract with which we could bargain with the previous owners for more time, or claim breach of contract so we could get out of paying anything at all. I don't know how many times the agreement was re-negotiated because we were looking for ways to delay or get out of our payment.

Någon egentlig objektiv redovisning av faktan som tas upp har ej gjorts och åsikterna som reflekteras i blogginlägget bör granskas kritiskt av alla som läser det. Något svar från inläggets huvudämne, Scott Valencia, har ännu inte synts till.

Ni finner blogginlägget i sin helhet här.