Vid detta ögonblicket så hade jag ingen direkt genomförbar plan på hur jag ska närma mig min syster. Taktiken var först att jag skulle ta reda på vem den där pojkvännen var, som jag slog ner, och låtsas vara honom. Bestämma träff med syrran och på så sätt komma henne väldigt nära, lätt och smidigt. Problemet var bara att jag har ingen jävla aning om vem den där snubben var. Försökte ta reda på det genom facebook men jag är inte vän med min syster och hon har så mycket sekretess så kan inte se ett jävla skit. Skulle man göra ett nytt "fake" konto och lägga till Marie? Kanske skulle kunna fungera.

Sagt och gjort. Det tog ett par dagar medans jag väntade på att Marie skulle acceptera min vänförfrågan. Under dessa dagar gjorde jag ingenting förutom att kolla tv och spela mobilspel. Kändes som en evighet när man bara låg där och ville att telefonen skulle plinga till.

Syrrans facebook visade sig vara en guldgruva, både när det kommer till vart hon brukar hänga nu för tiden, vilka hon umgås med och framför allt - vem den där snubben var! Han heter tydligen Mark och är från England. Säkert någon dude hon låg med när hon pluggade där. Nåja, det verkade faktiskt som att dem hade gjort slut på riktigt då jag noterade en livshändelse på syrrans sida - ett förhållande med Mark *******. Men vid detta tillfälle hade hon tagit bort sin civilstatus.

Jag funderade på om jag skulle skriva ett meddelande, men det kanske är för "på"? Tror inte Marie skulle gå på det. Hon är rätt så försiktig av sig när det kommer till nya människor. Men å andra sidan så har hon förändrats som fan så hon kan väl lika gärna vara en ny person på den fronten också. Jag provar, tänkte jag.

"Hej Marie! Kunde inte undgå att lägga till dig som vän här på facebook när jag såg ditt namn bland mina bekantas bilder och statusar! Verkar som att vi har väldigt många vänner gemensamt men jag har aldrig stött på dig på riktigt, tror jag?"

När meddelandet var skickat kom jag på att jag har ju för fan bara 1 enda vän på mitt fake-konto, och det är Marie. Hahaha, hon kommer definitivt förstå att något fuffens är i görningen.

Vi får se vad som händer!

Syrran hade läst meddelandet men svarade inte. Jag funderade på att dra iväg ett till meddelande men det skulle bara verka ännu mer konstigt än vad detta redan var.
Började fundera på att skita i allt. Släppa henne och flytta till outforskade marker. Jag är trots allt en man som har legat med sin syster, är kär i sin syster, blivit dömd och rymt. Rest runt i världen jagandes av poliser. Vad är detta för liv egentligen? När jag tänker på det såhär så blir jag otroligt nervös och mår väldigt dåligt. Jag inser att det ända ljuset i den becksvarta tunneln har varit just min syster, men eftersom det är näst intill omöjligt att få en normal framtid så började jag nu tappa greppet.

Är detta slutet? Ibland kan jag inte se någon annan lösning än att ta mitt liv. Vad fan ska jag annars göra? Pengarna började ta slut och jag led av en enorm idétorka.

När jag var som djupast i mina tankar om att fortsätta resans gång som en ande istället för en levande människa så plingade det till i min mobiltelefon. Det var syrran som svarade på mitt meddelande.

"Hejhej. Tyvärr så känner jag inte igen ditt namn och sen så verkar det väldigt skumt att du bara har 1 vän på din facebook? Vem är du egentligen?"

Jag kunde inte annat än att le. Min egna syster kan precis ha räddat livet på mig, utan att ens veta om det. Den var faktiskt lite komiskt också. Jag började skratta. Skratt som sedan gick över i glädjetårar.

Jag ska fanimej inte ta livet av mig. Jag ska jaga min syster.