1
Jag är kär i min Syster [Del 3]
Postat av Ilys den 25 Mars 2011, 17:56
321 kommentarer · 3 722 träffar
Hejsan!
Jag gör ett nytt försök då...
För er som sovit under en sten de senaste åren:
Del 1: http://www.fragbite.se/?thread ID=791317
Del 2: http://www.fragbite.se/?thread ID=848189
Del 4: Del 4: http://www.fragbite.se/?thread ID=1084068
Ganska lång tid har nu gått sen allt rasande samman i mitt liv. Har haft fullt upp på annat håll och efter alla banns här så har det inte varit möjligt för mig att försöka berätta vad som hänt.
Finns inte så mycket mer att berätta om mitt liv utanför dessa murar. Åkte dit för Sexuellt ofredande, Våldtäkt och 3 yttligare övergrepp. Angelica, som var min gamla flickvän om ni inte minns, vittnade fastän hon inte visste ett skit, bara det som jag och Marie hade berättat för henne. Hon vittnade för hon tyckte att någon sorts "rättvisa" var tvungen att skapas.
I alla fall, jag blev dömd för samtliga punkter men blev satt på en relativt öppen anstalt (tänker inte säga vilken ännu) där man har tillgång till en dator med internet MAX 2 timmar om dagen, så lite uppdates kommer att komma så länge jag inte blir avstängd härifrån.
Trots min vistelse i fängelset så träffar jag min syster. Jag har fortfarande inte riktigt klurat ut varför hon kommer hit och inte heller varför jag går ner till besöksrummet när hon väl har kommit. Känslorna varierar från bådas håll. Ibland säger hon att hon ångrar sig och kunde hon så skulle hon få ut mig. Vid dessa tillfällen så säger jag alltid: "Det är väl bara att gå till polisen och säga att du ljög om allt?", men hon är rädd för att hon själv kommer att åka dit på det, vilket jag inte tror hon kan?
Angelica å andra sidan...har bra lust att hyra någon som rätt sagt TORTERAR henne! Mitt hat över denna kvinna har växt sig från..ja..en liten våg i badhuset till en Tsunami som förstör hela världen. Försöker för det mesta att inte tänka på det men det är väldigt, väldigt svårt. Vem vet, kanske rättvisan att hamna på sin plats även här. Jag tänker i alla fall överleva och se!
Mina föräldrar har jag inte träffat sedan rättegången ägde rum. Dom har aldrig ringt eller skickat ett brev..ingenting! Vet inte om jag tycker att det är skönt eller inte, men ibland vill jag ha någon att prata med för snubbarna här inne är inte direkt några emotions-fantaster. Men men, vem vet..kanske kommer detta att lösa sig framöver. Har trots allt en lång tid kvar här inne då jag blev dömd rätt så hårt för dessa brått då kvinnan i fråga var min syster. Men detta är i och för sig Sverige..bra uppförande = ja..halverad dom? Haha..försöker i alla fall hålla humöret uppe till en viss mån annars skulle jag inte klara av en enda dag här inne med riktiga våldtäktsmän. Anledningen till att jag skriver "riktiga våldtäktsmän" är för att jag inte finner mig själv att ingå i den kategorin. Att VÅLDTA och att ha ett samlag där båda parter är införstådda är två olika saker, även om man är syskon. Men det är väl inte upp till mig att avgöra då jag inte bär titeln Domare.
Nåja, nu är min tid snart slut för idag så får se till att skriva mer imorgon. Kan ju inte direkt säga att jag inte har tid längre för jag har inte mycket annat för mig om dagarna...sad story but a true one :/
Diskussion: Tycker ni jag blev rättvist behandlad? Är det bara jag som är en sjuk människa eller borde även Marie sitta inlåst? Angelica, bör hon hängas, skjutas eller dränkas? Jag tror mest på alla tre, fast först borde hon brinna lite. Det är i alla fall så som jag känner Just Nu.
Ha det gött.
---------------------------- ------------------------------ ----------------------------
Som jag skrev i en kommentar. Vi får använda våran internet tid när vi vill mellan 09.00 - 19.00 så nu behöver ni inte tjata om det något mer.
Idag fick jag en rätt så trevlig nyhet. Har "permission" den 15 - 17 april! Så jävla nice det ska bli och jag ska verkligen sköta det. Synd dock att ingen konsumtion av alkohol är tillåten och att jag är under uppsikt 24/7...men men, ska vara glad om jag bara får komma ut härifrån några dagar. Ska prata med Marie sen och se vad hon säger. Hon kommer säkert vilja träffas men jag sitter fortfarande och försöker finna ett svar om hon skulle vilja det. Ajja, det är ett par dagar kvar så jag hinner nog tänka ut nått!
Ni som har olika funderingar och åsikter om hur allt med rättegången och så gick till så kan jag säga att det var såhär:
Marie och jag bråkade, som vanligt?!, och Marie hotade med att polisanmäla mig för våldtäkt. Jag trodde inte på henne men det slutade med att hon gjorde det. Hon anmälde mig för våldtäkt och sexuella övergrepp vid ett flertal tillfällen. Hon pratade ihop sig med Angelica och fick henne att "FAKE" vittna om Våldtäkten. Visserligen så var det väl en våldtäkt till en viss del, men jag själv kan inte se det som det eftersom Marie ville hålla på med mig även efterråt...så ja..man kan ju säga att hon ville den gången också fast hon var bara inte vid medvetandet och kunde säga att hon ville. Vissa saker får man helt enkelt räkna med!
I alla fall...Angelica vittnade och jag hade inget annat än mina egna ord som vapen i rättegången. Givetvis var det ingen som trodde mig och min advokat var lika jävla rutten som en påse potatis så det blev som det blev.
Ni som tycker att Marie borde åka dit för incest...ja..hur ska hon kunna bli det när det var en "våldtäkt" helt plötsligt? Jag försökte givetvis få henne med mig i fallet men det var rätt så omöjligt. Det ska ju gullas och puttinuttas så jävla mycket med dessa "utsatta" kvinnor nowdays så...
Ajja åter till mitt liv....
Jag har nu suttit av ett par månader av mitt 4 åriga staff. Eftersom jag har skött mig så pass bra hittils så kommer jag även få regelbundna permissioner om jag sköter min första permission fint. När det sedan är en kort tid kvar av mitt straff så ska jag på rättspsykiatriskt vård i 2 månader...men jag hoppas på att få kunna slippa den för jag behöver fan inte hjälp. Att två människor blir attraherade av varandra är väl det mest normala som finns? Sen om vi råkar dela samma blod är väl skitsamma, enligt mig.
Och barnet ja..barnet som Marie sedan födde. Kunde tyvär inte uttrycka mig av det i rättegången för att om jag hade sagt något så hade Marie bara sagt att hon blev med barn den natten som jag "våldtog" henne. Ett jävligt surt äpple att sätta tänderna i men så är det.
Hur som helst. Barnet utvecklas väldigt snabbt och fint men trots det så överväger Marie till att adoptera bort det. Jag vet inte riktigt varför så jag återkommer när jag har fått ett svar på det.
På min permission så funderar jag på att söka upp mina föräldrar. Förmodligen så vill dom inte se mig men jag kan väl fan inte ha det såhär resten av livet? Inga föräldrar, inga syskon och inga kompisar kvar. Känns ju väldigt värt att komma ut från kåken om ett par år till en värld där man blir helt ensam och ja...fan!
Nu nalkas det middag här...äckelsodexoskitmat! Sen blir det att fortsätta slavjobba inne på detta pisshus.
Uppdaterar ikväll igen kanske om jag hinner annars så får det bli imorgon.
Diskussion: Vad skulle ni gjort på eran första permission om ni satt inlåsta tror ni?
---------------------------- ------------------------------
Gissa vad?
Fick permission igår :) Sitter nu hemma i min lägenhet! Känns så jävla skumt och tråkigt fast samtidigt roligt. På söndag klockan 16.00 bär det av till det äckliga stället igen. Funderar på att rymma..seriöst! Jag har tillgång till en del pengar och det står bara en polisbil på framsidan...Tydligen så tycks dom inte veta att jag kan gå ner i källaren och gå bort och upp ur en annan trappuppgång som dom inte ser ifrån där dom står. Jag har goda chanser att kunna ta mig en bit faktiskt.
Ska inte göra nått mer idag än att kolla på tv så ska verkligen planera detta grundligt i så fall. Ska kolla lite biljettpriser, boka taxi som ska stå reda utanför trappuppgången och skjutsa mig direkt till flygplatsen och där ska jag i princip bara checka in och gå ombord, inte sitta o vänta i sisådär 2 timmar.
Vet inte vilket land dock...Har ni några förslag? Är öppen för nästan allt..
Jag skriver mer om min planering sen...kan vara bra och få lite hjälp här...typ lite tips på sånt man inte tänker på. Funderar på att raka bort allt hår på huvudet och allt i ansiktet...gå med helt vanliga kläder och se allmänt neutral ut.
Diskussion: Skulle du fullfölja min plan om du satt i min sits?
---------------------------- ---------------------------
DÅ SITTER MAN PÅ ARLANDA FLYGPLATS NU!!!!
Flyger till Helsingfors 22.55!
Resan hit var otroligt jobbig. All denna jävla nojja över poliser och skit..men men nu är jag framme och om drygt 50minuter så flyger jag ut ur landet! Börjar med Helsingfors sedan tänker jag dra vidare..kanske till Thailand...får se.
Uppdaterar när jag har mer tid!
---------------------------- ---------------------------
Internetcafé i Helsingfors nurå!
Så jävla skönt det är att vara borta från Sverige. Dock så är jag lite nojjig fortfarande och kollar runt omkring mig hela tiden..men när jag är i Thailand så blir det nog lite annorlunda!
Imorgon flyger jag i alla fall till Polen där jag ska vara i 8 timmar innan jag flyger till Thailand! Är det någon som vet hur det fungerar med Rikslarm och sånt? Vore ju ganska tråkigt om jag åkte dit i en passkontroll menar jag?
Jag är väldigt försiktig för övrigt. Har ändrat utseende helt och hållet och funderar även på att tatuera nått på något väldigt synligt ställe som handen eller kanske halsen?
När jag väl kommer till Thailand i alla fall så tänkte jag bara chilla. Ta in på nått hotell och försöka hitta någon brud som man kanske kan bo hos och som kanske kan hjälpa mig med ett jobb.
Det visar sig!
Men nu ska jag dra igen för det var rätt så dyrt att surfa här inne.
Om jag åker fast igen så lär jag få väldigt sträng behandling så då lär ni inte få några updates tills jag är ute igen..dvs om några år. Men inte fan ska jag bli tagen? Näfan!
Tjatja!
---------------------------- ------------------------------ --------------------
Alltså O..M..G!
Som jag hade planerat så träffade jag en liten thailändare här. Jag hade väldigt tur då denna även kunde lite svenska då hennes syster jobbar och bor i Sverige.
Jag började att sova över hos henne och märkte sedan att hon var extremt intresserad av vart jag bodde och om mitt förflutna. Oavsett om jag berättade saker så frågade hon igen som om hon ville anteckna det när jag inte såg.
Efter ett par dagar så sa hon:
(Översätter all engelska till svenska då det går snabbare att skriva)
T - Visste du att en kille i din ålder har rymt från ett fängelse i Sverige?
J - Njaaae?
T - Okej...
J - Vadårå?
T - Nae det var inget...
Jag började ana att nått inte var som det skulle..Visste hon nått? Var det kanske därför hon var så intresserad av mig för att hon skulle försöka jämföra med snubben som hade rymt? Förmodligen så ville hon väl sätta dit mig i hop om en lösensumma eller liknande som hon ändå aldrig skulle få.
Det gick ett par dagar och medan hon var iväg och jobbade på dagarna, hon jobbar i en kiosk, så luskade jag runt och hennes syster i Sverige. Visade sig att hon bodde och jobbade 7 mil ifrån min hemstad. Jag blev nervös som fan och bestämde mig redan nu för att dra vidare...nytt mål - Nya Zeeland.
När Yeai, som hon heter, kom hem en dag så var hon skum som fan. Sa inte ett ljud och gick omkring i lägenheten som om hon väntade på nått - vilket det visade sig att hon gjorde. Hennes syster ringde och de pratade på sitt äckliga språk. Under tiden så drog jag...blev så jävla nojjig så jag tog en taxi direkt till flygplatsen.
Det dröjde inte länge innan jag såg ett par vakter eller poliser som gick omkring med ett foto på (mig?!) och frågade folk. Efter som min nojja var uppe på 110% så gömde jag mig och började tänka ut en plan. Skulle jag försöka att sno någon ung killes pass? Såg mig omkring och tänkte att...nae fan det går ju inte. Såg inte en enda vit snubbe. Bara massa Thais och inte fan liknar jag en thai direkt.
Skulle jag chansa att komma igenom passkontrollen? Förmodligen så gör jag inte det men vafan ska jag göra??
Det slutade med att jag gick ut för att minska chanserna att bli påkommen av poliserna där inne, om det nu var mig dom letade efter men jag antar att bruden jag hade träffat hade fått reda på vem jag var och tipsade polisen.
Men när jag kommer ut så ser jag en airport Security snubbe som tar av sig sin väst och lägger den i en bil som han sedan lämnar och går in på flygplatsen.
Jag såg nu min chans - jag skulle leka vakt och på så sätt komma på ett plan utan att behöva köpa biljett eller visa mitt pass.
Det var inte speciellt svårt att lura dom små thaisen. Jag sa bara att jag var en praktikant som skulle se så att en Mr & Mrs Juleven hade kommit på sitt plan, som gick till Tyskland. Det var inga problem sa dom så jag gick på - och aldrig av.
Nu sitter jag på ett, vad jag tror?, svenskt internet café i Berlin. Bara svenskar här inne så vitt jag vet kan höra o så. Skumt? Har aldrig hört talas om det men men.
Tänkte chilla här ett par dagar innan jag drar vidare..om jag nu gör det. Min ork börjar ta slut. Denna ständiga nervositet tar kål på mig.
Om jag inte stöter på några mer problem så kommer jag dra till Nya Zeeland och förhoppningsvis stanna där.
Kan inte komma med så värst många updates men nu medans jag är i Tyskland så kan jag uppdatera lite då och då!
Hare gött
---------------------------- ----------------
FYYYYYYFAN vad mycket som har hänt!
Jag har inte uppdaterat för att jag var tvungen att fly från den tyska polisen när jag gick på stan mitt i Berlin. Hur fan kan man känna igen en helt vanlig svensk kille så jävla snabbt? Förstår inte!
Mitt liv börjar kännas mer och mer som någons liv ur Prison Break!
Jag har i alla fall tagit mig till Amsterdam, vilket inte tog så lång tid. Men det tog däremot lång tid att hitta ett jävla ställe med datorer och internet. Folk är ju så jävla höga här dygnet runt så det går ju inte att kommunicera med någon..sjukt störande.
I alla fall..Jag bor för tillfället vid RLD (Red Light District) med tanke på att det är bara höga jävla horor som vandrar omkring här, vilket, åtminstone, halverar min chans att åka dit. Planerar dock att dra till något annat land inom en kort tid..vet dock inte vilket? Förslag får gärna ges.
Under min resa till Amsterdam vilket skedde med tåg och taxi, så var jag livrädd. Kollade ständigt över axeln och lyssnade efter sirener och höll utkik efter poliser. Ett sånt här liv är inget som jag rekommenderar till någon individ på denna jord, faktum är att det suger men fan heller att jag åker in i svenskt fängelse igen.
Snälla FB, ge mig tips på vart jag kan dra och vad fan jag ska göra av all tid? För tillfället så går alla pengar och all min tid till att supa och leva livet..men hur länge orkar man göra det? Nja..inte så länge. Kroppen börjar redan ta stryk tror jag.
Ha't gött.
---------------------------- ---------------------
Puh...
Tog ett svårt beslut häromdagen....åkte tillbaka till Sverige.
Tanken slog mig när jag satt och funderade på vart jag skulle dra?!
-hmm..Sverige? Jafan! Lätt...inte fan tror polisen, som redan vet att jag är utomlands, att dom ska kunna hitta mig i Sverige...?
Jag tog första bästa flyg till Arlanda flygplats. Vid passkontrollen så försökte jag bara vara så normal som möjligt och det gick hur bra som helst. Just nu sitter jag på en Internatskola strax utanför Stockholm. Min kompis har en lillebror som går på denna skola och han vet inget så jag drog en liten historia för honom att jag är ute och ser mig omkring i Sverige bara och tänkte hälsa på honom.
Men men..åter till min "flykt".
Detta börjar kännas väldigt tungt och det tyckte jag ifrån början också. Ska man överlämna sig själv? Sitta av sin jävla tid och bli fri? Det vore ju det ultimata. Hur ska jag kunna leva såhär? Jag har ytterst lite pengar kvar, ingenstans att bo mer än ett par dagar, de flesta i min bekantskapskrets letar efter mig....detta suger.
Om jag skulle ta det beslutet att faktiskt överlämna mig så kommer jag givetvis meddela er på Fragbite innan, men jag kan berätta att jag överväger saken redan nu.
So tired of running.....
To be continued...
---------------------------- ----------
Tja fragbite!
Förlåt för en väldigt sen update men jag har inte haft tillgång till internet eller dator.
Jag sitter för tillfället hemma hos min mamma, som på nått konstigt vis försvarar mig i allt det här med domen, rymningen osv. Känns väldigt skönt. Nått som också är bra är att pappa och mamma skiljde sig för ett par veckor sedan så hon bor ensam.
Polisen har ringt ett par gånger och frågat henne om något nytt har dykt upp men hon har sagt samma sak varje gång "Nej men får jag reda på något så hör jag av mig direkt"
På något vis så känns det som att jag inte flyr längre. Förutom det faktum att jag inte kan träffa speciellt många kompisar eller gå utanför lägenheten. Försöker få mamma att köpa en båt som vi kan åka ut med lite då och då bara för att jag ska kunna komma ut lite.
Mina tankar på att lämna in mig själv är borta..de finns ej mer!
Allt jag behöver finns här för tillfället. Saknaden av vänner och brudar är naturligtvis oerhört stor...men jag har gjort mitt val.
Jag och mamma pratade lite igår om Angelica och Marie och hon har ingen som helst kontakt med någon utav dem längre. Tydligen så hatar hon Marie efter allt detta, men det verkade fan inte som det i början, efter rättegången alltså.
Nu när jag har ett tryggt hem så vet jag inte om så många mer updates kommer att komma. Kanske är detta slutet? Finns inget mer att göra för min del så finns heller då inget att skriva om.
Jag tackar därmed ALLA för ert stöd och er hjälp. Hoppas ingen råkar ut för samma sak.
En sak dock. Har ni en snygg syrra som ni blir tänd på.... - LIGG FAN INTE MED HENNE! Det blir bara problem.
Jag hoppas även att ni har tyckt att det har varit intressant och roligt att läsa min självbiografi som varit både "nu" och "då" skriven.
Ha det bra, kära vänner.
The End.
Jag gör ett nytt försök då...
För er som sovit under en sten de senaste åren:
Del 1: http://www.fragbite.se/?thread ID=791317
Del 2: http://www.fragbite.se/?thread ID=848189
Del 4: Del 4: http://www.fragbite.se/?thread ID=1084068
Ganska lång tid har nu gått sen allt rasande samman i mitt liv. Har haft fullt upp på annat håll och efter alla banns här så har det inte varit möjligt för mig att försöka berätta vad som hänt.
Finns inte så mycket mer att berätta om mitt liv utanför dessa murar. Åkte dit för Sexuellt ofredande, Våldtäkt och 3 yttligare övergrepp. Angelica, som var min gamla flickvän om ni inte minns, vittnade fastän hon inte visste ett skit, bara det som jag och Marie hade berättat för henne. Hon vittnade för hon tyckte att någon sorts "rättvisa" var tvungen att skapas.
I alla fall, jag blev dömd för samtliga punkter men blev satt på en relativt öppen anstalt (tänker inte säga vilken ännu) där man har tillgång till en dator med internet MAX 2 timmar om dagen, så lite uppdates kommer att komma så länge jag inte blir avstängd härifrån.
Trots min vistelse i fängelset så träffar jag min syster. Jag har fortfarande inte riktigt klurat ut varför hon kommer hit och inte heller varför jag går ner till besöksrummet när hon väl har kommit. Känslorna varierar från bådas håll. Ibland säger hon att hon ångrar sig och kunde hon så skulle hon få ut mig. Vid dessa tillfällen så säger jag alltid: "Det är väl bara att gå till polisen och säga att du ljög om allt?", men hon är rädd för att hon själv kommer att åka dit på det, vilket jag inte tror hon kan?
Angelica å andra sidan...har bra lust att hyra någon som rätt sagt TORTERAR henne! Mitt hat över denna kvinna har växt sig från..ja..en liten våg i badhuset till en Tsunami som förstör hela världen. Försöker för det mesta att inte tänka på det men det är väldigt, väldigt svårt. Vem vet, kanske rättvisan att hamna på sin plats även här. Jag tänker i alla fall överleva och se!
Mina föräldrar har jag inte träffat sedan rättegången ägde rum. Dom har aldrig ringt eller skickat ett brev..ingenting! Vet inte om jag tycker att det är skönt eller inte, men ibland vill jag ha någon att prata med för snubbarna här inne är inte direkt några emotions-fantaster. Men men, vem vet..kanske kommer detta att lösa sig framöver. Har trots allt en lång tid kvar här inne då jag blev dömd rätt så hårt för dessa brått då kvinnan i fråga var min syster. Men detta är i och för sig Sverige..bra uppförande = ja..halverad dom? Haha..försöker i alla fall hålla humöret uppe till en viss mån annars skulle jag inte klara av en enda dag här inne med riktiga våldtäktsmän. Anledningen till att jag skriver "riktiga våldtäktsmän" är för att jag inte finner mig själv att ingå i den kategorin. Att VÅLDTA och att ha ett samlag där båda parter är införstådda är två olika saker, även om man är syskon. Men det är väl inte upp till mig att avgöra då jag inte bär titeln Domare.
Nåja, nu är min tid snart slut för idag så får se till att skriva mer imorgon. Kan ju inte direkt säga att jag inte har tid längre för jag har inte mycket annat för mig om dagarna...sad story but a true one :/
Diskussion: Tycker ni jag blev rättvist behandlad? Är det bara jag som är en sjuk människa eller borde även Marie sitta inlåst? Angelica, bör hon hängas, skjutas eller dränkas? Jag tror mest på alla tre, fast först borde hon brinna lite. Det är i alla fall så som jag känner Just Nu.
Ha det gött.
---------------------------- ------------------------------ ----------------------------
Som jag skrev i en kommentar. Vi får använda våran internet tid när vi vill mellan 09.00 - 19.00 så nu behöver ni inte tjata om det något mer.
Idag fick jag en rätt så trevlig nyhet. Har "permission" den 15 - 17 april! Så jävla nice det ska bli och jag ska verkligen sköta det. Synd dock att ingen konsumtion av alkohol är tillåten och att jag är under uppsikt 24/7...men men, ska vara glad om jag bara får komma ut härifrån några dagar. Ska prata med Marie sen och se vad hon säger. Hon kommer säkert vilja träffas men jag sitter fortfarande och försöker finna ett svar om hon skulle vilja det. Ajja, det är ett par dagar kvar så jag hinner nog tänka ut nått!
Ni som har olika funderingar och åsikter om hur allt med rättegången och så gick till så kan jag säga att det var såhär:
Marie och jag bråkade, som vanligt?!, och Marie hotade med att polisanmäla mig för våldtäkt. Jag trodde inte på henne men det slutade med att hon gjorde det. Hon anmälde mig för våldtäkt och sexuella övergrepp vid ett flertal tillfällen. Hon pratade ihop sig med Angelica och fick henne att "FAKE" vittna om Våldtäkten. Visserligen så var det väl en våldtäkt till en viss del, men jag själv kan inte se det som det eftersom Marie ville hålla på med mig även efterråt...så ja..man kan ju säga att hon ville den gången också fast hon var bara inte vid medvetandet och kunde säga att hon ville. Vissa saker får man helt enkelt räkna med!
I alla fall...Angelica vittnade och jag hade inget annat än mina egna ord som vapen i rättegången. Givetvis var det ingen som trodde mig och min advokat var lika jävla rutten som en påse potatis så det blev som det blev.
Ni som tycker att Marie borde åka dit för incest...ja..hur ska hon kunna bli det när det var en "våldtäkt" helt plötsligt? Jag försökte givetvis få henne med mig i fallet men det var rätt så omöjligt. Det ska ju gullas och puttinuttas så jävla mycket med dessa "utsatta" kvinnor nowdays så...
Ajja åter till mitt liv....
Jag har nu suttit av ett par månader av mitt 4 åriga staff. Eftersom jag har skött mig så pass bra hittils så kommer jag även få regelbundna permissioner om jag sköter min första permission fint. När det sedan är en kort tid kvar av mitt straff så ska jag på rättspsykiatriskt vård i 2 månader...men jag hoppas på att få kunna slippa den för jag behöver fan inte hjälp. Att två människor blir attraherade av varandra är väl det mest normala som finns? Sen om vi råkar dela samma blod är väl skitsamma, enligt mig.
Och barnet ja..barnet som Marie sedan födde. Kunde tyvär inte uttrycka mig av det i rättegången för att om jag hade sagt något så hade Marie bara sagt att hon blev med barn den natten som jag "våldtog" henne. Ett jävligt surt äpple att sätta tänderna i men så är det.
Hur som helst. Barnet utvecklas väldigt snabbt och fint men trots det så överväger Marie till att adoptera bort det. Jag vet inte riktigt varför så jag återkommer när jag har fått ett svar på det.
På min permission så funderar jag på att söka upp mina föräldrar. Förmodligen så vill dom inte se mig men jag kan väl fan inte ha det såhär resten av livet? Inga föräldrar, inga syskon och inga kompisar kvar. Känns ju väldigt värt att komma ut från kåken om ett par år till en värld där man blir helt ensam och ja...fan!
Nu nalkas det middag här...äckelsodexoskitmat! Sen blir det att fortsätta slavjobba inne på detta pisshus.
Uppdaterar ikväll igen kanske om jag hinner annars så får det bli imorgon.
Diskussion: Vad skulle ni gjort på eran första permission om ni satt inlåsta tror ni?
---------------------------- ------------------------------
Gissa vad?
Fick permission igår :) Sitter nu hemma i min lägenhet! Känns så jävla skumt och tråkigt fast samtidigt roligt. På söndag klockan 16.00 bär det av till det äckliga stället igen. Funderar på att rymma..seriöst! Jag har tillgång till en del pengar och det står bara en polisbil på framsidan...Tydligen så tycks dom inte veta att jag kan gå ner i källaren och gå bort och upp ur en annan trappuppgång som dom inte ser ifrån där dom står. Jag har goda chanser att kunna ta mig en bit faktiskt.
Ska inte göra nått mer idag än att kolla på tv så ska verkligen planera detta grundligt i så fall. Ska kolla lite biljettpriser, boka taxi som ska stå reda utanför trappuppgången och skjutsa mig direkt till flygplatsen och där ska jag i princip bara checka in och gå ombord, inte sitta o vänta i sisådär 2 timmar.
Vet inte vilket land dock...Har ni några förslag? Är öppen för nästan allt..
Jag skriver mer om min planering sen...kan vara bra och få lite hjälp här...typ lite tips på sånt man inte tänker på. Funderar på att raka bort allt hår på huvudet och allt i ansiktet...gå med helt vanliga kläder och se allmänt neutral ut.
Diskussion: Skulle du fullfölja min plan om du satt i min sits?
---------------------------- ---------------------------
DÅ SITTER MAN PÅ ARLANDA FLYGPLATS NU!!!!
Flyger till Helsingfors 22.55!
Resan hit var otroligt jobbig. All denna jävla nojja över poliser och skit..men men nu är jag framme och om drygt 50minuter så flyger jag ut ur landet! Börjar med Helsingfors sedan tänker jag dra vidare..kanske till Thailand...får se.
Uppdaterar när jag har mer tid!
---------------------------- ---------------------------
Internetcafé i Helsingfors nurå!
Så jävla skönt det är att vara borta från Sverige. Dock så är jag lite nojjig fortfarande och kollar runt omkring mig hela tiden..men när jag är i Thailand så blir det nog lite annorlunda!
Imorgon flyger jag i alla fall till Polen där jag ska vara i 8 timmar innan jag flyger till Thailand! Är det någon som vet hur det fungerar med Rikslarm och sånt? Vore ju ganska tråkigt om jag åkte dit i en passkontroll menar jag?
Jag är väldigt försiktig för övrigt. Har ändrat utseende helt och hållet och funderar även på att tatuera nått på något väldigt synligt ställe som handen eller kanske halsen?
När jag väl kommer till Thailand i alla fall så tänkte jag bara chilla. Ta in på nått hotell och försöka hitta någon brud som man kanske kan bo hos och som kanske kan hjälpa mig med ett jobb.
Det visar sig!
Men nu ska jag dra igen för det var rätt så dyrt att surfa här inne.
Om jag åker fast igen så lär jag få väldigt sträng behandling så då lär ni inte få några updates tills jag är ute igen..dvs om några år. Men inte fan ska jag bli tagen? Näfan!
Tjatja!
---------------------------- ------------------------------ --------------------
Alltså O..M..G!
Som jag hade planerat så träffade jag en liten thailändare här. Jag hade väldigt tur då denna även kunde lite svenska då hennes syster jobbar och bor i Sverige.
Jag började att sova över hos henne och märkte sedan att hon var extremt intresserad av vart jag bodde och om mitt förflutna. Oavsett om jag berättade saker så frågade hon igen som om hon ville anteckna det när jag inte såg.
Efter ett par dagar så sa hon:
(Översätter all engelska till svenska då det går snabbare att skriva)
T - Visste du att en kille i din ålder har rymt från ett fängelse i Sverige?
J - Njaaae?
T - Okej...
J - Vadårå?
T - Nae det var inget...
Jag började ana att nått inte var som det skulle..Visste hon nått? Var det kanske därför hon var så intresserad av mig för att hon skulle försöka jämföra med snubben som hade rymt? Förmodligen så ville hon väl sätta dit mig i hop om en lösensumma eller liknande som hon ändå aldrig skulle få.
Det gick ett par dagar och medan hon var iväg och jobbade på dagarna, hon jobbar i en kiosk, så luskade jag runt och hennes syster i Sverige. Visade sig att hon bodde och jobbade 7 mil ifrån min hemstad. Jag blev nervös som fan och bestämde mig redan nu för att dra vidare...nytt mål - Nya Zeeland.
När Yeai, som hon heter, kom hem en dag så var hon skum som fan. Sa inte ett ljud och gick omkring i lägenheten som om hon väntade på nått - vilket det visade sig att hon gjorde. Hennes syster ringde och de pratade på sitt äckliga språk. Under tiden så drog jag...blev så jävla nojjig så jag tog en taxi direkt till flygplatsen.
Det dröjde inte länge innan jag såg ett par vakter eller poliser som gick omkring med ett foto på (mig?!) och frågade folk. Efter som min nojja var uppe på 110% så gömde jag mig och började tänka ut en plan. Skulle jag försöka att sno någon ung killes pass? Såg mig omkring och tänkte att...nae fan det går ju inte. Såg inte en enda vit snubbe. Bara massa Thais och inte fan liknar jag en thai direkt.
Skulle jag chansa att komma igenom passkontrollen? Förmodligen så gör jag inte det men vafan ska jag göra??
Det slutade med att jag gick ut för att minska chanserna att bli påkommen av poliserna där inne, om det nu var mig dom letade efter men jag antar att bruden jag hade träffat hade fått reda på vem jag var och tipsade polisen.
Men när jag kommer ut så ser jag en airport Security snubbe som tar av sig sin väst och lägger den i en bil som han sedan lämnar och går in på flygplatsen.
Jag såg nu min chans - jag skulle leka vakt och på så sätt komma på ett plan utan att behöva köpa biljett eller visa mitt pass.
Det var inte speciellt svårt att lura dom små thaisen. Jag sa bara att jag var en praktikant som skulle se så att en Mr & Mrs Juleven hade kommit på sitt plan, som gick till Tyskland. Det var inga problem sa dom så jag gick på - och aldrig av.
Nu sitter jag på ett, vad jag tror?, svenskt internet café i Berlin. Bara svenskar här inne så vitt jag vet kan höra o så. Skumt? Har aldrig hört talas om det men men.
Tänkte chilla här ett par dagar innan jag drar vidare..om jag nu gör det. Min ork börjar ta slut. Denna ständiga nervositet tar kål på mig.
Om jag inte stöter på några mer problem så kommer jag dra till Nya Zeeland och förhoppningsvis stanna där.
Kan inte komma med så värst många updates men nu medans jag är i Tyskland så kan jag uppdatera lite då och då!
Hare gött
---------------------------- ----------------
FYYYYYYFAN vad mycket som har hänt!
Jag har inte uppdaterat för att jag var tvungen att fly från den tyska polisen när jag gick på stan mitt i Berlin. Hur fan kan man känna igen en helt vanlig svensk kille så jävla snabbt? Förstår inte!
Mitt liv börjar kännas mer och mer som någons liv ur Prison Break!
Jag har i alla fall tagit mig till Amsterdam, vilket inte tog så lång tid. Men det tog däremot lång tid att hitta ett jävla ställe med datorer och internet. Folk är ju så jävla höga här dygnet runt så det går ju inte att kommunicera med någon..sjukt störande.
I alla fall..Jag bor för tillfället vid RLD (Red Light District) med tanke på att det är bara höga jävla horor som vandrar omkring här, vilket, åtminstone, halverar min chans att åka dit. Planerar dock att dra till något annat land inom en kort tid..vet dock inte vilket? Förslag får gärna ges.
Under min resa till Amsterdam vilket skedde med tåg och taxi, så var jag livrädd. Kollade ständigt över axeln och lyssnade efter sirener och höll utkik efter poliser. Ett sånt här liv är inget som jag rekommenderar till någon individ på denna jord, faktum är att det suger men fan heller att jag åker in i svenskt fängelse igen.
Snälla FB, ge mig tips på vart jag kan dra och vad fan jag ska göra av all tid? För tillfället så går alla pengar och all min tid till att supa och leva livet..men hur länge orkar man göra det? Nja..inte så länge. Kroppen börjar redan ta stryk tror jag.
Ha't gött.
---------------------------- ---------------------
Puh...
Tog ett svårt beslut häromdagen....åkte tillbaka till Sverige.
Tanken slog mig när jag satt och funderade på vart jag skulle dra?!
-hmm..Sverige? Jafan! Lätt...inte fan tror polisen, som redan vet att jag är utomlands, att dom ska kunna hitta mig i Sverige...?
Jag tog första bästa flyg till Arlanda flygplats. Vid passkontrollen så försökte jag bara vara så normal som möjligt och det gick hur bra som helst. Just nu sitter jag på en Internatskola strax utanför Stockholm. Min kompis har en lillebror som går på denna skola och han vet inget så jag drog en liten historia för honom att jag är ute och ser mig omkring i Sverige bara och tänkte hälsa på honom.
Men men..åter till min "flykt".
Detta börjar kännas väldigt tungt och det tyckte jag ifrån början också. Ska man överlämna sig själv? Sitta av sin jävla tid och bli fri? Det vore ju det ultimata. Hur ska jag kunna leva såhär? Jag har ytterst lite pengar kvar, ingenstans att bo mer än ett par dagar, de flesta i min bekantskapskrets letar efter mig....detta suger.
Om jag skulle ta det beslutet att faktiskt överlämna mig så kommer jag givetvis meddela er på Fragbite innan, men jag kan berätta att jag överväger saken redan nu.
So tired of running.....
To be continued...
---------------------------- ----------
Tja fragbite!
Förlåt för en väldigt sen update men jag har inte haft tillgång till internet eller dator.
Jag sitter för tillfället hemma hos min mamma, som på nått konstigt vis försvarar mig i allt det här med domen, rymningen osv. Känns väldigt skönt. Nått som också är bra är att pappa och mamma skiljde sig för ett par veckor sedan så hon bor ensam.
Polisen har ringt ett par gånger och frågat henne om något nytt har dykt upp men hon har sagt samma sak varje gång "Nej men får jag reda på något så hör jag av mig direkt"
På något vis så känns det som att jag inte flyr längre. Förutom det faktum att jag inte kan träffa speciellt många kompisar eller gå utanför lägenheten. Försöker få mamma att köpa en båt som vi kan åka ut med lite då och då bara för att jag ska kunna komma ut lite.
Mina tankar på att lämna in mig själv är borta..de finns ej mer!
Allt jag behöver finns här för tillfället. Saknaden av vänner och brudar är naturligtvis oerhört stor...men jag har gjort mitt val.
Jag och mamma pratade lite igår om Angelica och Marie och hon har ingen som helst kontakt med någon utav dem längre. Tydligen så hatar hon Marie efter allt detta, men det verkade fan inte som det i början, efter rättegången alltså.
Nu när jag har ett tryggt hem så vet jag inte om så många mer updates kommer att komma. Kanske är detta slutet? Finns inget mer att göra för min del så finns heller då inget att skriva om.
Jag tackar därmed ALLA för ert stöd och er hjälp. Hoppas ingen råkar ut för samma sak.
En sak dock. Har ni en snygg syrra som ni blir tänd på.... - LIGG FAN INTE MED HENNE! Det blir bara problem.
Jag hoppas även att ni har tyckt att det har varit intressant och roligt att läsa min självbiografi som varit både "nu" och "då" skriven.
Ha det bra, kära vänner.
The End.
