Drömmen om att se båda de svenska topplagen i Dota 2:s första major dog i och med att Ninjas in Pyjamas förlorade upper bracket-finalen mot ett starkt spelande (monkey) Business. Nu blev de svenska ninjorna tvungna att istället göra upp med landsbröderna i Alliance om den andra och sista europeiska biljetten till Frankfurt.

Extrem aggressivitet

I den första matchen valde NiP att sätta Adrian "Era" Kryeziu på en Phantom Lancer medan Linus "Limmp" Blomdin fick chansen att testa lyckan med en Alchemist. Den sistnämnda hjälten har på sista tiden genomgått en viss renässans och i upper bracket-finalen spelades han i bägge matcherna. Alliance svar på detta var tre core-hjältar som samtliga gillar att bygga en Orchid Malevolence, detta för att kunna stoppa fienderna från att använda sina förmågor.

Matchen inleddes extremt aggressivt från bägge håll men Alliance tycktes ha det där lilla extra som säkrade en tidig ledning. Ninjornas Alchemist fick svårt att farma sin egen djungel, detta tack vare det att de aldrig kunde känna sig säkra för Henrik "AdmiralBulldog" Ahnbergs Broodmother och Jonathan "Loda" Bergs Clinkz eftersom dessa hjältar har ovanan att glida runt osynliga och ställa till med djävulskap där deras fiender minst anar det.

Alliance fortsatte att tåga på och 18 minuter in i matchen hade publiken bjudits på 32 kills och Limmps Alchemist hade blivit så pass nedstängd att Jonas "jonassomfan Lindholms Tusk låg före både honom och Eras Phantom Lancer i farm. Alliance förmåga att isolera NiP-hjältar och snabbt döda dem var enorm då Loda och AdmiralBulldog både hade osynlighet och silences till sitt förfogande. Med Gustav "s4" Magnussons mobila Queen of Pain hade Alliance tre core-hjältar en skrämmande skadepotential och med understöd av Johan "Mynuts" Anderssons Lina och Joakim "Akke" Akterhalls Undying stängde de ned ninjornas försök till att ta tillbaka kartan. Veteranerna tog ledningen och kopplade greppet om ödesmatchen på ett väldigt övertygande sätt.

Är alkemisten verkligen värd sin vikt i guld?

I den andra matchen var det Alliance som bestämde sig för att plocka på sig en Alchemist och den här gången var det Lodas tur att styra den giriga bjässen. Både Limmp och Era spelade hjältar som de definitivt är bekväma med, detta i form av en Shadow Fiend och en Juggernaut, men detsamma kan sägas om s4 som återigen fick chansen att spela sin Queen of Pain. Bägge lagen valde offlane-hjältar som säkert tog en och annan tittare på sängen, åtminstone om man ser till hur lagen har valt att drafta på sistone. AdmiralBulldog skulle spela en Beastmaster och jonassomfan sattes på en Puck.

Den första matchen inleddes med extrem aggressivitet och den andra inleddes snarare med passivitet. Man kunde verkligen känna hur viktig den här matchen var för de bägge lagen. Ninjas in Pyjamas spelade emellertid på ett annorlunda sätt den här gången - de ville inte låta Alliance dominera kartan utan var istället de som först sökte rasera fiendetorn och detta lyckades de med. Limmp spelade, i vanlig ordning bör tilläggas, väldigt bra på sin Shadow Fiend och Lodas Alchemist hade länge svårt att komma in i matchen. Ninjas in Pyjamas visade återigen upp den samspelthet med vilken de besegrade deras tidigare motståndare och för varje minut som gick skapade de sig ett allt större övertag, inte bara sett till antalet kills utan även antalet raserade byggnader.

Ninjornas creeps blev starkare allteftersom Alliance baracker föll, lane för lane. I chatten var det många som ansåg att Alliance helst borde hissa vit flagg, slicka sina sår och smida planer inför den tredje och avgörande matchen men kanske var det Alliance stora erfarenhet av långa, utdragna och viktiga matcher som fick dem att kämpa vidare och försvara sin bas så gott de kunde. Till slut föll emellertid deras sista baracker och de var nu tvungna att försvara sig mot mega creeps, något som i mångt och mycket anses vara näst intill omöjligt.

Ninjas in Pyjamas sökte ta en sista, avgörande strid för att säkra en reducering i matchserien men efter att AdmiralBulldog riktade sin Beastmasters Primal Roar mot Limmps Shadow Fiend, som saknade möjligheten att köpa sig tillbaka in i matchen, uppstod en team fight där Alliance verkligen gick all-in. Akke lyckas få av en helt fantastisk ultimate från sin Witch Doctor, Lodas Alchemist aktiverade sin ultimate och kunde med hjälp av Mynuts Bloodlust slå så snabbt att det såg ut som om han hade fyra armar. Team fighten slutade med fem döda NiP-hjältar och bara två döda Alliance-hjältar.

Helt plötsligt såg det ut som om Alliance var på väg att stå för en av de mest dramatiska vändningarna i spelets historia och tillsammans rusade de mot fiendens bas. De struntade helt i barackerna och gick direkt mot fiendens tron. Lodas Alchemist skar genom ninjornas byggnader som om de vore smör, Alliance vände ett underläge som i rent nettovärde uppmättes till åtminstone 24 000 guld och det fanns i slutändan inget som NiP kunde göra för att stoppa dem.


Alliance besegrade slutligen Ninjas in Pyjamas i en av tävlingens mest sevärda matchserier och säkrade därmed sin plats i Dota 2:s första major där de senare i höst tävlar om en prispott på tre miljoner dollar.

Bildkälla: dota2.ru