Den genom tiderna största CS:GO-turneringen på svensk mark är över sedan några dagar tillbaka. Vilken fest det blev! Det finns så mycket positivt att ta med sig från detta evenemang att jag knappt vet var jag ska börja. Fast det är klart, det kanske passar bäst med att skicka en liten hälsning:

Tack DreamHack, för ett fantastiskt evenemang. Tack även till både Ninjas in Pyjamas och Godsent som gav oss svenskar något att vara riktigt stolta över!

Den här gången kan vi väl titta på det sportsliga till att börja med. Vilken turnering vi bjöds på! Precis som i Columbus blev det en del ordentliga överraskningar, något som man aldrig kan räkna med men som förgyller även de bästa turneringarna. Det är alltid kul att se lag slå underifrån, och när storlagen lämnar turneringar tidigt kan vi hoppas på att det blir lite rörelse på spelarmarknaden. Ja för jag är verkligen en sådan som älskar silly season, det gäller inom alla sporter. Rykten, spekulationer, havererade förhandlingar, nya mästarformationer bildas.

Hur som helst, jag ska väl kanske erkänna att det inte gick speciellt bra för mig att tippa gruppspelet. Jag prickade endast in fyra av åtta lag som gick vidare till slutspel, men jag tröstar mig själv med att jag trodde på Godsent redan från början. De av er som var på plats och läste turneringsprogrammet (det där i print) kanske noterade hur jag lyfte farhågorna med mätthet efter en majorseger i presentationen av Luminosity Gaming. Lite så blev det också, även om jag själv trodde att de skulle fixa en slutspelsplats. Nu blev det i stället mousesports och jätteskrällen TyLoo som gick till slutspel. Extra kul av två anledningar: Att vi fick se mousesports-spelaren Nikola "NiKo" Kovač trolla ännu mer i kvartsfinalen mot Godsent är den första anledningen. Den andra är givetvis hur TyLoo bevisade att Asien är på gång, vilket är både nyttigt och roligt för CS:GO-scenen.

G2 Esports fick lämnade turneringen med endast tio vunna rundor på två matcher (2-16 mot Counter Logic Gaming och 8-16 mot Godsent). Katastrof, eller? Nja, egentligen inte. Visst, laget innehåller en rad stjärnor som inte precis presterade på topp men G2 kom ändå till Malmö med en alldeles färsk rekryt i Alexandre "bodyy" Pianaro. Av samma anledning kan jag inte döma FaZe Clan speciellt hårt för lagets tidiga uttåg ur turneringen. Fabien "kioShiMa" Fiey, som anslöt till det europeiska stjärnlaget bara dagar innan turneringen, kan säkert komma att passa väl in i FaZe framöver och i Malmö stod han dessutom för en riktigt bra insats mot sitt gamla lag, EnVyUs.

Just EnVyUs blev också något av en överraskning, men då för att de faktiskt lyckades ta sig hela vägen till semifinal. Det med samma femma som slutade bland de fyra sista i Columbus. Innan Malmö kändes det som en "French shuffle" var närstående, men nu verkar det som att i alla fall EnVyUs kanske kan klättra tillbaka till toppen med sin nuvarande lineup. Det enda, som jag ser det, riktigt tråkiga med fransmännens framgångar i Malmö var att de kom på bekostnad av Tempo Storm. Jag hade gärna sett dem möta ett till europeiskt lag i turneringen, då i en kvartsfinal. Det finns något i det laget. Talang. Potential. Lagets bristande erfarenhet kom dock att ställa till det för dem den här gången. Bättre lycka nästa gång, Tempo Storm.

Markus "pronax" Wallsten, Andreas "znajder" Lindberg, Mathias ”pauf” Köhler, Simon "twist" Eliasson, Jonas "Lekr0" Olofsson och förstås coachen Alexander "rdl" Redl. Jag måste verkligen räkna upp namnen på hela Godsent, för alla förtjänar verkligen att hyllas. Eliasson var lagets genomgående bästa spelare. Herregud, killen var stundtals övermänsklig. Köhler njöt något innerligt av publikens stöd, och han såg även till att elda på dem rejält. Sedan har vi Olofsson, FPL-fyndet. Wow! Förstå om killen håller en liknande utvecklingskurva även framöver, ja då kan denna 22-årige Märstabo banne mej bli hur bra som helst.

Sedan har vi givetvis vinnarna. De pyjamasklädda ninjorna. Legenderna. Ninjas in Pyjamas. Detta klassiska, svenska stjärnlag blev pånyttfött efter att de tog in Björn "threat" Pers som lagets coach vid årsskiftet. De har dessutom lyckats hitta en perfekt plats för lagets femte spelare, Jacob "pyth" Mourujärvi, som verkligen tillåts växa in i sin roll. Laget ser ut att ha roligt, vilket vi som känner till Ninjas in Pyjamas historia vet är otroligt viktigt för dem om de ska nå framgångar. Att vi sedan har fått se Richard "Xizt" Landström kliva upp som han har gjort efter att han fick lämna ifrån sig ansvaret som in game-ledare, det är ju bara magiskt.

Ninjas in Pyjamas tog verkligen revansch för ett år fyllt av både större och mindre besvikelser. Inte konstigt att känslorna svallade över för spelarna efter den imponerande finalvinsten. Jag måste erkänna att det gjorde dem för mig också. Det blev någon sorts klimax på en lång arbetsvecka, då pulsen har legat på ohälsosamt höga nivåer under hopp och förtvivlan för att svensklagen skulle lyckas. För mig, personligen, var lagets vinst extra skön då det visade att magkänslan jag fick under MLG Columbus verkligen stämde.




Som ni ser ovan hade jag höga förväntningar på DreamHack Masters Malmö. Om de infriades? Absolut, med råge dessutom! Jag kan inte komma ihåg senast jag såg en turnering som höll så bra på tiderna. Något de som följt mig under åren vet att jag uppskattar väldigt mycket. Det var helt enkelt professionellt rakt igenom.

Alex “Machine” Richardson gjorde verkligen en succéartad DreamHack-debut. Jag gillar honom. Han gör alltid ett bra jobb som värd för analysdesken, så även den här gången. Experterna då? De skötte sig riktigt bra de också. En lagom blandning av djupgående analyser och det sedvanliga, skämtsamma “gnabbet” mellan profilerna i rutan. Jag vet att det finns rätt många som brukar ha problem med Janko “YNk” Paunović, så även jag till och från. Den här gången tycker jag däremot att han skötte sig riktigt bra. Riktigt kul grepp med hur han gick fram till den där skärmen för att bryta ner enskilda rundor och förklara dem mer ingående.

Sue “Smix” Lee skötte sig riktigt bra under både grupp- och slutspel då hon intervjuade spelare och kom med korta observationer från de tävlande lagen. Dessutom trevligt med en kvinna i rutan, det behövs det fler av. De ska ju däremot väljas på exakt samma sätt som sina manliga kollegor, efter sina meriter och sin potential. Hur som helst tycker jag att Lee gjorde ett kanonjobb, även om det kanske blev lite långa frågor ibland. Hon var dock inte ensam om att ha svårt för att avrunda sina frågor. Även Pala "Mantrousse" Gilroy Sen ställde lite väl långa frågor ibland, något som en del intervjuobjekt hade svårt att hantera. Bortsett från det gjorde dock även han ett riktigt bra jobb.

Ärligt talat har jag svårt att komma på någon att kritisera. Allting verkade riktigt professionellt och spelarna är supernöjda. Även de som jag tidigare berättat har kritiserat föregående DreamHack-evenemang. Jag hoppas verkligen att DreamHack ser möjligheterna med dessa arenaevent och att de fortsätter satsa på konceptet i framtiden. Självklart ska DreamHack anordna sina jätteevenemang i Jönköping även i fortsättningen, men för att kunna fortsätta växa inom esportscenen är deras nya arenakoncept den rätta vägen att gå.

Om jag ändå ska kritisera en grej med evenemanget så är det pokalen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: DreamHack har CS:GO-scenens absolut fulaste pokaler. Det är rent pinsamt.

Till sist vill jag även passa på att hylla publiken i Malmö Arena. Ni gjorde mig riktigt, riktigt stolt! Det var också mycket tack vare er som DreamHack Masters Malmö har fått en sådan spridning i svenska medier, det är jag helt övertygad om.

DreamHacks superprofessionella produktion, publikens engagemang och en helsikes massa högklassig CS:GO-action gör att DreamHack Masters Malmö är en turnering jag sent kommer att glömma!