Jag har ett problem som kanske väldigt många "har" (hoppas jag på).


Vet inte riktigt om jag ska klassa det som ett problem, men det börjar gå lite överstyr. Jag är en 19 årig tjej som tänker för mycket på allt, universum, livet. Ifrågasätter min existens konstant, typ hela jävla tiden. Kan t.om få sådana tankar mitt i någon vardagsssysla, som att när jag ska laga mat eller borsta tänderna, då får jag helt plötsligt någon jävla psykostanke "tänk om allt bara är en illusion". Och då går jag med den tanken resten utav dagen och kommer med några andra teorier, kan aldrig njuta utav livet känns det som. Det händer varje dag. Blir aldrig någon paus. Måste alltid filosofera om varje jävla grej jag stöter på, och analysera allt. Detta har pågått sedan jag var 13 år.

Kan man bli galen utav att tänka i dessa banor? Och det blir inte heller bättre genom att ströa på lite nihilism i det hela, som jag har börjat göra. Borde jag prata med någon psykolog? Vill helst inte utveckla någon form utav schizofeni, vilket det börjar luta mot p.g.a att jag är så paranoid hela tiden också.


Hur i helvete kan man börja leva normalt och inte slösa bort sitt meningslösa liv på meningslösa tankar? Ibland önskar jag helt seriöst att jag trodde på Gud, då har jag alla livsfrågor besvarade. Några förslag? Droger? Vad fan som helst, tack.