Till att börja med är det nog bäst om du skulle kunna introducera dig själv till läsarna.

Hej, jag är Steve Ye och är en 17-årig kines som har vuxit upp i Sverige. Mitt ingame name är Xcalibur och jag började spela DotA2 efter TI 2 och jag spelar rollerna mid och carry.

Så, för att titta lite närmare på när du steg in i proffs-Dota så är det vi fått höra att det skedde på ett väldigt raskt vis och att fnatic helt enkelt valde att fråga dig för du toppade europas MMR leaderboard. Hade du försökt bryta in i den professionella scenen sedan tidigare, eller var fnatic effektivt de som fick dig att vilja tävla i spelet?

Jag hade alltid velat spela competetive och har mest småtävlat med mina kompisar bara. När vi körde så var det mycket mer som en organiserad pub, vi pickade våra hjältar i CM men vi spelade mycket mer som vi skulle göra om det var en rankad match. Så jag hade alltid velat bryta in i den professionella scenen men det gick inte så bra förens Johan "BigDaddyn0tail" Sundstein kontaktade mig och jag fick spela med fnatic. Jag lärde mig väldigt mycket när jag började spela med dem eftersom de såg på spelet helt annorlunda och spelade verkligen som ett lag. Det var första gången det verkligen kändes som att jag upplevde ett samarbete med lagmedlemmar i Dota.

Hur var miljön när du spelade med laget till en början? Jag fann att du blev kritiserad extremt mycket redan innan du spelade din första officiella match med laget. Hur handskades du med pressen från communityt och även pressen av att spela på en så pass hög nivå så snabbt efter du blev del av laget?

Det var inte så mycket press faktiskt eftersom jag bara förväntade mig och spela The Summit och ville bara kolla hur bra jag kunde prestera bland de bästa, men jag ville definitivt få bra resultat. Blev mest bara nervös i början eftersom jag inte hade spelat på LAN förut, men det försvann efter matchen mot DK. Trots att jag hade lite press från communityn så stöttade laget mig väldigt mycket så det gick bra ändå.

Som du nämnde blev din debut-match med fnatic på LAN en vinst mot DK, som såg ut att vara det bästa laget i hela världen vid den tidpunkten, och mycket av förtjänsten bakom vinsten skulle kunna ges till ditt Tinker-spelande. Hur kände du när ni vann den matchen?

Det var nog den bästa känslan jag har haft och jag var i chocktillstånd när vi vann. Det finns en video där vi firade efter vi vann och BIgDaddy och Trixi började krama varandra, men jag var nog mycket gladare än dem men visade inte riktigt hur jag kände mig eftersom jag var så chockad. Jag kunde faktiskt inte riktigt förstå att vi verkligen vann mot DK, det tog ett tag för mig att verkligen förstå att det hände.

Fastän ni inte tog er vidare långt i turneringen efter gruppspelet, hur kände ni er över er insats?

Vi blev ganska besvikna eftersom vi hade en rätt bra start på turneringen. Vi var nöjda över vår insats just i början på gruppspelet men sen gick det inte så bra. Det kanske skulle gått bättre om gruppspelet spelade mer roll eller inte DK valde och möta oss igen eftersom vi även behövde möta EG i lower bracket efter matchen mot DK.

Om du ser på ditt eget spelande personligen, så var du ofta utpekad för att vara en “nischad” spelare med Tinker och Meepo. Känner du att detta är en rättvis bedömning av ditt spel under denna tidsperiod?

Det var de hjältarna vi hade enklast och vinna med men jag kan definitivt spela andra hjältar väldigt bra också. Eftersom vi tävlar så väljer vi bara det som är bäst för att vinna vilket var Tinker och Meepo. Det bästa spelsättet vi kunde köra var att jag spelade en hjälte som jag var väldigt bra med och som de spelade runt eftersom jag inte var riktigt så van vid det competetiva än.

Personligen, är Tinker/Meepo just dina favorithjältar på grund av den höga mekaniska färdigheten de kräver i kontrast till många andra hjältar?

Det var inte nödvändigtvis för den höga mekaniska färdigheten men det var för att jag såg potential i hjältarna. När jag spelade hjältarna så kändes det som om jag gjorde väldigt många misstag och kunde spela det mycket bättre, trots det så vann jag games vilket visade potentialen för hjältarna. Eftersom de har hög skill ceiling och jag kunde vinna utan att spela hjältarna perfekt så ville jag lära mig spela hjältarna på en hög nivå.

När lagets egentliga carry Era meddelar Valve om att han känner sig exkluderad från fnatic och er position på TI blir ifrågasatt, hur reagerade du?

Jag hade ingen speciell reaktion eftersom jag tyckte att Era var den som förtjänade inbjudan till TI eftersom jag började spela med fnatic när inviten redan hade blivit utdelad. Jag önskade så klart att jag kunde spela på TI, men blev inte riktigt sur när jag inte fick det eftersom Era förtjänade det.

Tror du att fnatic skulle ha kommit längre i eventet om du hade spelat istället för Era?

Jag skulle vilja tro det, inte för att jag är bättre än Era men för att jag spelade med laget i 1 månad innan TI och vi började få en egen unik spelstil på gång. Era hade inte spelat med laget i 1 månad vilket var anledningen till att det inte gick så bra i TI. Era är definitivt den mer erfarne spelaren och de skulle nog kunna gå långt i turneringen om de inte hade problemen som de hade.

På det viset slutade din historia i fnatic, skulle du kalla det ett bitter avslut i och med att du slutligen inte fick spela på TI?

Definitivt inte, min sommar var mycket mer än vad jag kunde ha drömt om. Innan allt ens hände så förväntade jag mig bara att sitta hemma och spela pubs under hela sommaren. Jag förväntade mig först bara att jag skulle spela Summit, men jag fick även spela Dreamhack och ESL senare vilket var nice.

Efter den västerländska shuffeln började nå sitt slut såg du att hitta ett hem tillsammans med superlaget Team Tinker. Din tid i laget verkade däremot ha varit väldigt kort. Var detta på grund av att laget ville ha in en ny medlem, eller var du inte i en position att dedikera din tid till spelet?

Jag ville definitivt fortsätta tävla men de i laget var inte riktigt eniga om de ville ha mig eller inte i laget och till slut så var det bara WehSing "SingSing" Yuen som ville spela med mig, vilket jag är väldigt tacksam över. Men eftersom majoriteten i laget inte ville spela med mig så blev jag ersatt och jag blev faktiskt väldigt ledsen över det. Jag förlorade mycket av min motivation som ledde till att jag tog en paus från Dota vilket jag ångrar väldigt mycket.

Rent instinktivt, kändes Team Tinker som ett lag som skulle kunna fungera bra, eller hur tyckte du att hela “superlaget”-idéen kändes från början?

Jag gillade idén med Team Tinker och jag respekterade alla i laget, men tyvärr så fungerade inte det lika bra som jag hade tänkt mig.

Under all denna tid sedan TI4, höll du mycket kontakt med proffsspelare och liknande och ville du hoppa in i ett lag direkt efter eventet var över?

Jag har fortfarande kontakt med proffsspelare, men det är mest med de från Fnatic och de spelarna jag pratade mycket med under eventsen men det handlar inte riktigt så mycket om lag. Pratar mest bara om spelet.

I skrivande stund var det sista laget du var med i MeePwn’d, som du numera inte spelar i. Tänker du fortsätta försöka göra Dota 2 till en karriär eller tänker du ta en paus i spelandet?

Jag tänker fortsätta göra Dota 2 till en karriär och hoppas jag kan få ett nytt lag så snabbt som möjligt, men är inte säker på om det kommer att hända. Jag kommer definitivt att fortsätta spela mycket så jag kan prestera när jag får chansen igen i framtiden. Efter kicken från Team Tinker så tog jag en paus från Dota eftersom jag blev ganska ledsen och det var nog därför jag underprestera i MeePwn’d, och jag har lärt mig läxan från det att bara fortsätta spela så att jag kan prestera när jag får chansen.

Några sista ord?

Tack så mycket för intervjun. Jag skulle vilja tacka mina fans som alltid har stöttat mig, det betyder väldigt mycket för mig att det fortfarande personer som minns mig och jag är väldigt motiverad igen och kommer tillbaka till scenen i framtiden.

---

Would you mind introducing yourself before we start?

Hi, my name is Steve Ye, I’m a 17-year old chinese kid that’s grown up in Sweden. My in-game handle is XCalibur and I began playing Dota 2 after the second iteration of The International.

If we look a little closer on when you got involved in the professional scene, it is obvious that we first look at when you became the stand-in for fnatic during the summer of 2014. The story goes that they simply reach out to you due to topping the european MMR leaderboard and take you to The Summit. Was this all that was to your recruitment, and had you had any ambitions to compete earlier before they reached out?

I had always wanted to compete in Dota even before fnatic reached out to me, but I’d never really taken it beyond local tournaments until then. The difference between playing with fnatic and with friends was also massive, even though we always played captain’s mode and picked heroes with a plan in mind we always ended up playing it like a pub game more than anything else. Given that, I found it very hard to actually break out into the higher tier of competitive Dota, and it wasn’t really until Johan “BigDaddyn0tail” Sundstein got me in to fnatic that I got to experience playing against Tier 1 teams.

Playing against such good opponents, and then also simply playing with a real team for the first time taught me so much, they viewed the game so differently and really played off eachother to try and win. It was the first real time it felt as if I played with an actual team in Dota.

What was the environment like when you first joined? Many eyes were already glaring at you given that you’d be playing with one of the most popular rosters around. Did this ever put you off or make you nervous?

I never actually felt that much pressure. Mostly because I thought I was only going to fill in for Adrian “Era” Kryzeiu when we travelled to The Summit, and therefore I just wanted to see how well I could perform against really good players. But of course a part of me wanted to win it as well, but in all honesty the only part about it I felt slightly nervous about was that it was my first time playing at a LAN. Those jitters disappeared instantly after the game versus DK though.

Like you mentioned, your debut on LAN was an epic victory against DK at The Summit. Did the weight of just that performance actually sink in to begin with?

I think it’s the best feeling I’ve ever felt to be honest, and I was in a state of shock afterwards. There’s a video out there after we won where BigDaddy and Trixi went nuts and started hugging eachother, but I think I was honestly happier than both of them but I just couldn’t express it due to the shock. I legitimately couldn’t comprehend that we’d managed to actually beat a team like DK, it took a lot of time to digest fully.

Even though your journey at The Summit didn’t go much further than the groupstage, were you all happy with your performance?

It was disappointing since our start to the tournament went so well. We were extremely pleased with our performance in the groupstage, but I think our run really could’ve gone much better if DK hadn’t chosen to play us in the upper bracket as we had to play EG in the loser’s bracket following that series.

Your own play was very often centered around Tinker and Meepo, and was often seen as a “one trick pony” type of player. How do you view this assertion of yourself as a player?

I played those heroes the most because those were the heroes we had the easiest time winning with. I know how to play others as well, but since we played competitively we would always go for a favored strategy that would let us win, so the rest of the team shaped our play around me.

Tinker and Meepo are considered two of the most mechanically demanding characters in the game. Was this why you enjoyed playing them?

I don’t think you could say that necessarily, I think it was more that I saw a ton of potential in them. When I played them I felt like I made a ton of mistakes yet I was still able to perform on them. So it pushed me to play them more and try and perfect my own playstyle on them.

When it became clear that Era would be playing together with fnatic at The International 4, how did you react?

I didn’t really have a reaction as I felt Era deserved it since I’d only played with fnatic during the time after the invites had gone out anyway. Of course I wished I could’ve played at TI, but I never felt “cheated” out of it as Era really did deserve to play.

Do you think fnatic would’ve performed better if you had been part of the TI-roster?

I’d like to think so. That’s not to say that I think I’m a better player than Era, but more that I had spent a month playing with the team prior to TI and we’d started to develop a specific playstyle tailored to us at that point in time, which combined with the fact that Era hadn’t played together with them for close to a month and was the main cause for the team not performing well.

Era’s the way more experienced player however in comparison to me, so I think if all the problems weren’t present they would’ve gone far.

With that, your journey in fnatic ended. Would you call it a bitter ending given the situation that predicated it?

Absolutely not, I could’ve only dreamt of having a summer as amazing as last year’s. Before any of these things were set in motion I was expecting to be sitting at home playing pubs all summer, and even after fnatic contacted me I thought they’d only want me to play for them at The Summit, but they brought me along to all of their tournaments during the summer months which was amazing.

After the massive western shuffle took place, you initially appeared on the first iteration of Team Tinker. Your time in the team seemed to be cut very short however, what was this due to?

I really wanted to keep on competing but the rest of the team weren’t all too sold on having me be part of the fold and eventually there was only SingSing that wanted to keep on playing with me, which is something I am extremely thankful for. But since the majority of the team thought they could perform better with someone else in my stead I was replaced, which actually really brought me down. I lost almost all of my motivation which lead to me taking a rather long break from Dota, which I really regret now looking back.

Were you personally convinced that the idea behind a superteam like Team Tinker initially was could work well in practice?

I enjoyed the thought behind it and also respected every single player involved in the initiative. Unfortunately it really didn’t pan out to be all that great in the end.

Did you keep in touch with pro-players following your time with fnatic and Team Tinker and did you actively attempt to keep playing Dota professionally?

I still keep in touch with pros, but it’s mostly the fnatic guys and the ones who approached me at events. But we don’t talk about joining teams or anything like that, it’s mostly Dota-talk.

At the moment of writing this your last professional team was MeePwn’d, who are currently continuing without you. Has this detered you from continuing try and continue playing professionally?

I am going to keep trying to make Dota 2 my chosen career-path and I’m hoping I can join another team as soon as possible, though right now the market seems a bit scarce. I’ll keep playing as much as I possibly can so I can show a strong performance whenever I return to the competitive scene. The pause I took after being benched from Team Tinker also affected my performance in MeePwn’d and I really didn’t perform up to the level that’s expected of a pro. I’ve learnt my lesson and will keep on practicing so when the day comes and I play in a team, I’ll be in peak form.

Any final words?

Thank you for the interview. I would also like to thank all my fans who have always supported me, it means so much that people even remember me and I feel extremely motivated once again, and won’t disappoint when I return.