Till att börja med vill jag veta lite om hur ni alla i fnatic kände följandes ert resultat på The International 3. Var ni helt redo att stanna tillsammans under den följande shuffeln efter eventet?

Efter TI 3 så kändes faktiskt allt ganska bra, vi var väl inte jättenöjda med en 8nde plats, men vi var väldigt taggade på att göra bättre ifrån oss nästa år! Är relativt säker på att ingen utav oss hade nån tanke på att lämna laget just då.

Vid den tidpunkten var fnatic utan tvekan ett av de mest älskade lagen i Dota-scenen, mycket baserat på gamla HoN-meriter, men även från era bra prestationer under 2013 och era personligheter. Så gåendes in till 2014, kändes det som att det borde ha varit ett massivt år för er som lag?

Det kändes absolut bra! Efter att man spelat på The International en gång så är det enda man kan tänka på att komma tillbaka och görra ännu bättre ifrån sig! Vi var väldigt motiverade och såg fram emot flera utmaningar.

Det har sedan dess blivit etablerat att du drabbades av väldigt svår ångest under månaderna ledandes upp till mega-eventet och som fick dig att inte kunna delta på de eventen ni hade planerade under sommaren. Hur påverkade det dig under tiden när de tog beslutet att spela med XCalibur istället för dig?

Jag kände mig mer besviken på att dom inte ens försökte möta mina behov, som att t.ex låta mig spela lite online med dom under några dagar, och sen när dreamhack skulle komma så hade jag kunnat vara med, och då kanske vi hade kunnat bootcampa i Sverige efteråt och åkt tillsammans vidare till alla återstående event vi hade den sommaren, dom visste nämligen att just att resa själv kändes väldigt läskigt för mig. Det är det enda jag inte riktigt förstod med hela situationen.

Mängden rykten samt allmänt snack kring er som lag när bomben släpptes i somras då dina email med Valve blev offentliga var massiv. Hur kändes det att väl komma tillbaka till laget efter hela den konflikten? Var det spänt mellan alla er spelare eller satte ni allt åt sidan inför utmaningen framför er?

Jo, det kändes som om det var några saker som var lite osagda, men var ju inte direkt som om vi undvek varandra.När vi träffades och spelade så var allt som vanligt.

Kritiken som kom efter hur ni presterade innehöll nog mer tung last än de flesta spelarna eller lagen får utstå under hela sin karriär. Hur gick du omkring det hela, speciellt med tanke på att ni var sedda som ett lag av vänner som hade så starka band med varandra även utanför tävlingarna?

Det var en väldigt jobbig period generellt. Det tråkigaste av allt är väl att man känner att man förlorat dom vännerna som man gick igenom så mycket med. Men ibland så måste man gå vidare och sätta sig själv i förhand, och det var det vi alla gjorde.

På den fronten följer nästan LAJONS i samma veva då laget till en början bestod av samma femma du var del av som vann NASL tillsammans med för närmare fyra år sedan i HoN. Är vänskaps-aspekten någonting som är viktigt för dig att vilja, eller till och med kunna, prestera tillsammans med ett lag?

Det viktigaste utav allt när man spelar är att man har roligt. Och om man har roligt så blir det ju lite automatiskt att man blir vänner. Så ja, jag skulle säga att ett lag kommer spela bättre om man är vänner!

LAJONS gick igenom flera spelarbyten under de första månaderna, var perioderna med andra spelare någonsin tänkta som permanenta byten eller endast prövoperioder?

Vi startade ju mer som ett projekt, så det var ju bara en stor prövperiod ifrån början! När det inte funkade så testade vi med nån annan och fortsatte åt det hållet!

Hur har året i överlag varit för dig, då det har blivit som en hel nystart för dig personligen i samband med att gå från ett lag som fnatic och resor över världen till LAJONS och sedan nu i 2015 är du rakt tillbaka in i rampljuset tillsammans med NiP?

Haha, jo det har varit en rejäl berg och dalbana kan man väl säga, gick ifrån bra till superdåligt och ifrån det till bra igen, och nu är jag ju överlycklig med laget! Så ja, mitt 2014 var väldigt upp och ner kan man väl säga :D

To start off I want to know how the relationship felt like in fnatic after your run through TI3. Were you all set on continuing to play together following the event?

After TI3 everything felt pretty ok, we weren’t really satisfied with eighth place but were all excited and willing to try harder next year! So I wouldn’t say that anyone was considering to leave at the time.

At that point in time fnatic was undoubtedly one of the most beloved teams in Dota due to your entertaining personalities and playstyle. So going into 2014, did you go in hopeful for 2014?

That was definitely what we all felt. Once you’ve played a TI the only thing you think of is the chance to return and improve on your result from last year. So yes, we were extremely motivated and eager to face any challenges.

During the lead-up to TI4, the community found out that you would not be competing with the team in the summer events, and they would instead be playing with Steve “XCalibur” Ye. How did you feel during this time in regards to your team mates?

I was disappointed over the fact that they never tried to meet any of my demands, like let me scrim with them online and then let me return to the team when they came to Dreamhack Summer. Then we could’ve just bootcamped after the event and then travelled to the rest of the tournaments we were scheduled to practice at, since my only issue was travelling alone. I don’t really understand why this wasn’t possible to accomplish for them.

Following this, when the email exchange between you, fnatic and Valve became public there was naturally a lot of uncertainty as to how you’d perform at the event. Did it feel odd playing with the team again under these circumstances?

I some sense I guess it felt like some things were left unspoken, but other than that it wasn’t as if we avoided eachother or anything. So playing together with them didn’t feel all too different, no.

The amount of criticism you all received following your performance at TI4 was massive. How did you cope with it at the time, especially when you the main reputation of the team was that you were a tightly knit group of friends?

It was an incredibly hard time for me in general. I think the saddest part of it still is that you feel like you’ve lost friends you’d gone through so much with, but sometimes you have to move on and put yourself in first place, which was what we all did.

On that note, the transition to LAJONS (now NiP) seemed to be formed on the same foundation of friendship, as the roster contain the majority of players you won your first big esports event with in HoN. Is the aspect of friendship the most important for you in the teams you compete in?

The most important thing about playing the game is that you enjoy it and have fun, and since you almost always enjoy doing stuff with your friends I’d say that that is an essential piece in actually achieving success and doing well.

Looking back at the year that’s passed and where you are now, there’s been a lot of up and downs in regards to performance in fnatic, to starting over again with LAJONS and now becoming sponsored by a massive organisation like NiP. How do you feel looking back?

It’s definitely been a rollercoaster, going from good to horrible and now everything’s all of a sudden amazing. I couldn’t be any happier with my current team right now. So yeah, I guess you could say I’ve had a very hectic and strange last year to say the least!