Jätteprojektet World Electronic Sports Games bjöd på en total prispott på motsvarande knappt 33 miljoner kronor. I runda slängar 14 av dessa miljoner var öronmärkta för CS:GO-turneringen, vilket innebar den största hittills i CS-historien. Det är stort. Riktigt stort!

Trots ovan nämnda prispott saknades stora delar av världseliten då världsfinalerna avgjordes under det senaste veckoslutet. Faktum är att endast två av de deltagande lagen, Virtus.pro och EnVyUs, återfinns bland de 20 högst rankade lagen i världen, enligt den senaste listan från hltv.org. De är för närvarande rankade som nummer fem respektive nummer sex. Detta är självklart högst anmärkningsvärt och även en av huvudorsakerna till varför många har satt en floppstämpel över turneringen.

Kvalupplägget ställde till det

WESG delade inte ut några gratisplatser till sin jätteturnering och låt oss vara ärliga, det gör att många av topplagen tappar intresset direkt. Det innebär nämligen att en hel del extra matcher ska klämmas in i deras redan tuffa schema för att de sedan ska kunna tävla till sig en plats. Redan här tror jag att rätt många lag blev avskräckta.

Kvalprocessen för WESG bestod av två steg. Först en rad nationella förkval (vissa av förkvalen var för regioner) och sedan huvudkvalen som delades upp i olika större regioner. Hur många platser till huvudkvalen som stod på spel i de olika förkvalen varierade. Exempelvis hade Ukraina bara en plats att spela om, medan Ryssland hade två. Totalt deltog 20 lag i det regionella kvalet för Europa och OSS-området varav de åtta bästa sedan kvalificerade sig för världsfinalerna.

Vi nöjer oss där. Jag tror ändå att ni har fått en bild av hur kvalet var upplagt. Att vissa delar av det sedan spelades samtidigt som andra turneringar (exempelvis huvudkvalet för Nord- och Sydamerika samma helg som premiären av Eleague Season 2) gjorde inte precis saken bättre. Med ett sådant digert kvalsystem skulle topplagen behöva få ett fullständigt schema ett år i förväg för att verkligen kunna säkerställa att det passar in i planeringen. Lägre rankade lag, som inte deltar i de stora ligorna och turneringarna, har lite lättare att ställa om sitt schema och prioritera kval till turneringar likt WESG. Därför såg vi sedermera väldigt många sådana lag delta.

Vi ska även nämna att lag som CLG och Echo Fox deltog i det amerikanska förkvalet men lyckades inte ta sig vidare därifrån. Några som däremot tog sig vidare från det nationella kvalet var Astralis, det gick dock sämre för dem i regionkvalet vilket resulterade i att de missade världsfinalerna. Det svenska kvalet innehöll lag som Epsilon, Godsent och Fnatic Academy. Saknades gjorde dock både Fnatic och NiP. Överlag var det ett flertal internationella topplag som överhuvudtaget inte deltog i kvalprocessen. Förklaringarna till detta är flera men en som sticker ut är följande...

Samma nationalitet

Här har vi nästa missräkning från arrangörernas sida, nämligen kravet att samtliga spelare i ett lag skulle ha samma nationalitet. Tittar vi lite snabbt på deltagarlistan till Eleague-majorn ser vi att endast fem av de totalt 16 deltagande lagen består av spelare från endast ett land. Det ger en bra bild av hur pass internationell CS:GO-scenen är.

Personligen ser jag detta som det största misstaget. Antingen väljer du att rakt av kalla det hela för en landslagsturnering, men då ska det även ställas krav gällande hur många spelare som får representera samma klubblag och så vidare, eller så får redan befintliga lag delta oavsett vilka nationaliteter som finns representerade bland spelarna. Det går även att arbeta utifrån en majoritet. Exempelvis får lag där tre spelare kommer från USA delta i det amerikanska kvalet. Lag som har två spelare från låt oss säga Spanien och två från Uganda skulle antingen kunna lottas in i ett nationellt kval eller så får arrangörerna hitta en annan lösning.

Helt klart är i alla fall att det här kravet satte käppar i hjulen både för ett flertal lag men även för arrangörerna själva.

Avhoppen sänkte värdet på turneringen

När vi sedan såg både North (f.d. Dignitas), som vann EU/OSS-kvalet med aizy som ersättare för norrmannen RUBINO, och Godsent lämna återbud inför världsfinalerna föll värdet på turneringen än mer. Det handlade om två lag, som visserligen hade väldigt varierande dagsform, fyllda av världsspelare. Det kommer, tyvärr, aldrig vara möjligt att säkra sig helt från sådana avhopp. Avhopp, som inte grundas på att lagen helt enkelt inte existerar längre då de har brutit upp, bör dock resultera i ett kännbart ekonomiskt straff. Detta är dock upp till arrangörer och representanter för de olika organisationerna att arbeta fram.

Hur som helst har vi nog aldrig tidigare skådat en turnering som har lidit så mycket skada av att två lag hoppat av inför själva finalerna.

Spelar allt detta någon roll, egentligen?

Nu tänker säkert de flesta att "ja självklart spelar det roll" och visst, för underhållningsvärdet spelade det stor roll. Åtminstone för oss som är vana vid att följa världseliten bestående av topplag från Europa och Nordamerika (brassarna inräknade). Jag tänker däremot ett steg längre än så. Spelar det verkligen någon roll för arrangörerna? Nja. Visst skulle de säkert gärna ha sett hela världseliten delta, fast i sådana fall sköt de sig själva i foten med både kvalupplägg och nationalitetskrav. Något jag inte kan tänka mig annat än att de var fullt medvetna om.

Jag tror inte att Alisports huvudsyfte var att utmana arrangörer som ESL, DreamHack, Eleague, Faceit och så vidare om att skapa världens bästa turnering. Som vanligt när något stort händer i Kina handlar det mesta i stället om den egna marknaden.

Av Kina, för Kina

Att Alisports ligger bakom jätteturneringen WESG är ingen hemlighet. Vilka står bakom Alisports? Jo, den kinesiska ehandelsjätten Alibaba Group. Detta jättebolag omsatte 2016 drygt 130 miljarder kronor och en stor del av företagets pengar återinvesteras på ett eller annat sätt på den kinesiska marknaden. Detta bland annat genom att satsa runt 1,3 miljarder kronor på kinesisk esport, i vilket WESG-projektet bara var en liten del.

Det handlar med andra ord om att skapa bra förutsättningar för esport i Kina och då huvudsakligen för den egna populationen. För att öka intresset, och höja kvalitén, på kinesisk esport valde Alisports även att ta fram WESG-konceptet. Ett koncept som, med tiden, kan komma att bli ett givet stopp för topplag från hela världen men som under det första året alltså blev något krystat.

Tittarmässigt blev WESG knappast någon hit internationellt. Knappast konstigt då vi kan konstatera att endast två engelsktalande kommentatorer var inhyrda jämfört med elva kinesiska. Arrangörerna satsade helt enkelt inte på att nå den internationella publiken via Twitch. I stället satsade de hårt på den kinesiska publiken som de nådde ut till via en plattform som kallas Youku. Hur det gick för dem där har jag inga som helst siffror på utan jag kan bara konstatera att det var där i den stora satsningen låg.

Så visst, nog kan vi väl kalla WESG för en flopp sett ur våra västerländska ögon. Jag tror dock inte för en sekund att arrangörerna själva tyckte att jätteturneringen floppade och jag räknar med att vi får se fler satsningar från Alisports framöver.