Till skillnad från det klassiska GSL-formatet med ett winner- och loserbracket valde man att jobba utifrån ett bäst-av-två-format där alla fick möta alla i sin grupp. Totalt åtta lag i form av fnatic, NiP, Na`Vi, Team Dignitas, SK, G2, HellRaisers och Virtus.pro var med och deltog och delades in i två grupper för att spela ett totalt tre dagar långt gruppspel.

Bäst-av-två, kanske inte sååå bra trots allt

På pappret låter och lät det absolut spännande med ett bäst-av-två-format men det blev allt knepigare när en av grupperna var så pass jämn att man fick börja räkna rundskillnader, något som inte var jätteuppskattat av communityt. Kritiken haglade från olika håll och Epicenter själva gick till och med ut och sa att "BO2 is an ass and we won't be working with him again". Ändå verkade spelarna generellt sett inte ha några problem med formatet när vi pratade med dem om saken mitt i hettans stund.

Det hade kunnat gå att lösa på olika sätt, inte minst att en avgörande tie-breaker-match kunde lagts in under morgondagen då det var ledig dag för samtliga spelare. Men uppenbarligen förstod Epicenter själva att man borde ha tänkt steget längre.

Riktigt fin CS

Förutom detta bjöds vi på minst sagt trevlig CS:GO i sin finaste form. Jag personligen är ett fan av jämna matcher där varje runda kan bli en vändning men kan inte hjälpa att det är roligt att få se en och annan stomp som till exempel SK:s 16-0-förnedring mot G2 på första kartan, Train, i kvartsfinalen. En annan rolig aspekt var att få se Nuke spelas så pass mycket som den gjordes under turneringen där bland annat både Dignitas och Virtus.pro visade upp riktigt fint spel.

Sist men inte minst var det dessutom otroligt roligt att se René "cajunb" Borg och resten av gänget i Dignitas få lyfta den maffiga pokalen och tårögt glädjas bland de tusentals rektangulära bitarna av konfetti som regnade ner när de tog hem förstapriset på 250 000 dollar och titeln som vinnare av turneringen. Gåshudsviben var definitivt 10 av 10.

Ur ett produktionsperspektiv är det svårare att uttala sig om man inte följt samtliga matcher online. Jag och Joakim tillsammans med HLTV-gänget hängde i pressrummet och såg matcherna därifrån och vilket gjorde att det var svårare att få det typiska "kolla-hemma"-perspektivet. En turnering är en turnering och det är svårt att undvika att problem med internet och liknande uppstår men man skötte det förvånansvärt bra gällande allt för stora förseningar.

Sociala medier - A och O

Att sociala medier spelar en stor roll inom esporten är inget nytt och arrangörerna hade definitivt tänkt på den biten. Från det officiella Twitterkontot uppdaterade man om vad som skedde i princip konstant och svarade på frågor och liknande. Gällande tidigare nämnda eventuella förseningar var man snabb att berätta bakgrunden till besluten. Inte minst när det var så pass mycket folk som ville in i arenan första dagen att man fick skjuta fram öppningsceremonin en timme.

Talangmässigt var det kul att se Halvor "vENdetta" Gulestøl på desken tillsammans med Joona "natu" Leppänen förutom Alex "Machine" Richardson och Janko "YNk" Paunović. Även de klassiska caster-paren Semmler & Anders och HenryG & Sadokist körde på som vanligt. Något jag också gillade enormt mycket var att man visade båda lagens kvarlevande spelare under 1-on-1-lägen så att man kunde följa bådas perspektiv i avgörande lägen vilket gör att det faktiskt känns som att det händer "något mer".

Dagen D hade kommit och det var äntligen lördag vilket betydde att vi skulle få se den mytomspunna scenen. Som tidigare nämnt skulle detta vara något utöver det vanliga. Teknik i all ära i form av ljud och ljus - det kan alla, men att kunna ha fantasi och lägga lite extra hjärta på inredningen höjde stämningen enormt på alla sätt. Det var taggtråd, sandsäckar, Nuke-inspirerade kärnkraft-inredning och en stor fet buss mitt i allt. För att inte tala om introt som bara inte får missas. Vi lyckades dessutom få ner hela på film som ni hittar här.

Något hög ljudnivå

Något som fick mig och andra att reagera var den extremt höga ljudvolymen ett tag. Ryska är ett vackert språk, det är inte det, men inget språk blir vackert när det nästan spräcker trumhinnorna på en. Detta var dock enbart något som kändes av i början (innan man blev döv? Skämtåsido, haha!). Effekterna när bomben plantades, desarmerades och sprängdes var verkligen en wowkänsla och det lös upp i grönt, blått respektive rött när det skedde vilket förhöjde känslan enormt.

Det enda jag tycker och reagerade på var att det borde ha funnits hörlurar/sändare till de utländska besökarna likt de League of Legends-evenemang jag varit på. Hade man som svensk åkt till Moskva för att se turneringen på plats hade det varit trevligare att få en liten sändare med lurar att kunna följa de engelska castersen då de ryska lät aningen tråkiga ibland trots att man inte riktigt förstod dem.

Att ta beslutet att hålla det i en stor hockeyarena gillade jag dessutom enormt då det ger utrymme för den typiska arenakänslan CS:GO förtjänar. Spelarna inklusive press fick sina VIP-bås, besökare fick sitta på raderna och det var relativt lätt att ta sig runt i arenan. Dessutom hade de en så kallad "flying cam" som åkte runt och filmade publiken från alla möjliga vrår och kanter - helt klart riktigt trevligt mellan rundorna.

Publiken kunde dock varit liiite mer högljudd - det är få besökare som slår evenemang som tillexempel DreamHack Masters i Malmö tidigare i år.

Här kommer vi till den biten jag sett mest fram emot att skriva om; Hur vi blev hanterade som press. Vilken berg-och-dal-bana det blev som tillslut resulterade i världens bästa åktur!

Det hela börjar med att vi kommer fram till hotellet en söndag, taggade på måndagens gruppspel som skulle ske inne på det snordyra spelarhotellet, Lotte Plaza. När jag efter många om och men får tag på vår enda kontakt för evenemanget får jag höra att de trodde att vi skulle komma först på fredagen och redan då kom klumpen i magen. Efter lite chattande var vi välkomna till hotellet och fick ett långbord tillsammans med HLTV och två kinesiska killar från den kinesiska sajten imba.tv - och vilken lyx vi hade! Vi fick all tillgång till matsalen där man hade hyrt in butlers som fyllde på med mat och dryck konstant, internet fungerade superbra och spelarna var tillgängliga hela tiden efter och mellan matcherna vilket gjorde att det kändes naturligt att gå och prata med dem och fråga om de ville ställa upp på en intervju.

Spelarna satt i varsitt stort konferensrum vägg i vägg med varandra och vi fick springa in under warmupsen för att ta bilder vilket gjorde att man inte kände sig ivägen direkt.

"Don't you know who we are?!"

Det är en äcklig fras, jag vet. Men oj så bra den fungerar ibland. Inte för att vi sa exakt dem orden när vi stod inne i det kaotiska pressrummet omringade av ryska lokala medier och undrade hur i hela fridens namn vi skulle kunna covrea detta. Jag och mitt gruppspelscrew i form av Striker och Lucas från HLTV och de två imba-grabbarna fick reda på att "sorry no interviews will be available and no photo on stage and so on...", vilket skapade provokation hos oss.

Jag har min mammas polska sätta-ner-foten-gener att tacka i det här fallet och sa rakt ut till den ryska stackars presstjejen att vi minsann är nordens största esportsajt och att vi tillsammans med världens viktigaste esportmedia, HLTV, måste få tillgång till spelarna för att kunna samla material till våra respektive sajter. Sagt och gjort kom mediechefen till oss och bad om ursäkt och frågade oss hur vi skulle vilja lägga upp det hädanefter.


Det slutade med att varje gång en spelare kom upp till pressloungen så skrek presstjejen högt ut till alla andra att: "NO NO FRAGBITE AND HLTV PRIO, FIRST OF ALL!!!", vilket fick oss att fnissa lite inombords. De lyssnade på oss, vi lyssnade på deras do's and don'ts och respekterade dem och de fixade till och med speciella badges för att kunna leda oss ner på scenen för att ta exakt de bilder vi ville vid vinstögonblicket. Presshantering när det är som bäst. Vi var viktiga för dem, och dem för oss.

Att Epicenter CS:GO 2016 definitivt var det bästa eventet jag varit på råder det ingen tvekan. Allt var genomtänkt, planerat, och gjort med hjärta och enorm passion. Man ville vara det där lilla extra. Något som var så fantastiskt var ödmjukheten, strävan att vilja vara bättre och att våga ta feedback. Att som nykomling i gamet våga sig på en så fet scen, stora prispengar, och att faktiskt komma fram och fråga vad man egentligen tycker är i mina ögon riktigt professionellt.

Valet av ort att hålla evenemanget på var i mina ögon också helt rätt. Visserligen var det otroligt jobbigt att söka visum men väl på andra sidan gränsen inne i Moskvas stadskärna var det en fantastisk stad som hade allt att erbjuda, renare än man trott, affärer som var öppna länge och restauranger som erbjöd mat dygnet runt för sena eventdagar.


Att spelarna dessutom fick egna praccrum utöver hotellrummen verkade vara enormt uppskattat, likaså den lediga tiden mellan gruppspel och slutspel. Evenemanget får definitivt en stark 9 av 10. Det som drar ner är dels tie-breaking-decidern efter BO2-matcherna i gruppspelet och den lite för höga ljudvolymen inne i arenan. Två viktiga aspekter både för tittare därhemma och på plats. Well done Epicenter, well done!