7
Jag är så ensam..
Postat av -_Pilen_dit_ar_noob den 10 Juli 2016, 22:56
20 kommentarer · 1 024 träffar
tjosan fragbitez.
är en kille som inte riktigt är lika nöjd som jag önskar att jag vore. För 10 år sen när jag började högstadiet hade jag jättemånga kompisar och alla var på hemmaplan. 3 år gick och det var dags att börja gymnasiet. Med tanke på mitt intresse för IT valde jag att gå på ett gymnasium som låg några mil ifrån och med detta innebar det att jag förlorade kontakten med mina kompisar jag hade här hemma. (hade fortfarande kontakt med några innan relationen dog ut naturligt.)
Sen började jag gymnasiet då, kände ingen där sen innan se det var ju lite stel stämning i början, men rätt snabbt hittade jag en kompis där som blev min bästa vän. (Var vän med hela klassen alla var skitschyssta men denna personen klickade jag med på en helt annan nivå.) Vi umgicks varje dag i skolan och varje helg i princip, oavsett om det var en fest eller lan på 5-6 pers med hans kompisar. (Som också blev mina kompisar.)
Iallafall, skippa fram 2,5 år i tiden och jag har inte mycket kvar av skolan och denna bästa kompisen hade sedan 1 år tillbaka bytt skola men vi var fortfarande kompisar upp tills dess. Och en dag så gjorde jag en sak mot honom, tänker inte säga vad, men hade gjort det en gång för mycket och han bestämde sig för att inte vara min vän längre. I o med detta förlorade jag också kontakten med hans/mina kompisar för jag umgicks bara med dem med denna kompisen. Försökte många gånger återfå kontakten men han ville inte.
Iallafall, nu var jag ensam igen och arbetslös. Spola fram till sommaren. Jag fann kontakten igen med en gammal kompis från Mellan/högstadiet och vi umgicks hela sommaren vilket vad sjukt kul men sen dog den relationen också. Vet inte varför riktigt, var ingens fel bara naturligt.
Spola fram till då jag fick en fast anställning. Kort och gott, har jobbat på ett ställe i x antal år nu och sedan dag ett har jag varit sjukt jävla utstött. Har försökt ha kontakt utanför arbetsplatsen man jag blir utfryst där också. Så kort och gott, jag har inga vänner, inte en enda jävel. Vad fan hände egentligen. Snackade med många från fester på facebook och sånt för några år sen bara. Allting har gått så snett och jag har hamnat i denna cirkeln där jag har blivit osocial. Inte med tjejer, men med killkompisar. Vill ha kompisar men vad ska jag göra? Gå fram till någon och bara: "Tja, ska vi ta en drink?"
Vet inte vad jag vill få ut av denna tråden riktigt. Finns det någon här i samma sits? Någon som har något bra att säga som kan hjälpa mig?
OBS, stavfel kan förekomma och dålig styckeindelning. Men det får ni leva med.
är en kille som inte riktigt är lika nöjd som jag önskar att jag vore. För 10 år sen när jag började högstadiet hade jag jättemånga kompisar och alla var på hemmaplan. 3 år gick och det var dags att börja gymnasiet. Med tanke på mitt intresse för IT valde jag att gå på ett gymnasium som låg några mil ifrån och med detta innebar det att jag förlorade kontakten med mina kompisar jag hade här hemma. (hade fortfarande kontakt med några innan relationen dog ut naturligt.)
Sen började jag gymnasiet då, kände ingen där sen innan se det var ju lite stel stämning i början, men rätt snabbt hittade jag en kompis där som blev min bästa vän. (Var vän med hela klassen alla var skitschyssta men denna personen klickade jag med på en helt annan nivå.) Vi umgicks varje dag i skolan och varje helg i princip, oavsett om det var en fest eller lan på 5-6 pers med hans kompisar. (Som också blev mina kompisar.)
Iallafall, skippa fram 2,5 år i tiden och jag har inte mycket kvar av skolan och denna bästa kompisen hade sedan 1 år tillbaka bytt skola men vi var fortfarande kompisar upp tills dess. Och en dag så gjorde jag en sak mot honom, tänker inte säga vad, men hade gjort det en gång för mycket och han bestämde sig för att inte vara min vän längre. I o med detta förlorade jag också kontakten med hans/mina kompisar för jag umgicks bara med dem med denna kompisen. Försökte många gånger återfå kontakten men han ville inte.
Iallafall, nu var jag ensam igen och arbetslös. Spola fram till sommaren. Jag fann kontakten igen med en gammal kompis från Mellan/högstadiet och vi umgicks hela sommaren vilket vad sjukt kul men sen dog den relationen också. Vet inte varför riktigt, var ingens fel bara naturligt.
Spola fram till då jag fick en fast anställning. Kort och gott, har jobbat på ett ställe i x antal år nu och sedan dag ett har jag varit sjukt jävla utstött. Har försökt ha kontakt utanför arbetsplatsen man jag blir utfryst där också. Så kort och gott, jag har inga vänner, inte en enda jävel. Vad fan hände egentligen. Snackade med många från fester på facebook och sånt för några år sen bara. Allting har gått så snett och jag har hamnat i denna cirkeln där jag har blivit osocial. Inte med tjejer, men med killkompisar. Vill ha kompisar men vad ska jag göra? Gå fram till någon och bara: "Tja, ska vi ta en drink?"
Vet inte vad jag vill få ut av denna tråden riktigt. Finns det någon här i samma sits? Någon som har något bra att säga som kan hjälpa mig?
OBS, stavfel kan förekomma och dålig styckeindelning. Men det får ni leva med.
