Tjena Kristoffer, hur står det till?



Hej! Allt är riktigt bra, tack! Livet blir bara bättre och bättre desto äldre jag blir, ska det verkligen vara så här? ;)





Du har varit frånvarande från Counter-Strike-scenen väldigt länge nu. Vad har du haft för dig sedan du lade den professionella CS-karriären i skjulet, och vad gör du i dagsläget?



Jag har gjort allt utom att spela CS kan man väl säga. När jag la av med spelandet njöt jag egentligen bara av att få vara hemma runt nära och kära utan några bekymmer i världen. Rätt kort därefter började jag dock söka jobb och helt förvånad satt jag på en anställningsintervju redan två dagar senare. Jag hamnade hos ett bemanningsföretag på ett monteringsuppdrag i fem veckor och direkt efter det som inhyrd chaufför hos Posten Logistik. Jag utgick från Tomteboda med min gula skåpbil varje dag och levererade företagspaket i Stockholm City.



Nu ungefär 3 år senare är jag fortfarande kvar hos Posten Logistik men som fast anställd "Postis" och agerar tillsammans med en annan kollega transportledare i Täby. Vi har hand om cirka 25 chaufförer och tillsammans ser vi till att folk i Täby, Vallentuna, Danderyd och Åkersberga får sina paket i tid!



När dagens alla arbetstimmar är avklarade går i princip resten av min tid åt till styrketräning och att umgås med min sambo Anna-Karin, det känns ofta som att dygnets timmar är alldeles för få!





Om vi snurrar tillbaka klockan något decennium och kollar på första gången du rörde CS. När är detta och var befinner vi oss?



Jag kommer inte ihåg exakt när jag började men jag vet att jag var ungefär 14 bast så det tar oss tillbaka till år 1999. Jag satt på lokala internetcafét O.M. Games och lirade Half-Life när en dag ett par grabbar drog med sig Counter-Strike beta 5.2 på en skiva och övertygade ägaren om att det skulle installeras på ALLA 8 datorer (ja, det var ett litet ställe) :)



Counter-Strike beta 5.2 kändes som en mycket häftigare variant av Half-Life och jag blev fast direkt, favoritvapnet var såklart dåtidens M4A1 med zoom och utan möjlighet att ta bort ljuddämparen!





Hur lång tid tog det innan du började inse tävlingsmomentet i Counter-Strike?



Det tog inte lång tid alls innan första CS-turneringen var igång på O.M. Games och jag ställde såklart upp med tre polare (4on4). I första matchen fick vi möta MAFIA, ett av Sveriges då absolut bästa lag, och med tanke på hur kassa vi var blev det stortorsk. Men det var en riktigt rolig upplevelse och jag glömmer aldrig hur ägd man kände sig när MAFIA-spelarna hade bunnyjumpat halvvägs in i vår bas på de_dust innan man ens hann komma i position, hehe :)





När kände du att CS var någonting värt att satsa på?



Jag spelade väldigt länge bara för skojs skull och bara gled in i spelets mer proffesionella aspekt sakta men säkert med tiden. Det var inget jag direkt valde utan det bara hände känns det som. Desto mer jag spelade desto bättre blev jag och så småningom började vissa få upp ögonen för mig.



Redan på tiden då det var status att ligga högt upp på clanbase-laddern fick jag känna på hur det var att möta topplag när jag spelade i Clan29A. Även lite senare i SEL som jag med väsbylaget VxO lyckades kvala in till fick vi ordentligt hårt motstånd. Vinster över lag som adrenaline och clan-divine öppnade ju helt klart upp för oss mer och möjligheter att pracca mot riktigt bra lag dök upp.



Tidigt år 2005 fick jag för första gången månadslön för att spela och det började helt klart kännas som att jag var på väg någonstans.





Efter en del nötande i bland annat embrace blev du, f0rest och RobbaN en del av Begrip tillsammans med Calippo och IsKall. Det var här din karriär tog fart på riktigt, när Begrip i och med WEG-vinsten blev ett av de största "skräll"-lagen genom tiderna. Vad var det egentligen som gjorde Begrip till en sån succé?



Resan till Sydkorea med Begrip är en av alla saker jag tackvare CS fått uppleva som jag aldrig kommer glömma. Med ett helt färskt lag lyckades vi få en inbjudan till att under 5 veckor tävla om 50,000 dollar och allt kändes totalt overkligt. Jag hade aldrig suttit i ett flygplan och skulle helt plötsligt resa till andra sidan jorden, helt gratis dessutom!

Laget vi hade var verkligen en klassisk mix av gamla rävar och nya talanger. IsKall och Calippo var sedan långt tidigare erkänt grymma spelare medan vi lite yngre nyligen hade öppnat upp en hel del ögon med hårt pangande på Optihack med embrace.



Jag tror att den stora skrällen blev verklighet tackvare ett flertal olika faktorer. En stor anledning var definitivt att vi var ett av de lag som verkligen tog tillfället i akt och praccade som tokar under tiden vi var där. Att som nytt lag få chansen att sitta bredvid varandra under flera veckors tid gjorde att vi snabbt blev mycket bättre. Vår kära taktiker och ingame leader IsKall var superdedikerad och hade tidigt bestämt sig för att hans nya lag skulle gå riktigt långt. När man sedan har f0rest i laget som då trots sin ringa ålder sköt motståndarna sönder och samman blir ju allt så mycket lättare. ;)





Du och f0rest blev sedan en del av ett legendariskt fnatic-lag med cArn, dsn och Archi. Många som spelat under fnatics fana har talat gott om dem, hur känner du? Är fnatic den bästa organisationen du spelat för?



Fnatic är en underbar organisation med många duktiga människor som alla jobbar hårt för att nå nya höjder. Laget vi hade var något speciellt och det var även den stabilitet och trygghet fnatic erbjöd sina spelare. Alla våra framgångar var resultet av en härlig blandning av skicklighet både på och utanför spelplanen.



Jag tror det är svårt att hitta en bättre organisation än fnatic, ja :)

Efter finalvinsten på CPL Winter 2006 berättade du att du ville lämna scenen, eller i alla fall ta en paus då du lessnat på att resa runt. Hur påfrestande är det egentligen att resa runt med samma människor vecka efter vecka?



Jag berättade om hur jag kände för mina lagspelare och organisationen under tiden vi var på resande fot redan före CPL-turneringen, beslutet var att sluta oavsett hur bra eller dåligt kommande tävling i Dallas skulle sluta. Jag tror alla inblanade redan visste att min motivation för spelet och allt resande sedan ett tag tillbaka hade trytit, det blev inga sura miner eller så.



Det var under en period väldigt påfrestande att aldrig få vara hemma. Jag kommer aldrig ångra alla de resor jag åkte på och allt roligt jag fått uppleva men jag ville kunna vara hemma mycket mer än vad jag var. Det var tur att jag fortfarande bodde hos Mamma och på så vis inte hade några bekymmer alls i princip, om jag haft eget boende skulle det absolut inte fungerat att resa bort och lämna allt där hemma hela tiden.



Det handlade aldrig om att jag inte orkade med personerna i laget eller att vi bråkade. Alla kom riktigt bra överens och orkade utan problem stå ut med varandra, tur är väl det :)





Kort efter att du lämnat fnatic blev du dock en del av Begrip igen, denna gång med THREAT, azl, face och JAEGARN. Ni gjorde bra ifrån er, bättre än många förväntat sig. Många påstod att det var tack vare den rutin du bidrog med som gjorde att laget blev så mycket bättre när du gick med. Nu i efterhand, tror du att det var det som gjorde det?



Jag börjar flina direkt när jag tänker på tiden med den upplagan av Begrip, vi hade så otroligt roligt ihop! :D Vi tog min gamla Fårrd, packade den totalt proppfull och laddade upp med säkert 20 musikskivor. Max (azl) hade all möjlig konstig musik med sig. Det låter antagligen sjukt löjligt om jag berättar hur vi sjöng och gjorde skumma läten i bilen hela jävla resan till SHG Open i Danmark men fråga killarna som var med så kan dom bekräfta hur många skratt vi delade.

När vi dessutom gjorde riktigt bra ifrån oss och till och med tvålade till fnatic (dock utan cArn) var lyckan fullständig. Jag vill inte påstå att enbart min rutin eller spelskicklighet bidrog till något speciellt utan mer än något annat var det nog att de andra grabbarna blev supertaggade av att en CPL-vinnare ville gibba med dom. Vi spelade bra allihopa under turneringens gång och jag var säkerligen inte bättre än någon annan, vi hade bara ett riktigt härligt flyt.





Många påstod även att du var "för bra" för det Begrip-lag du representerade och fick intrycket av att du bara lirade mer "casual" med det laget om man jämförde med fnatic. Hur var det egentligen, var det helhjärtat spelande trots din motivationsbrist i fnatic tidigare under året?



Det var helt klart ett steg ned för mig men inte för att jag fick spela med sämre spelare utan bara att klassen på tävlingarna och motståndet oftast var en annan. Att jag skulle varit "för bra" för laget tycker jag bara är strunt och jag försökte göra mitt bästa precis som alla andra i laget och precis som jag tidigare gjort under alla stora turneringar.



Det som var mer casual var snarare hela situationen. Jag slapp sitta och spela timma efter timma, vecka efter vecka, varenda kväll till jag spydde på det. Jag slapp resa bort hela tiden och jag kunde faktiskt hålla på med saker på sidan om som jag tidigare inte kunnat. Det var en befrielse! Jag ångrar inte en sekund att jag lämnade världens bästa lag direkt efter vi vunnit CPL, det var rätt val för mig.





Du blev sedan en del av NiP, som ju misslyckats med sin satsning med Bullen och KF3 och valde att ta in dig och face istället. Samtidigt som du anslöt till laget berättade du, med versaler, att du var "VÄLDIGT nöjd" med lönen i NiP. Vad var det egentligen som krävdes för att en CS 1.6-spelare skulle bli "VÄLDIGT nöjd" med sin lön 2007?



Att bara säga den fasta summan jag fick varje månad skulle nog inte höja ett enda ögonbryn tror jag, haha! Det var inte bara en summa som hamnade på kontot som gjorde att jag tackade ja till NiPs erbjudande, det var mer den känsla organisationen gav mig. Jag blev erbjuden att komma in till kontoret som låg på Vasagatan i Stockholm City och diskutera en eventuell anställning med VD:n Andreas. Jag säger anställning och det är för att NiP var mer än bara ett namn man bar i spelet, det var ett riktigt jobb, en officiell anställning på ett svenskt företag. Stället vi var på var riktigt flott och allt kändes superproffsigt.



Andreas hade hört om varför jag lämnade fnatic och förvarnade mig om att det kunde bli en hel del resande igen, men den gången kändes det ändå som att jag fått lite uträttat hemma och jag kunde tänka mig åka iväg då och då.



Jag kan lika väl berätta att ingångslönen jag hamnade på var 16,000 kronor i månaden och det skulle jag i dagens läge kalla en riktig pisslön, hehe :) Men när man sedan lägger på traktamenten vid utlandsresor och eventuella prispengar så var det ändå bra för mig i det skedet i mitt liv. Vi pratar om att spela CS här, inte slita arslet av sig. ;)





Efter mycket trubbel i NiP blev det SK Gaming för din del, där du även skulle stanna till vad som klassas som slutet på din karriär. Laget var du, RobbaN, allen, walle och SpawN/zet. Under din tid i SK stod ni i skuggan av fnatic och klassades som Sveriges tvåa. Vad hade fnatic som SK inte hade? Om du fick gå tillbaka, vad saknade ni?



Jag har svårt att komma på något fnatic hade som vi saknade. Båda lag styrdes ingame av mer än kapabla ingame leaders och båda lag hade både skickliga och erfarna spelare som alla ville vinna turneringar. Jag kan inte peka på någon speciell anledning som gjorde att fnatic vann mer än oss.





I sensommaren 2009 blev du sparkad från SK efter ett "lönebråk", och du berättade senare för Fragbite att det handlade om att varken organisationer eller arrangörer betalade ut löner och prispengar i tid. Kan du gå mer in på detalj varför din diskussion med SK Gaming hettade till så mycket att du blev sparkad?





SK-Gaming hade stora svårigheter att få ihop tillräckligt med pengar under en lång tidsperiod. Jag var aldrig insatt i hur deras kontrakt med alla stora sponsorer fungerade men det man fick höra var att det eller det företaget inte betalade ut pengar i tid. Fine, jag kan köpa att någon gång få min lön sent men här snackar vi om att jag inte hade fått lön på nästan ett halvår när det var som värst.



Jag hade egen lägenhet, egen bil, köpte och lagade min egna mat - ett eget liv helt enkelt. Någon får gärna berätta för mig hur man lever ett sånt liv utan pengar för det förstår inte jag. Jag överlevde tackvare prispengar vi samlat på oss och tur som fan är väl det, annars hade jag blivit utan tak över huvudet eller behövt krypa på mina knän hela vägen hem till Mamma. Det spelade ingen roll att kontraktet mellan mig och SK-Gaming berättigade mig till en månadslön varje månad, det kom ändå inga pengar. Tydligen fungerar inte alla människor på samma sätt men jag är en sån som inte jobbar gratis, det kommer jag aldrig göra.



Nu i dagsläget har jag inget otalt med SK, de har i efterhand betalat mig allt de var skyldiga mig. Det är bara väldigt tråkigt att det blev som det blev.





Du hade en kortvarig comeback i ett stjärnspäckad H2k med SpawN, Snajdan, Gux och FYRR73. Kan du berätta lite om det här laget? Vad hade ni för ambitioner egentligen? Var det en helhjärtad satsning eller bara något ploj-lir?



Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad vi hade för plan där, jag var bara sugen på att gibba lite och laget vi skrapade ihop hade ju en hel del potential. Vi lirade en turnering på IOS som gick åt pipan men kul var det ändå, förutom det där med att förlora :P Om jag spelar en turnering är det alltid helhjärtat för mig, jag spelar för att vinna. Hela grejen med det laget kändes dock inte så seriös.

Det känns ganska säkert att säga att du inte längre spelar CS på någon nivå. Följer du scenen något i dagsläget, eller hur länge följde du den efter du lagt av?



Att jag inte spelar alls stämmer bra. Jag skulle kunnat säga att jag inte spelat en sekund sedan sista matchen med SK men det vore inte helt sant eftersom jag lirade i 2 minuter hos en polare en gång :) Mer än så har det faktiskt inte blivit.



Jag har kikat in Fragbite då och då för att se om något speciellt har hänt men antalet besök på flera års tid kan jag nog räkna på fingrar och tår. Jag tittade på några matcher via stream en gång men nu har jag glömt vilken turnering det var.



Man kan helt enkelt säga att när jag slutade så slutade jag verkligen. Jag har haft noll sug efter att spela och det förvånar mig inte direkt. Jag spelade mycket CS under 10 års tid och sista åren var det endast få moment av hela cirkusen som jag faktiskt tyckte om.





Vad saknar du mest, och minst, med att vara en professionell CS-spelare?



Det jag saknar mest är definititvt tävlingsmomentet. Att få chansen att mäta sig mot världens bästa lag och spelare har alltid varit spännande för mig. Vare sig man spelade bra eller dåligt, vann eller förlorade, så fanns alltid spänningen där. Att sen lyckas vinna en stor tävling och veta att man precis slagit hela världseliten är en väldigt speciell känsla, den är svår att hitta någon annanstans.



Det jag saknar minst är nog alla kvällar jag var tvungen att sitta och pracca. Timma efter timma, dag efter dag satt man framför datorn och bara pressade järnet. Okej att resorna blev för mycket för mig ett tag men det eviga praccandet fanns alltid där. Det finns ju så mycket annat att se! Vem mår egentligen bra av att sitta framför datorn hela tiden? Inte jag i alla fall.





När du blickar tillbaka på din tid som CS-proffs, vilka moment är det du minns bäst och håller varmast om hjärtat? Någon specifik turneringsvinst som var skönare än andra?



Det finns så många härliga minnen att gå igenom, den här intervjun är rolig för mig på så sätt. Många gamla grejer tänker jag inte på under vardagens lunk men jag får alltid ett leende på läpparna av att komma ihåg allt jag varit med om.



Lika kul som det är att tänka tillbaks är det svårt att välja ut någon enskild händelse som står ut lite extra. Alla stora vinster så som exempelvis WEG i Sydkorea och CPL Winter 06 i Dallas var såklart mycket tillfredsställande men även på sättet man mottogs under vissa PR-evenemang i Kina är helt otroligt. I Sverige är man ingen men sätter man sig på ett plan och flyger en halv dag är man helt plötsligt rockstjärna, kontrasten är ofattbar. Personligen skulle jag inte finna nöje i att jaga ett gäng datanördar i hopp om en autograf men uppenbarligen håller tusentals kineser inte med mig. ;)





Av alla lag du varit en del av, vilken femma hade du absolut roligast med under din karriär?



Här måste jag svara att det var med spelarna i VxO, eller calx som vi först hette. Vi var och är fortfarande mycket bra polare, i princip samtliga från samma ort. Vår gemenskap under alla dagar och nätter sittandes på internetcafét var verkligen underbar. Det enda som saknades var egentligen att vi inte lyckades nå högsta nivån och få chansen att verkligen tävla på riktigt ihop. Jag tror att resandet hade blivit lite lättare för mig om det var med människor jag känt i många år och hade så mycket gemensamt med.



Självklart har jag inte bara haft roligt med den femman, det har jag haft i allihopa. Jag skulle inte hållit på som jag gjorde om det samtidigt som man var väldigt seriös ändå inte hade roligt, det är superviktigt. I slutet av fnatic-tiden hade jag inte roligt längre och då lämnade jag laget, simpelt :)





Du har ju spelat med många spelare i olika lag, men vilken medspelare klickade du bäst med?



Jag har svårt att komma på någon jag klickade extra bra med så där på rak arm. Man spelar ju som ett helt lag, man samarbetar alltid med fyra andra personer och inte bara en. Ok att man kanske ofta håller bombplatser tillsammans med samma person(er) men det är ändå fem mot fem.



Om jag ska nämna namn på såna som jag gillar att spela med och sitta bredvid för att själv komma igång ordentligt måste jag säga HeatoN och zet. Personer som är så bra som dom på att tagga laget och få hela laget i en positiv stämning gör det lättare att prestera under press.





Vilken spelare har du lärt dig absolut mest av?



Om det är någon som studerat demos så är det jag. Jag började titta på ineye-demos väldigt, väldigt tidigt. Redan i beta-versionerna såg jag spelare som zet0r gå lös med sin finska hax.cfg och jag älskade att glo på t.ex. Kompaniet och Nordic Division när dom klättrade på Clanbase-laddern. Dessa namn kanske inte säger så mycket för alla unga läsare men för mig har det alltid varit viktigt att studera hur dom bästa gör för att bli den bästa version av mig själv jag kan bli. Jag har även tittat på mina egna demos för att upptäcka alla fel jag gör och på så sätt aldrig göra om dom igen.



Så för att sammanfatta kan man väl säga att jag lärt mig lite av i princip varenda elitspelare som under åren släppt ett par ineye-demos samt av mina egna misstag. Att säga en enda spelare går inte.





Vem är den bästa spelaren du spelat med?



Jag har spelat med väldigt många grymma spelare och det är jag glad för. Utan att låta för nedlåtande mot någon annan, för det vill jag inte göra, så är valet rätt lätt ändå: f0rest.





Många känner ju till din makalösa förändring rent utseendemässigt. Låg scenens elaka internet-troll bakom motivationen att börja träna, eller var anledningen någon annan?



Jag läste rätt mycket kommentarer i början, under 2005 kanske. Det var nytt för mig att bilder låg ute på nätet och att folk kunde kommentera mitt utseende. Till en början kunde jag läsa vissa kommentarer och helt ärligt ta riktigt illa upp, ingen hade ju någonsin sagt såna saker till mig förut men internetforum underlättar verkligen för alla som har behov att klanka ner på andra. Jag slutade läsa rätt snabbt, det finns ingen anledning att låta folk med egna problem få mig att må dåligt.



Jag hade börjat träna redan före bilder på mig dök upp på nätet. Oavsett hur tjock och otränad jag såg ut fanns ändå ett litet intresse för styrketräning där och jag satt ofta och läste på om träning och kost.

Tentpole 2004 och 2012

Trots att jag tidigt kunde en del om träning var det inte en sak jag tog seriöst förrän jag la av med CS. Jag kände suget efter att få ändra livsstil och träna hårt men tyckte att allt resande och spelande alltid förstörde min chans till det.



Det handlade inte om vad andra tyckte och tänkte, det handlade om att jag ville må bättre med mig själv. Jag kände mig inte som mig själv i en kropp som vägde 130kg som mest, varav det mesta var fläsk :)





Hur lång tid tog det att gå från din dåvarande kropp till en kropp du var nöjd med, och hur gick du tillväga?



Här måste jag få säga att jag fortfarande är långt ifrån "nöjd". Jag är nöjd med det jag lyckats göra, på sättet jag lyckats ändra utseende på ett positivt sätt, men om med man med nöjd menar att jag på något sätt skulle vara en färdig produkt är jag verkligen inte nöjd. Jag har fortfarande trösklar att passera och personliga mål att uppnå. När det gäller styrketräning handlar det ju om själva resan i sig, inte att gå i mål. Det finns alltid saker att förbättra :)



Hur man går tillväga vet nog alla, egentligen. Om man vill gå ner i vikt lägger man sig på kaloriunderskott, vill man gå upp är det ett överskott som gäller. Själva grejen är mycket simpel i sig, oftast handlar det bara om att bestämma sig.



Men hur jag har fått lite mer muskler än förut? Jag har tränat rätt jävla hårt, speciellt under år 2012 har det hänt väldigt mycket. Vissa snackar om piller hit och steroider dit men såna är oftast bara väldigt okunniga, jag har inte hunnit lägga på mig speciellt mycket muskelmassa ännu. Jag tränar minst 5 dagar i veckan, ibland 2 gånger per dag. Om det är något jag lärt mig är det hur jag ska pressa mig själv, det är ingen fisträning vi pratar om här. Vill man uppnå resultat pressar man sig själv till sin absoluta gräns, och sen lite till.



Att på naturlig väg bygga ren muskelmassa tar extremt lång tid och jag har bara börjat skrapa på ytan känns det som. Det finns alltid nya saker att lära sig och nya sätt man kan attackera musklerna på för att dom ska känna sig så obekväma som möjligt. En muskel som blir van vid att man om och om igen kör samma övningar med lika tung belastning är en muskel som inte kommer växa ett dugg :)





Att CS 1.6 är på väg att dö är i dagsläget relativt accepterat då Counter-Strike: Global Offensive har sin release runt hörnet. Nu förväntar jag mig inte att du kan något om CS:GO, men vad får du för känslor när du hör att CS håller på att dö? Påverkas du det minsta av det, eller är det sak samma för dig?



Det är helt klart lite synd att ett så bra tävlingsspel som CS 1.6 ska behöva dö ut men vid det här laget är det sjukt gammalt. Grafikmotorn härstammar väl från Quake 2 och det är bra länge sedan det dök upp i butikerna, rätta mig om jag har fel. Det är nog ändå själva känslan den grymma spelmotorn lyckas skapa som gjort spelet så bra, för det finns väl ingen som tycker CS är ett snyggt spel direkt.



CS:GO vet jag ingenting om men jag hoppas man satsar på allt annat före man satsar på att det ska se snyggt ut, spelkänslan och tävlingsmöjligheterna är allt.



Förändring är inte alltid dåligt, har vi tur dyker det upp en värdig ersättare förr eller senare :)





Jag vill tacka dig så jättemycket för intervjun och önska dig all lycka med livet i framtiden. Sista ordet är givetvis ditt.



Tack själv, det var riktigt skoj att få sätta sig ned och bara tänka tillbaka på allt! Jag vill inte vara otrevlig mot folk som fortfarande frågar mig om configs och CS-inställningar men det känns verkligen meningslöst för mig att svara på sånt, jag skänker aldrig en tanke på det längre.



Vill man får man jättegärna diskutera eller ställa frågor om styrketräning dock. Jag har haft planer ett tag nu på att starta en träningsblogg (precis som alla andra), mest för mig egen skull för att ha möjligheten att kunna gå tillbaka och se vad jag kört tidigare, men det har inte blivit av ännu. Så länge kan man åtminstone kontakta mig på facebook och glo på lite bilder jag slänger upp då och då. Styrketräning i någon form är något alla borde hålla på med tycker jag, det finns bara saker att vinna i det :)