Nu har vi fått tillfälle att testa den trådlösa spelmus Sensei.
RecensionMöss
SteelSeries Sensei Wireless
1
Vi testade för ett tag sen det trådlösa headsetet Siberia Wireless och kunde glädjas åt att de var riktigt trevliga, men väldigt dyra.
Testet
Designen känner alla som testat eller kollat på en Sensei igen direkt. Den är neutral och väldigt lätt att komma överens med. Små skillnader går att utskilja. Eller iallafall som det först ser ut. De tidigare Sensei-mössen har musknapp ett och två som går direkt ut till kanten. Vid en första anblicks er det ut som att Sensei Wireless har fått en skyddande kant runt om. Så är inte fallet. Det är bara musknapparna som inte har antiglidytan hela vägen ut. En ganska konstig lösning, men vad gör man inte för designens skull.
Antiglidytan känner vi igen, den fungerar riktigt bra och täcker större delen av musens ovansida och sidor. Greppet är riktigt bra oavsett vilket grepp man spelar med. Totalt hittar vi åtta knappar om man räknar in den klickbara scrollen. Scrollen känns bra och men låter ganska mycket vid snabba scrollningar och upplevs som något trögare än övriga Sensei-möss. Vid långsamma scrollningar är den i stort sett ljudlös. Knapparna är precis som i övriga Sensei-möss trevliga att använda.
Under musen hittar vi två stora glidytor baktill och två små framtill. Tyvärr lider de fortfarande av de riktigt stora nackdelarna med tidigare Sensei-möss. De drar till sig damm bättre än en dammsugare. Det verkligen fastnar runt glidytorna. Såvida du inte har städmani lär du råka ut för problemet. De mindre glidytorna är dessutom mindre än tidigare Sensei-möss. Så glidet är inte lika bra som det brukar.
Eftersom det rör sig om en trådlös mus så får man även med en laddstation som är riktigt snygg designad. Den lyser i en viss färg beroende på hur mycket batterikraft som återstår. Så man ser i förväg när det är dags att ta en paus och ladda musen. Dessvärre fungerar laddningen lite halvdant. Oftast laddar den bra, men ibland, trots att musen ligger rätt i laddstationen så har den ändå inte laddat ordentligt över en natt. Laddstationen blinkar till när man den känner av musen för att indikera och sen trots det misslyckas med att ladda, utan att varna. Pga det blir givetvis batteritiden lidande. När det fungerar som det ska däremot är batteritiden väldigt bra och en dag vid datorn är absolut inga problem.
Musen i sig är ganska tung, enligt Steelseries 120gram, vilket är 18 gram mer än vanlig Sensei, 28 gram mer än Sensei Raw. Numera väldigt populära SteelSeries Rival väger mer, 8 gram mer. Något jag inte upplevde när jag jämförde de två. En vanlig hushållsvåg fick därför avgöra. Enligt den väger Sensei Wireless 115 gram och Rival 107 gram. Felkalibrering eller ej, det visar ändå att Rival är lättare.
Sensei Wireless har bara en DPI-knapp och således har man valt att bara erbjuda inställningar av DPI för två olika lägen. Två lägen du själv får justera efter eget tycke och smak. Du får även justera positiv acceleration eller negativ acceleration, samt lift distance, angle snapping samt givetvis Poll rating, i form av 125, 250, 500 och 1000Hz.
Att tillverka en trådlös version av en populär mus är inget konstigt. De flesta större tillverkare brukar göra det efter tag. Sensei är en bra mus och har en tillräckligt bra sensor. Den lider visserligen av lite positiv acceleration, men har du inte märkt det förut så lär du inte märka det nu heller. Sensor i fråga är A9800 och ni hittar den även i Sensei MLG. Vanliga Sensei och Sensei Raw har A9500.
En kompis som spelar FPS lite då och då tyckte att den var kanon. Så det beror nog helt på vad man har för krav. Med några uppdateringar av mjukvaran så kanske den blir alertare. Någon spelmus för kräsna elitsatsande spelare är inte Sensei Wireless, men den är bra nog för den som faktiskt vill ha en trådlös och därmed inte har samma krav på sin utrustning. Möjlighet att koppla in sladden från laddstationen direkt i musen finns, frågan är bara varför?. Vill man ha en Sensei med sladd köper man någon av de billigare versioner istället. Som fungerar bättre och är lättare.
Det stora minustecknet för musen i fråga är priset. Det billigaste jag hittar är 1390 kronor och det är i mina ögon inte försvarbart. I dagsläget är det SteelSeries Rival man ska köpa om man är märkestrogen.
Positivt:
Antiglidytan känner vi igen, den fungerar riktigt bra och täcker större delen av musens ovansida och sidor. Greppet är riktigt bra oavsett vilket grepp man spelar med. Totalt hittar vi åtta knappar om man räknar in den klickbara scrollen. Scrollen känns bra och men låter ganska mycket vid snabba scrollningar och upplevs som något trögare än övriga Sensei-möss. Vid långsamma scrollningar är den i stort sett ljudlös. Knapparna är precis som i övriga Sensei-möss trevliga att använda.
Under musen hittar vi två stora glidytor baktill och två små framtill. Tyvärr lider de fortfarande av de riktigt stora nackdelarna med tidigare Sensei-möss. De drar till sig damm bättre än en dammsugare. Det verkligen fastnar runt glidytorna. Såvida du inte har städmani lär du råka ut för problemet. De mindre glidytorna är dessutom mindre än tidigare Sensei-möss. Så glidet är inte lika bra som det brukar.
Eftersom det rör sig om en trådlös mus så får man även med en laddstation som är riktigt snygg designad. Den lyser i en viss färg beroende på hur mycket batterikraft som återstår. Så man ser i förväg när det är dags att ta en paus och ladda musen. Dessvärre fungerar laddningen lite halvdant. Oftast laddar den bra, men ibland, trots att musen ligger rätt i laddstationen så har den ändå inte laddat ordentligt över en natt. Laddstationen blinkar till när man den känner av musen för att indikera och sen trots det misslyckas med att ladda, utan att varna. Pga det blir givetvis batteritiden lidande. När det fungerar som det ska däremot är batteritiden väldigt bra och en dag vid datorn är absolut inga problem.
Musen i sig är ganska tung, enligt Steelseries 120gram, vilket är 18 gram mer än vanlig Sensei, 28 gram mer än Sensei Raw. Numera väldigt populära SteelSeries Rival väger mer, 8 gram mer. Något jag inte upplevde när jag jämförde de två. En vanlig hushållsvåg fick därför avgöra. Enligt den väger Sensei Wireless 115 gram och Rival 107 gram. Felkalibrering eller ej, det visar ändå att Rival är lättare.
Zowie FK – 85 gramAllt som är trådlöst har energisparande funktioner, vilket är bra om du inte vill ladda ofta, men i alla andra fall är det bara störande. Så är även fallet den här gången. I SteelSeries Engine, som deras mjukvara heter kan man justera energiläge, jag har valt High-Performance Mode och Sleeping Time på högsta, vilket är 20minuter. Det finns även ett Smart Sensor Mode, som helt enkelt låter musen arbeta lite energieffektivare samt ett tillhörande Illumination Smart Mode som stänger av den lysande logon när du har handen över för att spara batteri. Jag upplevde batterinivån som bra trots att jag inte använde några energisparande funktioner.
Razer Deathadder 2013 – 105 gram
SteelSeries Rival – 129gram
Zowie EC1 eVo CL – 132 gram
Mionix Avior 7000 – 146 gram
Mionix Naos 5000 – 158 gram
Microsoft Intellimouse Explorer 3.0 – 163 gram
Sensei Wireless har bara en DPI-knapp och således har man valt att bara erbjuda inställningar av DPI för två olika lägen. Två lägen du själv får justera efter eget tycke och smak. Du får även justera positiv acceleration eller negativ acceleration, samt lift distance, angle snapping samt givetvis Poll rating, i form av 125, 250, 500 och 1000Hz.
Att tillverka en trådlös version av en populär mus är inget konstigt. De flesta större tillverkare brukar göra det efter tag. Sensei är en bra mus och har en tillräckligt bra sensor. Den lider visserligen av lite positiv acceleration, men har du inte märkt det förut så lär du inte märka det nu heller. Sensor i fråga är A9800 och ni hittar den även i Sensei MLG. Vanliga Sensei och Sensei Raw har A9500.
LASER SENSOREn sensorn som fungerar riktigt bra för spel så länge man kan finna sig att den har lite positiv acceleration. Märks tydligast om man använt en optisk mus innan. I den här trådlösa musen upplevs det dock inte fungera så bra som i övriga Sensei-produkter. Musen är ibland seg och ibland upplever man att den somnar av helt. Visst går det att spela Counter-Strike: Global Offensive eller Battlefield 4 så länge man inte har några stora ambitioner.
- 50 to 8200 Adjustable CPI
- 1 ms Response Rate / 1000 Hz Polling Rate
- 150 Inches Per Second (IPS)
- 30 g Acceleration
PROPERTIES
- 16 hrs Battery Life, Max 20 hrs
- 8 Programmable Buttons
- 16.8 M Color Illumination w. 4 Zones
- Soft-Touch Coating
- Cable Texture: Braided
STEELSERIES SWITCHES
- > 30 Million Click Durability
SIZE & WEIGHT
- Weight: 120 g (0.264 lbs)
- Height: 41 mm (1.61 in)
- Width: 69 mm (2.72 in)
- Length: 129 mm (5.08 in)
- Cable Length: 2 m (6.5 ft)
- Base: 165x100x24 mm, 208 g
En kompis som spelar FPS lite då och då tyckte att den var kanon. Så det beror nog helt på vad man har för krav. Med några uppdateringar av mjukvaran så kanske den blir alertare. Någon spelmus för kräsna elitsatsande spelare är inte Sensei Wireless, men den är bra nog för den som faktiskt vill ha en trådlös och därmed inte har samma krav på sin utrustning. Möjlighet att koppla in sladden från laddstationen direkt i musen finns, frågan är bara varför?. Vill man ha en Sensei med sladd köper man någon av de billigare versioner istället. Som fungerar bättre och är lättare.
Det stora minustecknet för musen i fråga är priset. Det billigaste jag hittar är 1390 kronor och det är i mina ögon inte försvarbart. I dagsläget är det SteelSeries Rival man ska köpa om man är märkestrogen.
Positivt:
- Snygg design
- Neutralt grepp
- Bra för att vara trådlös
- Smidig laddstation
- Lång batteritid
- Väldigt dyr
- Glidytorna samlar damm
- Relativt tung
- Ibland seg och kan somna
- Från 1390 kronor från välkända butiker enligt Prisjakt
Detta är en redaktionell artikel, med länkar via vår partner Prisjakt.
Betyg
6 / 10
2024-04-17 12:20Sponsrat inlägg av Philips OneBlade
Lär känna den svenska supertalangen Liam "MaiL09" Tügel.
Ad
5 kommentarer — skriv kommentar
Kommentarerna nedan är skrivna av användare på Fragbite. Fragbite granskar inte sanningshalten i texten och du uppmanas att själv kritiskt granska och bemöta texten. Förutsätt inte att innehållet i texterna är sanning.
