DISCLAIMER:

Följande krönika är ett verk av Per "Xerm" Sjölin. Om inget annat anges är de åsikter som present-eras i texten krönikörens egna, och har inte nödvändigtvis något med Fragbites officiella ståndpunkt att göra.

Att det rör sig snabbt inom teknologin har inneburit stora möjligheter för de som vill fuska, framför allt när de spelar online. Även om antifuskprogram har lanserats och dessa även uppdateras frekvent tar det knappast lång tid innan ett nytt fusk, som överlistar dessa program, finns ute. Detta är ett av de problem som esporten ställs inför.



Jag fuskar. Detta sker däremot endast när jag spelar single player-spel och mitt fuskande tar mig mest bara genom storyn, utan att skada någon annan. Sådant tycker jag är okej. Då är det mitt val. Det skulle däremot aldrig falla mig in att fuska i en Counter-Strike-turnering, som exempel. Lika lite skulle jag ha fuskat när jag spelade World of Warcraft. Fusk för eget bruk känns för mig mest som när man spolar sig genom en film för att man vill skynda till slutet. Fusk som drabbar andra är egoistiskt, omoraliskt och rentav ondskefullt.



Fusket kan ta olika former. Det kan handla om fusk var man använder sig av ett tredjepartsprogram för att manipulera spelet. I regelverket förbjudna inställningar kan nyttjas. Eller varför inte använda sig av buggar i spelen som är förbjudna. Även om det i stort sett är omöjligt att påstå att man har 100% kontroll på detta fusk är vetskapen i alla fall stor och regelverken väl förankrade inom scenen. Annat är det med doping.



Doping har förekommit länge inom idrottsvärlden. Det spelar ingen roll om det handlar om en cyklist, ishockeymålvakt, skidåkare eller schackspelare. Alla har egentligen något att vinna på att dopa sig, om man finner att denna ofta olagliga och omoraliska väg lockar. Så är det även inom esporten. Vi står utan regler, rutiner och ett kontrollorgan som kan ta sig an detta problem. Ska verkligen en del idrottare kunna ta preparat som ger dem fördelar jämfört med andra utan att kunna ställas till svars för det? Nej, verkligen inte. Här har esportscenen mycket att jobba med. Ansvaret delas lika mycket av nationella organisationer, arrangörer och esporthus.



Koncentrationshöjande. Lugnande medel. Energidrycker. Reflexhöjande. Koffeintabletter. Även om det kan kännas banalt att nämna vissa sådana här produkter är det viktigt att alla granskas noggrant. Vilken effekt de har på en esportutövare måste klarläggas för att sedan kunna göra en bedömning vilka preparat som ger en klar fördel jämfört med de som inte tar dem. Vissa kanske anser att det väl är upp till var och en, vill de inte ta ett piller för att få samma förutsättningar som den som gör det får de skylla sig själv. Fast så är det ju inte. Grundförutsättningarna bör ju alltid vara att det neutrala tillståndet, opåverkad från olika preparat, är utgångspunkten.



Esportens utveckling har pågått under riktigt många år men på det här området har utvecklingen hamnat efter. Det är dags att någon vågar ta tag i frågan, för att vi ska få en mer rättvis esportscen. Detta arbete är viktigt och måste utföras professionellt, men hellre att det görs förr än senare!



Vad tycker ni? Är det viktigt att esporten tar sig en problematiken med prestationshöjande preparat?



Hur skulle ett nytt regelverk se ut och vilka ska se till att det följs?



Totalt rättvisa finns nog inte inom någon sport men en sak är säker; ska det någonsin bli någorlunda rättvist måste något göras.