När jag läste namnen på modellerna började en skepsis växa fram inom mig. Hörlurarna har namngetts med mer eller mindre fyndiga namn som modifierats till stereotypt "balla" som – i mitt tycke – inte alls är balla. Förpackningarna som omsluter hörlurarna är alla av samma typ, formgjuten genomskinlig plast. Jag har främst träffat på denna förpackningstyp vid köp av USB-minnen eller minneskort, och de gör sitt jobb. Kanske lite väl bra. Glöm att få upp dessa förpackningar med bara händerna, det krävs vassa tillhyggen, precision och stort tålamod.



Som ovan nämnt har lurarna ett speciellt utseende, och pryds ofta av farosymbolen för radioaktiva ämnen, udda mönster och tribaler. Tankarna förs mot konkurrerande Skullcandys produkter, minus dödskallarna. Nog med övergripande Earpollution-snack, vidare till produkternas individuella prestationer!

Earpollution Crew står som ensamma in ear-lurar i testet. Exemplaret jag fått hem är gröna, och som bilden förtäljer är det ett par nätta och till formen enkla snäckor. Ett grönspräckligt mönster pryder den hårda delen. I den svarta plastens matta finish döljer sig ett märke som indikerar radioaktivitet. Designen är dock ingenting som är speciellt iögonfallande, utan kan ses som diskret i jämförelse med resten av Earpollution-sortimentet. Kvaliteten känns god, och sladden känns säkert förankrad i respektive ändar.



Tre olika pluggar följer med i förpackningen. Två är gjorda av svart silikon, och kommer i två olika storlekar, varav en är löjligt liten. Plugg nummer tre är gjord av s.k. memory foam, skumplast utvecklad av NASA, som formar sig efter hörselgången. Denna skräckgröna plugg är också märkbart större än de andra, och isolerar också bättre mot ljud från omgivningen. Komforten är dock mycket bättre med silikonpluggarna.

Tekniska specifikationer för audiofiler:

Driver Unit: 9 mm

Impedance: 16 ohms

Sensitivity: 98 dB +/- 3 dB at 1 kHz

Frequency Response: 30 Hz to 20 kHz

Cord Length: 1.2 m

Plug: 3.5 mm

Min gamla iPod har stått som ljudkälla under större delen av testandet. När jag använder min mp3-spelare brukar jag oftast lyssna på podcasts, något som är fantastiskt smidigt med in ear-lurar. Att lyssna på någon som pratar, och samtidigt störas av omgivningens tuggande blir snabbt irriterande. Här gör Crew ett strålande jobb, mitt favoritprogram Radiolab har aldrig låtit mer levande och nära. För mig är Crew numera oumbärliga under längre resor.



Naturligtvis har jag också lyssnat på tiotals timmar musik, och jag måste säga att jag är rätt nöjd. Allt från Coldplay till deadmau5 låter som det ska. Beroende på vilken plugg man använder skiljer sig ljudet åt. För bästa ljudupplevelse är det helt klart silikonvarianterna som gäller.



Går det att spela CS med Crew då? Ett fundamentalt misstag har gjorts i designen, och det är att märkningen för höger och vänster är så nära osynlig det går. Det finns inte heller något smidigt sätt att komma ihåg vilken lur som är vilken. Väl inne i CS, med höger-vänster-problemet utrett, har jag ändå svårt att avgöra exakt varifrån vissa ljud kommer. Det känns svårt att vänja sig vid, och efter att ha missbedömt avstånd till fiender ett par gånger byter jag tillbaka till vanliga hörlurar.



Ett annat problem med Crew är att sladden har en yta med hög friktion som gärna fastnar och kärvar i kläder. Det kanske låter som en bagatell, men problemet är betydligt större än så. Varje gång sladden nuddar någonting fortplantas detta dova ljud direkt in i mina hörselgångar, vilket är otroligt störande. Vill man promenera, cykla eller springa och samtidigt njuta till fullo av ljudupplevelsen får man se till att fixera sladden så att den inte fastnar i kläderna eller slår mot kroppen. Vid stillasittande aktiviteter är detta dock inget problem.



Crew har ett lågt pris, och kostar strax under 200 kronor. Mitt omdöme är att de klart är prisvärda. Däremot är jag övertygad om att man kan få en rätt mycket bättre produkt för en eller ett par hundralappar till. Ljudet är inte sensationellt, men inte heller dåligt. Jag har testat bättre in ear-lurar, men inte i lågprisklassen. Tack vare sin prisvärdhet får Crew en sexa.



Positivt:

• Priset
  
  
• Komforten

Negativt:

• Det ovan nämnda sladdproblemet
  
  
• Närmast osynlig märkning för höger och vänster

Pris:

• Från 189 kronor enligt Prisjakt.

Betyg: 6/10

NervePipes kommer i en hel del olika utföranden, men det häftiga med just denna modell är att man via iFrogz webbsajt kan beställa skräddarsydda varianter av lurarna. Helt fritt är det inte, men det finns en del kombinationer att välja på. Efter några sökningar ser det ut att finnas dryga tiotalet att välja mellan om man köper från svenska internetbutiker. Utseendet på exemplaret jag fått hem får mig att skratta till. Kuddarna är nämligen täckta av fluffig leopardmönstrad fuskpäls – hallick-känslan är fullkomlig! I övrigt är de svarta, med gångjärn i guldfärg. Hörlursdelen går att vrida i alla möjliga riktningar, och NervePipes går lätt att vika ihop för att spara plats. Lurarna är väldigt plastiga, men känns samtidigt också hållbara – en märklig fusion.

Tekniska specifikationer för audiofiler:

Driver Unit: 40 mm

Impedance: 32 ohms

Sensitivity: 120 dB +/- 3 dB

Frequency Response: 30 Hz to 20 kHz

Cord Length: 1.2 m

Plug: 3.5 mm

Hörlurarna stänger inte ljud från omgivningen ute, utan känns öppna. De läcker också en hel del utåt. Samtidigt går det att spela med riktigt hög volym utan att det låter dåligt i lurarna, en funktion som kan förvandla vilken bussresa som helst till ett ofrivilligt disco för medresenärerna. Tillverkarna utlovar en fyllig bas, något som jag inte riktigt håller med om. För att få ut ett ordentligt bastryck krävs hög volym och justeringar i equalizern. I det diskanta tonomfånget låter det bättre, men riktig krispighet saknas. Att spela CS med lurarna fungerar över förväntan, men under längre sessioner inomhus gör sig pälsen påmind – det blir riktigt varmt. Ljudmässigt tycker jag att kultluren Koss Porta Pro spöar NervePipes med hästlängder.



Earpollution NervePipes är renodlade livsstilslurar. Det känns som att tillverkarna har låtit designen och funktionerna komma i första rummet, och lagt mindre fokus på ljudet. Å andra sidan riktar sig inte NervePipes mot ljudperfektionister, utan en yngre publik med siktet inställt på tuffa accessoarer. En sak som inte går att komma ifrån är att lurarna är fula – men recensioner är subjektiva – och som tur är fenomenet smak det också.



Positivt:

• Priset
  
  
• Komforten
  
  
• Möjligheten att få en personlig look

Negativt:

• Basen imponerar inte
  
  
• Pälsen gör lurarna varma
  
  
• Utseendet

Pris:

• Från 251 kronor enligt Prisjakt.

Betyg: 6/10

Toxix är ett par riktigt lätta, och ganska nätta hörlurar. Mitt par är blåa, och bjuder inte på några designöverraskningar. Det är ett par vanliga, simpla hörlurar. De små kåporna är tänkta att ligga på örat och inte omsluta öronen. Toxix dämpar ljud från omgivningen oväntat bra för den till synes bräckliga konstruktionen, men det är långt ifrån knäpptyst. Lurarna går inte att vika ihop, vända eller vrida på - vilket säger mycket om modellen. Hörluren finns i sex olika färger.

Tekniska specifikationer för audiofiler

Driver Unit: 30 mm

Impedance: 32 ohms

Sensitivity: 113 dB +/- 3 dB

Frequency Response: 15 Hz to 20 kHz

Cord Length: 1.2 m

Plug: 3.5 mm

Dessa fjäderlätta hörlurar är till en början en fröjd att ha på huvudet. Efter ett tag minskar dock komforten. De små kåporna blir snabbt varma, och trycket mot öronen blir för mycket efter bara en halvtimme. Något som överraskar mig är ljudet, som faktiskt är rätt bra. Lurarna fungerar till den mesta sortens musik, helst sådan med mycket bas. För basen är just det som imponerar med Toxix. I CS går det alldeles utmärkt att spela med Toxix, även om AWP-skotten bjuder på lite väl mycket bas för min smak.



Toxix är ett par lätta och sjukt billiga hörlurar. Som billigast kostar de 142 kronor, och är faktiskt prisvärda. Man får dock komma ihåg att man får det man betalar för, och inte kan förvänta sig toppklass. Lurarna är plastiga och ser bräckliga ut, men har inte visat tecken på dålig kvalitet under testperioden. Ljudet är bättre än förväntat, men komforten sämre. Allt som allt blir det en femma i betyg.



Positivt:

• Priset
  
  
• Låg vikt
  
  
• Oväntat bra bas

Negativt:

• Varma
  
  
• Designen
  
  
• Obekväma efter en tids användning

Pris:

• Från 142 kronor enligt Prisjakt.

Betyg: 5/10

Röda, blåa och vita. Kromade leder som går att vrida åt alla möjliga håll. Earpollution DJ Style Union är ett par riktigt feta och flashiga hörlurar. Designen är klart inspirerad av DJ-världens modeller. När jag håller dem i handen känns de tunga och rejäla. Byggkvaliteten ser god ut, med ordentligt tilltagna delar som är på gränsen till tjocka. Kåporna går att rotera, vilket t.ex. underlättar det kända trycka-ena-hörluren-mot-örat-movet. Detta är dock ingenting jag själv sysslar med. Bandet som vilar mot huvudet är vadderat, och går i vanlig ordning att justera. Under min genomgång av DJ Style Union lossade jag enkelt kudden från den ena kåpan. Det skulle jag inte ha gjort. Fem minuter senare har jag fortfarande inte fått på vadderingen i sitt ursprungsskick.



Väl på huvudet är DJ Style Union bekväma. Passformen är klockren, kuddarna är mjuka och sköna. Efter en tids användning gör sig dock tyngden påmind, i takt med att de slutna kåpornas värme gräddar öronen. När jag gått omkring med hörlurarna inkopplade i min iPod har det ibland känts som att de ska ramla av huvudet. Återigen är det tyngden som spökar.

Tekniska specifikationer för audiofiler:

Driver Unit: 50 mm

Impedance: 32 ohms +/- 15%

Sensitivity: 105 dB =/- 3 dB

Frequency Response: 20-20,000 Hz

Cord Length: 1.2 m

Plug: 3.5 mm

Hur är ljudet då? Basen är riktigt bra, och gör sig påmind nästan oavsett vad man lyssnar på. Slutna lurar brukar ibland vara synonymt med burkigt ljud. DJ Style Union är inget undantag, men jag vill inte påstå att det är störande. Diskanterna är något dova, men i vanlig ordning går det att få lurarna att låta mer smickrande med hjälp av equalizern. Jämfört med mina Koss Porta Pro känner jag att volymen på min iPod är lägre när jag använder DJ Style Union. Inte konstigt med tanke på att högtalaren är större och förbrukar mer ström.



Det är ett gediget par hörlurar, med bra ljud. Trots sina brister landar betyget på en sexa.



Positivt:

• Passformen
  
  
• Ljudet

Negativt:

• Lite tunga
  
  
• Varma

Pris:

• Från 334 kronor enligt Prisjakt.

Betyg: 6/10

När jag spanade in Throwbax för första gången märkte jag hur lika de var retrolurarna Panasonic RP-HTX7. Mitt par från Earpollution har en fräsch orange finish på kåporna, och samma sköna retrolook, men inte fullt lika minimalistisk. Kuddarna är hårda och sydda i kraftig läderimitation. Kåporna är avlånga och ganska stora, och ska omsluta öronen. Bandet som vilar på huvudet har "Earpollution" broderat över sig, och känns rejält.



Bandets längd är lätt att reglera genom att skjuta kåporna längs den kromade rälsen. Komforten är god, även under längre tids användning. På grund av den omslutande designen och materialet kuddarna är täckta med blir det dock varmt efter ett tag. Det är dock ingenting som inte försvinner efter en kort paus.



Med ett par Throwbax på skallen blir omgivningens eventuella oväsen betydligt mindre påtagligt. Perfekt för att isolera sig på rummet, mindre idealiskt när någon vill kommunicera med dig i verkligheten om du fortfarande har lurarna på.

Tekniska specifikationer för audiofiler:

Driver Unit: 44 mm

Impedance: 32 ohms

Sensitivity: 108 dB +/- 3 dB

Frequency Response: 5 Hz to 20 kHz

Cord Length: 1.2 m

Plug: 3.5 mm

Ljudet då? Det är faktiskt riktigt bra. Av lurarna jag testat bjuder nog Throwbax tillsammans med Crew på den vassaste ljudupplevelsen. Basen låter fint, diskanterna är krispiga och går alldeles utmärkt att lyssna på det mesta med. Full pott blir det dock inte, ljudet är fortfarande lite burkigt – men det kan vara för att jag föredrar öppna varianter. Denna hörlur är också i mitt tycke klart bäst att spela datorspel med, förutom att det kan bli lite för varmt.



Jag gillar Throwbax, och de får faktiskt det högsta betyget av samtliga lurar i testet – en sjua. Egentligen skulle jag vilja avgöra det hela med decimaler. Sidan klarar dock inte av beräkningar av denna komplexa natur, och ni får antingen tolka betyget som en väldigt stark sexa, eller en svag sjua.



Positivt:

• Priset
  
  
• Komforten
  
  
• Ljudet

Negativt:

• Blir varma
  
  
• Något burkigt ljud

Pris:

• Från 251 kronor enligt Prisjakt.

Betyg: 7/10

Jag ber om ursäkt, men jag kände att jag behövde en sjunde(!) sida. Vad kan man då generellt säga om serien Earpollution?



iFrogz har satsat på design, kundanpassning och pris. Det känns som att ljudet kommer i andra hand, men jag vet inte om det spelar någon roll. Folk som köper hörlurar ur denna serie gör det förmodligen inte för att ljudet ska vara klockrent – det handlar om utseendet! En torr typ som jag har svårt att lyckas komma undan med ett par leopardmönstrade hörlurar, oavsett hur hårt jag skulle försöka.



I hemmets vrå har jag inga som helst problem att låta leopardpäls eller kromad plast omsluta mitt huvud, men som offentlig livsstilsaccessoar känns det helt fel för mig.



Ni som gillar det – rock on! Serien är otroligt prisvärd, och jag har nog aldrig stött på teknikprylar med högre bang for the buck. Därför ska ni också akta er om ni är intresserade. Jag har sett att vissa återförsäljare har brutalt mycket högre priser än andra. Mina åsikter baseras på dessa priser, och jag skulle inte anse att t.ex. NervePipes är värda att betala 4-500 kronor för.



Slutligen vill jag nämna att kvaliteten verkligen är bra. Trots den omnämnda plastigheten har inga tecken på förfall noterats under den flera veckor långa testperioden. Å andra sidan har inga extrema tester utförts.