Fem år senare sitter jag med ännu en ”bokumentär” i min hand, återigen är ämnet nördighet i kvadrat. Författare Michael Kane avsåg att behandla rivaliteten mellan compLexity och 3D på ett sätt som gemene man skulle förstå. Branschkollegornas oblyga skryt på baksidan vittnar om att boken lyckades förmedla det avsedda budskapet – men som den grävande reportern jag är litade jag inte på amerikanernas överdrifter. Boken Game Boys skulle inte gå helt ogranskad förbi.



Boken – som endast finns på engelska – kickar igång med lite bakgrundsfakta om hur elektronisk sport växte från källarspektakel till en miljonindustri. Kane förklarar också kortfattat hur Counter-Strike fungerar, ett avsnitt som kändes som en timmes lång gäspning. Å andra sidan förklarar han på ett lättbegripligt sätt hur Counter-Strike spelas och drar några sköna jämförelser med bland annat hockey. Allt för att gemene man också ska fatta.



Nåväl – till slut kommer the good stuff. Vi får veta historierna bakom Team 3D och compLexity. Redan från början tar författaren ställning för en av de båda lagens manager. Jason Lake beskrivs nämligen som en passionerad idealist som nästan försakar karriär och familj för att hjälpa sina pojkar att nå framgång, medan Craig Levine från Team 3D framställs som en ondskefull kapitalist som bara ser e-sport som ännu ett sätt att tjäna pengar på. Medan Jason Lake betalar allt ur egen ficka har Craig Levine knappt lagt ut en spänn på sitt lag. Något vi får höra om och om igen.



Själva rivaliteten beskrivs också väldigt mycket genom compLexitys ögon. Någon femti-femti-lösning är det inte tal om, vilket troligtvis beror på en redaktör som endast ville ha med det absolut nödvändigaste. Vi följer lagen genom CPL, WSVG, CGI och gudarna vet vad. Och även om lagen inte alltid möter varandra i själva turneringarna, är det mycket som sker bakom de alltid så lykta dörrarna. Bland annat Craig Levines skamlösa försök att köpa loss stjärnspelare frod.



Boken ger intrycket av att vara en ärlig skildring, och man har inte värjt för att outa proffsspelare som fritidspundare. På ett annat ställe avslöjas en väl bevarad hemlighet om hur Warden blåste sitt lag för att besudla någon internetflört på Hawaii, bara en sån sak. Allt om de interna stridigheterna i Team 3D finns på pränt och Angel Munoz får sig ett par kängor från höger och vänster.



Men främst är boken väldigt engagerande. Valet att lyfta fram Jason Lake som den godhjärtade killen som offrar allt för sitt lag skapar väldigt mycket drama. I och med att 3D har både Intel och Nvidia bakom sig, blir kampen om förstaplatsen i USA inte bara en kamp om ära, utan också om sponsorer. Och när det inte går vägen för compLexity blir det Jason Lakes finanser som skiter sig – och möjligtvis hans äktenskap. Halvvägs in i boken ligger man och hoppas att världens alla företag ska få upp ögonen för compLexity, så Jason Lake någon gång skulle få tillbaka de $40 000 han har investerat i laget.



Boken är väl värd de knappa 200 pix man får lägga ut. Av allt som någonsin producerats om elektronisk sport är detta det absolut bästa som gjorts. Det är ju inte varje dag man bjuds på drygt 300 sidor välskriven e-sport.