Utformning och design



Det är tydligt att Diamondback är en vidareutveckling av Viper. Formen är snarlik och vid en första blink så kan det se ut som det är samma mus. Efter att ha granskat formerna med mitt hököga kom jag fram till ett par skillnader:



Detta gäller för Diamondback i jämförelse med Viper:

• Musen är bredare och lite längre



• Scrollhjulet rullar mjukare och inte lika mycket stegvis som det på Viper



• Knapparna är bredare och urgröpta



• Musfötterna är inte runda och täcker en större area



• Sidorna på musen lutar utåt mer



• Det finns fyra nya knappar

Utöver detta är det även värt att nämna att Diamondback inte går in i något "sleep mode" när den är stilla. Viper slocknade lite halvt om den stod stilla i ett par sekunder, vilket resulterade i ett frenetiskt blinkande när musen slocknade och tändes för de av oss som inte är så darrhänta. Det här irritationsmomentet är bortsopat med Diamondback som lyser klart så länge den är ikopplad.



Musfötterna var något som jag hade en hel del problem med i min förra recension. Viper hade tre mycket små fötter, vilka var otillräckliga både till antal och till storlek. Diamonback har fortsatt med bara tre fötter, å andra sidan är de nu mycket större och den ena foten sträcker sig över hela den bakre delen av musen, så musfötterna har numera sitt på det torra.



Jag hade inte några problem med knapparna på Viper, och de har knappast blivit sämre på Diamondback. De är fortfarande lika skönt långa och lätta att trycka ned. Alla de fyra nytillkomna knapparna sitter på sidorna. På varje sida sitter en lång knapp. Trycker man där fram så har man tryckt på en viss knapp och trycker man där bak har man tryckt på en annan. Totalt två knappar på vardera sida. Tyvärr är knapparna på högersidan (om man håller musen i höger hand) alldeles för knepiga för att man ska kunna använda dem till något väsentligt i ett spel. Dock har ju placeringen fördelen att göra musen lika spelbar för höger- som för vänsterhänta eftersom den är helt och hållet symmetrisk. Detta för så klart också med sig att ergonomin blir lidande eftersom musen är plan och inte lutar något. Å andra sidan lägger, enligt en undersökning, de flesta användarna handen lite på sniskan och fixar ergonomin själva. Detta går utmärkt att göra även med en Diamondback, speciellt eftersom musen är riktigt rund på ovansidan.







Det enda riktiga irritationsmomentet som jag kan komma på är att vänster musknapp ibland ger från sig en jobbig ton när man klickar. Detta är dock inte något problem om man har musik i hörlurarna eller om man är fokuserad på någonting annat, som till exempel när man sitter och spelar.



Utseendemässigt ligger Diamondback i topp, den är utan tvekan bland de snyggaste mössen som jag har sett, om en mus nu kan vara snygg. Hela skalet, förutom knapparna, är genomskinligt och inifrån lyser det rött. Till och med min mamma gillade musen, så om inte annat kan man i alla fall imponera på svärmor med den.









Teknik och prestanda



Med risk för att bli tjatig i mina jämförelser med Viper så vill jag påpeka att den hade Stora (notera stora med stort s) problem med snabba rörelser, vilket gjorde musen mer eller mindre oanvändbar för spelare. Med Diamondback har jag inte känt av några problem med detta överhuvudtaget, vilket kan bero på att den tar 6500 bilder per sekund. Enligt förpackningen ska den klara 15G, det vill säga dubbelt så mycket som en tränad stridspilot i en G-dräkt normalt kan klara. Detta innebär att de med snabba musrörelser, enligt förpackningen, inte ska ha några problem så länge de inte gör musrörelser på 0-100 snabbare än 7 millisekunder. För att testa hur det ligger till med detta behöver vi alltså en progamer, men någon sådan fanns inte tillgänglig, så vi får helt enkelt lita på Razer.



Musen har 1600 dpi (dots per inch) vilket placerar musen där uppe bland höjdarna men ärligt talat är nog precisionen på alla de bättre mössen större än vad vi har förmåga att uppskatta. Diamondback har en upplösning på 5.8 megapixel. Sensorn verkar inte ha några problem med några ytor och fungerade utan problem på både glas och en spegelyta. Ingenting att klaga på här med andra ord.





Installation och mjukvara



Precis som hos Viper (gäsp) har Diamondback ett litet program med diverse inställningar för musen. I programmet kan man ställa in sensitivity, acceleration, hur snabbt ett dubbelklick ska vara, hur scrollern ska fungera, vad de olika knapparna ska göra och så vidare. Det hela är relativt smidigt och bör inte ställa till med några särskilda problem för någon. Personligen föredrar jag när mina hårdvaruenheter inte skapar en ny snabbikon med massor med inställningar, som man förmodligen bara vill peta på första gången, nere vid klockan. Men det är som sagt en personlig åsikt och det finns säkert de som gillar att ha musinställningarna nära till hands.



Vad installationen anbelangar sköts det på sedvanligt Plug and Play-manér. Med andra ord pillar du in USB-kontakten och väntar någon sekund och sedan är det bara att köra på. Dock är det ett plus om du går till Razers hemsida och ladder ner samt installerar deras drivrutiner också, men det verkar inte vara något absolut måste.





Glid och kompabilitet med musmattor



Som tidigare kommenterat är musfötterna riktigt stora och välutformade. De är gjorda av "non-friction" teflon, vilket ju i alla fall låter bra. Musen väger bara 90 gram och glider därför riktigt bra på nästan vad som helst. Till skillnad från Viper verkar Diamondback fungera bättre på hårda musmattor än på mjuka. Hårda och släta musmattor är receptet för framgång tillsammans med en Diamondback. Grova sidor fungerar de med, men inte lika bra. På mjuka musmattor känns musen litet trög, men å andra sidan glider den inte iväg lika mycket. Det är nog huvudsakligen en smaksak. Något som verkligen är värt att nämna är dock att sensorn inte verkar kunna läsa från den släta sidan på Steelpad 4D, där den i princip vägrar att registrera någonting.





Slutsats



Jag förstår varför de gav Viper namnet "Viper" och sparade det coola namnet till musen som verkligen var bra – för bra är vad Diamondback är, minst sagt. Den kommer säkerligen att kallas "bäst" av vissa, medan andra anser att deras gamla trotjänare för alltid är bäst. Personligen vill jag gärna kalla Diamondback bäst, för det är en mus i princip utan minus och med en massa plus. När det sämsta med musen är att knappen ibland låter konstigt när man klickar vet man att man har hittat en riktig höjdarmus. Priset ligger dessutom under femhundralappen och inte runt 1000 kronor, som det kunde göra på den gamla Boomslang-tiden. En mycket bra mus för ett bra pris – så nära en tia man kan komma.





Kommentarer



mezzo (madworld)

Kan säga som så att rent tekniskt sett hade jag inget som helst att klaga på, lite fuffens med drivrutinerna med att programmera extraknapparna som jag ville men det lär komma bättre med tiden. Men jag kom inte överens med musen så pass bra att jag tog till mig den som förstahandsval, dock så var det inte tillstymmelse till acceleration om man inte ville ha det, den hängde med mycket bra och knapparna kändes gedigna.

SAMM

Mus- och Razer-expert.

Jag har användt DB:n i nästan två månader. Till en början lägger man märke till vilken respons den ger och hur "smooth" den uppför sig i spelet, p.g.a. sina 1600dpi. Detta är något som kräver att man tränar in, man kan inte byta och direkt vänta sig resultat. Nu efter två månader har jag provat både 3.0 och mx300 igen och det är nu man verkligen ser skillnaden. 3.0 och MXen är tröga (tunga och halvtaskiga att lyfta), svarar dåligt och man känner av den risiga upplösningen.



Fötterna nöts inte fort och ger ett i mitt tycke "rätt" glid, inte för mycket, men inte för lite glid. Fötterna är långt bättre än de som Microsoft använder, och likvärdiga med orginalfötterna på MX300.



Att hålla i den är något som man lär sig, för mig funkade den bra direkt då jag inte användt någon "ergonomisk"-mus utan alltid styrt med fingertopparna. Men det här handlar faktiskt om en spelmus, och då får man skippa ergonomin till fördel för annat. DiamondBack är skapad för att hållas i fingertopparna, efter recept från elitspelare över hela världen!



DiamondBack är bra på många saker, men det finns en del mindre bra saker såväl. Det största som jag ser är att det är glatt plast på sidan vilket gör att så fort du får smuts eller är blöt om fingrarna så glider det och känns obehagligt. Ni som har MX510 sen tidigare vet hur knapparna känns! På MX510 löste jag detta genom att byta skal, men på DiamondBacken får man hitta någon annan lösning ifall man stör sig på det.



Ett annat problem i dagsläget är att knapparna inte riktigt fungerar att koppla bort, och att det ligger på en låg acceleration även om du slår av den i drivrutinerna. Detta kan man lösa med att inte använda drivrutinerna, men då blir det svårt att ställa samma sensitvity som du hade innan du bytte mus, andra sättet att lösa det på är att vänta tills nästa drivrutin släpps (vilket borde vara ganska så snart).



Min totala åsikt: Jag tycker att DiamondBack är den bästa musen idag. Jag tycker alla som är seriösa i sitt spelande borde prova den i någon/några timmar, detta är något som man absolut bör överväga om man söker "det lilla extra".



Några tips till de som har eller har tänkt införskaffa en:

• Använd 500Hz fixen för att få ut mer respons.
  
  
• Sätt Razer Customizer sensitivity till 5 och hälften av vad du hade i CS med din tidigare mus för att få "samma sens".
  
  
• Ladda ner de nyaste drivrutinerna så fort de släpps.

prozac (SK)

Gammal Quake 3-legend och numera hemmastadd i SK:s Painkiller-lag.

Skön respons, keffa sidoknappar, sitter som en handske.

EYE (archie, GudeN, walle och Bullen)

Musen har överlägsen teknologi och är väldigt skön att använda. Enda nackdelen skulle vara att den är väl liten men det beror ju helt på vad man är van vid.

Vi tackar samtliga kommentatorer för deras bidrag och avrundar med den, för vissa, viktigaste informationen:



Pris: 489 kr hos maxfps.se