×
Felmeddelande :( Din CSS har inte laddats som den ska. Testa reloada sidan.

Övrigt

Razer Viper

1
Razer kan sägas vara datorvärldens första exklusiva musmärke. Med möss i tvåtusenkronorsklassen (Razer Boomslang 2000) är de helt klart ett av de exklusivare märkena som finns att tillgå för gamers. Till skillnad från exklusiva märken i andra branscher har de dock inte varit så bra på att göra det de ska. Leveransproblem och dålig kvalitet på produktexemplar är vad många Razerkunder fått brottas med. När jag hörde mig för om det fanns något bilmärke som kunde kallas exklusivt och hade några liknande problem skrattade man åt mig, så Razer har helt klart haft en del att jobba på. Det ska dock noteras att Viper bara kostar 370 SEK (exklusive frakt), så det är inte någon exklusiv mus direkt.
Efter att ha gett min redaktör klartecken för testet dök det efter ett par dagar upp ett ganska stort paket på min tröskel, något som självklart uppskattades. Testet kunde börja!

Jag inleder min mycket vetenskapliga, nåja, undersökning genom att syna glasbiten efter några materialdefekter för att sedan hämta den flaska med fönsterputs jag använder alldeles för sällan. Med hjälp av fönsterputsen lyckas jag tämligen enkelt få bort allt det damm och smuts som gärna lägger sig på mattan när den ligger i sitt inte helt sammanhållande frigolitskal.

Efter kvalitetsundersökningen och den noggranna rengöringen börjar den del som jag själv upplever som roligast, CS-spelandet, och det första beskedet om hur mattan egentligen kommer överens med min vansinnigt känsliga rekylkontrollerarhand. ”Hmm”, tänker jag, ”var det verkligen så här det kändes?” Lite småsträvt och högljutt rispigt först, precis som vanligt, men utan upplevelsen att glidet blir bra mycket bättre som brukar infinna sig efter en liten stunds tillvänjning.

Efter ytterligare lite slösurfande och annat datoranvändande börjar jag på nytt fundera lite. Jag tänker en stund och kommer fram till att det kanske vore en god idé att se efter vad jag tyckte om en IceMat senast jag recenserade en, om inte annat kan man ju få hjälp att formulera sin åsikt.

Därför letar jag upp det textstycke jag skrivit i recensionen som publicerades som en del av det ovan länkade musmattetestet i mitten av november. Texten lyder såhär:
med padsurfers, plastninja:
Musen glider mycket jämnt och fint på mattan, detta på grund av att den är så slät. Musen läser av mattan mycket bra och den missar inga rörelser vad jag har märkt. Lägesfriktionen är ibland lite väl låg och det är lätt hänt att flytta musen lite längre än du tänkt dig. De padsurfers man får med till mattan är inte det ideala, jag skulle hellre välja att använda de man får med till en Steelpad 4S, som förövrigt också de heter padsurfer.
Betyg: 7/10

”Jaha, så ligger det kanske till”, tänker jag och sneglar på mattan. En del saker håller jag nog med om, medan jag ändrat uppfattning gällande annat.

Mattan känns inte längre jättehal, även om den fortfarande glider mycket jämnt. Den mustejp, padsurfers, man får med har jag fortfarande inte mycket till övers för, utan jag experimenterar runt med lite xPerience.se-, KABOM-, Gamedia- och Hyperglide-skates innan jag fastnar för det näst förstnämnda alternativet, KABOM-skates med andra ord, även om de andra också fungerade markant bättre än halvkassa padsurfers.

”Undrar hur mycket det här kommer förhöja känslan”, säger min ena hjärnhalva till den andra medan jag gör mig färdig för att ånyo ge mig i kast med mina fiender i öknen, eller var de nu må befinna sig. Redan efter några få rundor, står svaret klart för mig; mycket.

Att jag tidigare tyckt att lägesfriktionen varit för låg kan jag i nuläget inte förstå, då jag efter hand vant mig vid IceMatens lite speciella känsla, och det jämna och nästan svävarlika glidet är helt enkelt idealt.

Jag känner med ett par riktiga skates, med andra ord inte padsurfers, att jag har full kontroll. För att relatera till det tema en av mina medrecensenter i det stora musmattetestetet använde skulle jag vilja kalla en mus med padsurfers för en oslipad, rostig skridskoskena som bara halkar runt och känns osäker på isen, IceMaten, medan en mus utrustad med någon av de fyra ovan nämnda kan kallas för en nyslipad, sylvass och stabil dito.

Om vi skall fortsätta på samma spår men gå över till storleksskillnaden mellan de två versionerna kan man kalla den förra för en hockeyrink, med andra ord alldeles för liten och trång för att kunna bedriva någon vettig idrott på, och den nya för en bandyplan på hundra gånger sextiofem meter, alldeles lagom för att prestera underhållande idrott, eller datorspelande, på.

Efter att nu ha framkastat mina åsikter är det nog dags för någon form av summering av desamma, innan vi ger oss in på det vanskliga kapitel som kallas för betygsättning.

IceMat 2nd Edition är ett stort steg framåt för IceMat, då man äntligen får fritt spelrum och kan utnyttja det fina glidet maximalt. Den nya storleken tillför egentligen oproportionerligt mycket, då det inte känns som om man fått en 44 procent större musmatta, utan ännu mycket och mer yta att glida omkring på. Detta på grund av, antar jag, att man inte längre måste ha koll på att man i sin headshot-iver inte slinker utanför mattan med musen och därmed vågar utnyttja även de sista två centimetrarna längst ut på kanten.

Vidare har jag insett att IceMat kräver en viss tillvänjning, då glidet är av en annan sort än det som erbjuds av den Q-Pad som i mitt fall annars tjänstgör som musmatta. IceMat-glidet är betydligt ”hårdare” och mindre förlåtande mot dåliga skates och smuts medan Q-Paden är mjuk och ger ett jämngott glid med de flesta skates, till och med padsurfers. Ger man dock sin IceMat 2nd Edition den uppmärksamhet den kräver, till exempel ser till att hålla den ordentligt ren (ät inte knäckbröd över den) och investerar i rätt mustejp, belönas man med en av de klart bättre musmattorna på marknaden.

Detta ser jag dock som en av de tre nackdelarna jag hittar med mattan. En musmatta skall inte behöva vara så kräsen när det finns så mycket annat vi datorägare behöver lägga ner tid på för att det skall fungera bra. Nackdel nummer två är att det fortfarande finns ett skrapande ljud, visserligen försvinner det till stor del med rätt skates och tillvänjningen, men ändock stör det. Avslutningsvis är det mattans bräcklighet, det skulle aldrig falla mig in att kasta ner den i en ryggsäck och dra på LAN, nej här krävs originalförpackning med frigolitskal för att man skall känna sig säker på att slippa plocka fram limtuben alternativt ge sitt bidrag till den kommunala glasinsamlingen.

Även om det som synes finns en del nackdelar med IceMat 2nd Edition överväger de goda glidegenskaperna och det faktum att man nu kan utnyttja dem till fullo tack vare storleken. Vem bryr sig egentligen om lite gnissel och att man måste ha med sig en pappförpackning när man skall på LAN egentligen, om man får ett överlägset glid och precision när det är dags för den där viktiga finalen?

Mått: 250 x 300 mm

Pris: 344 kronor

Åteförsäljare: IceMat.com

Sidan 1

Men nu är det inte Razer som vi ska diskutera här, utan deras första optiska mus, som de kallar för Razer Viper. Man har tidigare använt optisk teknologi i bland andra Boomslang, men då läste den optiska sensorn av en kula, som i sin tur rullade mot underlaget precis som hos de konventionella kulmössen. I Vipern läser sensorn direkt mot underlaget.









Musen anlände i en liten väska som Razer kallar "LAN-Pak". Med den kan man bära med sig sin mus (samt en kabel, CD eller annan mindre sak) vart man än går, vilket säkert kan vara bra någon gång. Att få med sig musen är å andra det minsta problemet man har när man ska flytta datorn.









Design



Det första som slog mig när jag fick syn på musen var dess storlek. Den är mycket mindre än min Explorer 3.0. När jag sedan plockade upp den märkte jag också att den vägde mycket lite. Det är helt klart en mus för er som gillar lätta styrdon. I början var dess storlek ett problem för mig, som ändå inte har alltför stora händer. När man lärt sig hur man ska lägga handen är det däremot inte några problem. Jag lärde mig att gilla den lilla storleken och vikten. Dock föredrar jag fortfarande lite mer bastanta pekdon när jag surfar eller gör annat än spelar.



Viper är, i jämförelse, en avlång mus och dess konkurrenter förefaller rätt knubbiga när man ställer dem bredvid. Knapparna är också de mycket långa och, enligt gammal Razeranda, riktigt stora. De tar upp mer än halva ovansidan av musen. Som väntat är de också lätta att klicka med, vissa anser att de är lite för lätta, men jag anser att de är alldeles lagom. Visst händer det att man råkar sätta på ljuddämparen i eldstrider lite då och då, men det är inte mer än att det går att träna bort. Knapparna är gjorda av gummi samt har små gropar för fingrarna, så det finns ingen risk att fingrarna ramlar av musen i stridens hetta.



Något som dock går att klaga på är att musen endast har två stycken knappar, tre om man räknar scrollern, vilket jag inte gör. Det finns alltså inga sidoknappar alls. Jag själv använder inte sidoknapparna när jag spelar, så där var det inga problem. Däremot led jag stora fartförluster i surfandet när jag inte kunde navigera bakåt och framåt på samma smidiga sätt som jag kunde med min förra mus, som hade flera knappar. Det talas dock om att det ska komma en Viper Pro senare som ska ha fler knappar. Detta är dock än så länge bara obekräftade rykten.



En eloge till Razer får vi dela ut för att de gjort musen kompatibel med både höger- och vänsterhanden. För oss "normalhänta" betyder detta tyvärr sämre ergonomi med en mus som är plan och inte lutar åt något håll. Den är dock rundad, så lägger man handen rätt bör man få effekten av en ergonomisk mus. Det är dock långt ifrån de ergonomiska lösningar som vi är vana vid att se från till exempel Logitech och Microsoft.



En annan detalj som kan vara värd att ta upp är musens starkaste kort på estetiksidan, nämligen en liten lysdiod inuti musen, som på flera ställen är genomskinlig. Detta ser ni säkert bättre på bilderna än om jag skulle förklara för er. Det är en kul detalj, men tyvärr klarar den lilla lysdioden inte av att underhålla under en särskilt lång tid. Det är också lite smått störande att den stängs av och sätts på när man låter musen vara stilla och när man sedan rör på den igen. Sitter man i ett dåligt upplyst rum kan det bli ett irritationsmoment att räkna med. Å andra sidan kan det vara jag som är överkänslig.





Kompatibilitet med musmattor



Enligt Razers officiella hemsida ska Viper fungera med följande musmattor: Quality Mat, V2A Pad, fUNC Surface 1030, Everglide Gaming Mat Works, Icemat Black, XBoard V2, Destrukt Pad, Steelpad 4S, 3M Razer pads, Allsop Raindrop, GlideTapes BigPad och Ratpadz GS. Övriga mattor verkar inte ha testats.



Min egna erfarenheter gäller Steelpad 4D, fUNC och Qpad.



När jag testade musen på Steelpad 4D lät det ritsch-ratsch och musen skrapade uppenbarligen mot något. Det fungerade mindre bra. Därefter vände jag på mattan eftersom jag kom på att det fanns en slät sida på andra sidan av musmattan. Denna fungerade rätt hyfsat, inte särskilt bra, men inte heller så värst dåligt.



Historien var ungefär densamma på fUNC, med skillnaden att musen överlag fungerade bättre. Med andra ord var det rätt dåligt på den grova sidan och rätt hyfsat på den släta.



När jag sedan spände ut min Qpad (som för övrigt har ett Fragbitetryck) började musen glida som en puck på is, i brist på bättre liknelser. Det var en fröjd att känna, och musen drog åt fanders av bara en liten putt.



Anledningen till musens problem med underlag, speciellt grovt sådant, tror jag beror på att musfötterna är mycket små och bara tre till antalet. Tre små fötter verkar vara lite för lite och lägger man tyngd på en sida av musen kan jag tänka mig att kanterna börjar gå i underlaget. Min gissning är att mjuka musmattor fungerar bra mycket bättre än hårda till Viper. Någonting är det i alla fall som inte står riktigt rätt till.





Teknik



Razer Viper bär på Razers, enligt ryktet, bra teknik. 1000 DPI och 2300 bilder per sekund låter kanske inte så värst överlägset mätt med standard. Personligen ser jag inte riktigt meningen med så hög DPI då vi ändå inte kan utföra rörelser i den precisionsklassen. Antalet bilder per sekund är väl godkänt på papperet, men i praktiken är det är det en helt annan sak, för här uppenbarar sig musens enda riktigt stora problem. Tyvärr är det ett allvarligt sådant.



Viper lider av allvarliga brister vid snabba rörelser – var vad vi trodde i början. Det visade sig dock vid senare tester att det inte krävs särskilt snabba rörelser alls för att musen ska balla ur. Detta problem är ett som i princip gör musen oanvändbar i spel. Jag, som ändå har en relativt hög mushastighet, hade stora problem i Counter-strike. Det handlar inte heller bara om problem vid reflexskott på andra sidan av skärmen. En simpel sak som att vända sig om kan bli en kamp om liv och död, vilket jag också fick erfara när jag skulle navigera catwalk på Nuke och handlöst störtade mot min död, vilket senare också ledde till lagets fördärv och gälla skrik i Ventrilorummet.



Jag kontaktade Razer för att ta reda på mer om det här problemet. Svaret blev att musen var tillverkad för spelare med medel till hög muskänslighet. För de som spelar Unreal Tournament eller Quake 3 är det här säkert en riktigt bra mus, vilket också de många utmärkelser och höga poäng som musen fått i andra recensioner visar, men är det Counter-strike man spelar är Viper inte mycket att lägga sina pengar på.



Mjukvaran är däremot riktigt bra, fast man kanske har lagt lite väl mycket energi på det grafiska. Man kan ställa in det mesta som man skulle kunna komma på att vilja ändra på med hjälp av den medföljande mjukvaran. Hur det ser ut ser ni på bilden nedan. Det ska även gå att ändra på muskänsligheten "on the go" genom att rulla på scrollhjulet. Jag ser dock inte detta som någonting som jag skulle kunna ha någon användning för, men det har mottagits med öppna armar av andra.









Slutplädering



Jag anser att Razer Viper är en rätt hyfsad mus som, om det inte hade varit för problemen med "snabba" rörelser, seriöst hade kunnat konkurrera med Microsoft och Logitechs alster. Jag gillar dess stil, tyngd och storlek. Det känns även faktiskt som att jag har bättre precision med den, även om jag inte kunde testa den ordentligt i ett spel på grund av tidigare nämnda problem. Det gör mig ont att såga den helt, så den får trots sin stora brist tre pluppar (av tio), varav en pluppar kanske kan räknas som en tröstpluppar. För användning i andra spel, som till exempel Quake 3 och Unreal Tournament, där man använder högre muskänslighet har den, enligt de som jag kommit i kontakt med, fungerat riktigt bra. Själv har jag gått tillbaka till min stora och tunga Explorer 3.0, för det är vad den uppfattas som efter att jag kört med Viper.



78 kommentarer — skriv kommentar

Kommentarerna nedan är skrivna av användare på Fragbite. Fragbite granskar inte sanningshalten i texten och du uppmanas att själv kritiskt granska och bemöta texten. Förutsätt inte att innehållet i texterna är sanning.
Visa 78 kommentarer

Skriv en kommentar

Laddar..