Efter att ha gett min redaktör klartecken för testet dök det efter ett par dagar upp ett ganska stort paket på min tröskel, något som självklart uppskattades. Testet kunde börja!
Jag inleder min mycket vetenskapliga, nåja, undersökning genom att syna glasbiten efter några materialdefekter för att sedan hämta den flaska med fönsterputs jag använder alldeles för sällan. Med hjälp av fönsterputsen lyckas jag tämligen enkelt få bort allt det damm och smuts som gärna lägger sig på mattan när den ligger i sitt inte helt sammanhållande frigolitskal.
Efter kvalitetsundersökningen och den noggranna rengöringen börjar den del som jag själv upplever som roligast, CS-spelandet, och det första beskedet om hur mattan egentligen kommer överens med min vansinnigt känsliga rekylkontrollerarhand. ”Hmm”, tänker jag, ”var det verkligen så här det kändes?” Lite småsträvt och högljutt rispigt först, precis som vanligt, men utan upplevelsen att glidet blir bra mycket bättre som brukar infinna sig efter en liten stunds tillvänjning.
Efter ytterligare lite slösurfande och annat datoranvändande börjar jag på nytt fundera lite. Jag tänker en stund och kommer fram till att det kanske vore en god idé att se efter vad jag tyckte om en IceMat senast jag recenserade en, om inte annat kan man ju få hjälp att formulera sin åsikt.
Därför letar jag upp det textstycke jag skrivit i recensionen som publicerades som en del av det ovan länkade musmattetestet i mitten av november. Texten lyder såhär:
”Jaha, så ligger det kanske till”, tänker jag och sneglar på mattan. En del saker håller jag nog med om, medan jag ändrat uppfattning gällande annat.
Mattan känns inte längre jättehal, även om den fortfarande glider mycket jämnt. Den mustejp, padsurfers, man får med har jag fortfarande inte mycket till övers för, utan jag experimenterar runt med lite xPerience.se-, KABOM-, Gamedia- och Hyperglide-skates innan jag fastnar för det näst förstnämnda alternativet, KABOM-skates med andra ord, även om de andra också fungerade markant bättre än halvkassa padsurfers.
”Undrar hur mycket det här kommer förhöja känslan”, säger min ena hjärnhalva till den andra medan jag gör mig färdig för att ånyo ge mig i kast med mina fiender i öknen, eller var de nu må befinna sig. Redan efter några få rundor, står svaret klart för mig; mycket.
Att jag tidigare tyckt att lägesfriktionen varit för låg kan jag i nuläget inte förstå, då jag efter hand vant mig vid IceMatens lite speciella känsla, och det jämna och nästan svävarlika glidet är helt enkelt idealt.
Jag känner med ett par riktiga skates, med andra ord inte padsurfers, att jag har full kontroll. För att relatera till det tema en av mina medrecensenter i det stora musmattetestetet använde skulle jag vilja kalla en mus med padsurfers för en oslipad, rostig skridskoskena som bara halkar runt och känns osäker på isen, IceMaten, medan en mus utrustad med någon av de fyra ovan nämnda kan kallas för en nyslipad, sylvass och stabil dito.
Om vi skall fortsätta på samma spår men gå över till storleksskillnaden mellan de två versionerna kan man kalla den förra för en hockeyrink, med andra ord alldeles för liten och trång för att kunna bedriva någon vettig idrott på, och den nya för en bandyplan på hundra gånger sextiofem meter, alldeles lagom för att prestera underhållande idrott, eller datorspelande, på.
Efter att nu ha framkastat mina åsikter är det nog dags för någon form av summering av desamma, innan vi ger oss in på det vanskliga kapitel som kallas för betygsättning.
IceMat 2nd Edition är ett stort steg framåt för IceMat, då man äntligen får fritt spelrum och kan utnyttja det fina glidet maximalt. Den nya storleken tillför egentligen oproportionerligt mycket, då det inte känns som om man fått en 44 procent större musmatta, utan ännu mycket och mer yta att glida omkring på. Detta på grund av, antar jag, att man inte längre måste ha koll på att man i sin headshot-iver inte slinker utanför mattan med musen och därmed vågar utnyttja även de sista två centimetrarna längst ut på kanten.
Vidare har jag insett att IceMat kräver en viss tillvänjning, då glidet är av en annan sort än det som erbjuds av den Q-Pad som i mitt fall annars tjänstgör som musmatta. IceMat-glidet är betydligt ”hårdare” och mindre förlåtande mot dåliga skates och smuts medan Q-Paden är mjuk och ger ett jämngott glid med de flesta skates, till och med padsurfers. Ger man dock sin IceMat 2nd Edition den uppmärksamhet den kräver, till exempel ser till att hålla den ordentligt ren (ät inte knäckbröd över den) och investerar i rätt mustejp, belönas man med en av de klart bättre musmattorna på marknaden.
Detta ser jag dock som en av de tre nackdelarna jag hittar med mattan. En musmatta skall inte behöva vara så kräsen när det finns så mycket annat vi datorägare behöver lägga ner tid på för att det skall fungera bra. Nackdel nummer två är att det fortfarande finns ett skrapande ljud, visserligen försvinner det till stor del med rätt skates och tillvänjningen, men ändock stör det. Avslutningsvis är det mattans bräcklighet, det skulle aldrig falla mig in att kasta ner den i en ryggsäck och dra på LAN, nej här krävs originalförpackning med frigolitskal för att man skall känna sig säker på att slippa plocka fram limtuben alternativt ge sitt bidrag till den kommunala glasinsamlingen.
Även om det som synes finns en del nackdelar med IceMat 2nd Edition överväger de goda glidegenskaperna och det faktum att man nu kan utnyttja dem till fullo tack vare storleken. Vem bryr sig egentligen om lite gnissel och att man måste ha med sig en pappförpackning när man skall på LAN egentligen, om man får ett överlägset glid och precision när det är dags för den där viktiga finalen?
Mått: 250 x 300 mm
Pris: 344 kronor
Åteförsäljare: IceMat.com
Jag inleder min mycket vetenskapliga, nåja, undersökning genom att syna glasbiten efter några materialdefekter för att sedan hämta den flaska med fönsterputs jag använder alldeles för sällan. Med hjälp av fönsterputsen lyckas jag tämligen enkelt få bort allt det damm och smuts som gärna lägger sig på mattan när den ligger i sitt inte helt sammanhållande frigolitskal.
Efter kvalitetsundersökningen och den noggranna rengöringen börjar den del som jag själv upplever som roligast, CS-spelandet, och det första beskedet om hur mattan egentligen kommer överens med min vansinnigt känsliga rekylkontrollerarhand. ”Hmm”, tänker jag, ”var det verkligen så här det kändes?” Lite småsträvt och högljutt rispigt först, precis som vanligt, men utan upplevelsen att glidet blir bra mycket bättre som brukar infinna sig efter en liten stunds tillvänjning.
Efter ytterligare lite slösurfande och annat datoranvändande börjar jag på nytt fundera lite. Jag tänker en stund och kommer fram till att det kanske vore en god idé att se efter vad jag tyckte om en IceMat senast jag recenserade en, om inte annat kan man ju få hjälp att formulera sin åsikt.
Därför letar jag upp det textstycke jag skrivit i recensionen som publicerades som en del av det ovan länkade musmattetestet i mitten av november. Texten lyder såhär:
med padsurfers, plastninja:
Musen glider mycket jämnt och fint på mattan, detta på grund av att den är så slät. Musen läser av mattan mycket bra och den missar inga rörelser vad jag har märkt. Lägesfriktionen är ibland lite väl låg och det är lätt hänt att flytta musen lite längre än du tänkt dig. De padsurfers man får med till mattan är inte det ideala, jag skulle hellre välja att använda de man får med till en Steelpad 4S, som förövrigt också de heter padsurfer.
Betyg: 7/10
”Jaha, så ligger det kanske till”, tänker jag och sneglar på mattan. En del saker håller jag nog med om, medan jag ändrat uppfattning gällande annat.
Mattan känns inte längre jättehal, även om den fortfarande glider mycket jämnt. Den mustejp, padsurfers, man får med har jag fortfarande inte mycket till övers för, utan jag experimenterar runt med lite xPerience.se-, KABOM-, Gamedia- och Hyperglide-skates innan jag fastnar för det näst förstnämnda alternativet, KABOM-skates med andra ord, även om de andra också fungerade markant bättre än halvkassa padsurfers.
”Undrar hur mycket det här kommer förhöja känslan”, säger min ena hjärnhalva till den andra medan jag gör mig färdig för att ånyo ge mig i kast med mina fiender i öknen, eller var de nu må befinna sig. Redan efter några få rundor, står svaret klart för mig; mycket.
Att jag tidigare tyckt att lägesfriktionen varit för låg kan jag i nuläget inte förstå, då jag efter hand vant mig vid IceMatens lite speciella känsla, och det jämna och nästan svävarlika glidet är helt enkelt idealt.
Jag känner med ett par riktiga skates, med andra ord inte padsurfers, att jag har full kontroll. För att relatera till det tema en av mina medrecensenter i det stora musmattetestetet använde skulle jag vilja kalla en mus med padsurfers för en oslipad, rostig skridskoskena som bara halkar runt och känns osäker på isen, IceMaten, medan en mus utrustad med någon av de fyra ovan nämnda kan kallas för en nyslipad, sylvass och stabil dito.
Om vi skall fortsätta på samma spår men gå över till storleksskillnaden mellan de två versionerna kan man kalla den förra för en hockeyrink, med andra ord alldeles för liten och trång för att kunna bedriva någon vettig idrott på, och den nya för en bandyplan på hundra gånger sextiofem meter, alldeles lagom för att prestera underhållande idrott, eller datorspelande, på.
Efter att nu ha framkastat mina åsikter är det nog dags för någon form av summering av desamma, innan vi ger oss in på det vanskliga kapitel som kallas för betygsättning.
IceMat 2nd Edition är ett stort steg framåt för IceMat, då man äntligen får fritt spelrum och kan utnyttja det fina glidet maximalt. Den nya storleken tillför egentligen oproportionerligt mycket, då det inte känns som om man fått en 44 procent större musmatta, utan ännu mycket och mer yta att glida omkring på. Detta på grund av, antar jag, att man inte längre måste ha koll på att man i sin headshot-iver inte slinker utanför mattan med musen och därmed vågar utnyttja även de sista två centimetrarna längst ut på kanten.
Vidare har jag insett att IceMat kräver en viss tillvänjning, då glidet är av en annan sort än det som erbjuds av den Q-Pad som i mitt fall annars tjänstgör som musmatta. IceMat-glidet är betydligt ”hårdare” och mindre förlåtande mot dåliga skates och smuts medan Q-Paden är mjuk och ger ett jämngott glid med de flesta skates, till och med padsurfers. Ger man dock sin IceMat 2nd Edition den uppmärksamhet den kräver, till exempel ser till att hålla den ordentligt ren (ät inte knäckbröd över den) och investerar i rätt mustejp, belönas man med en av de klart bättre musmattorna på marknaden.
Detta ser jag dock som en av de tre nackdelarna jag hittar med mattan. En musmatta skall inte behöva vara så kräsen när det finns så mycket annat vi datorägare behöver lägga ner tid på för att det skall fungera bra. Nackdel nummer två är att det fortfarande finns ett skrapande ljud, visserligen försvinner det till stor del med rätt skates och tillvänjningen, men ändock stör det. Avslutningsvis är det mattans bräcklighet, det skulle aldrig falla mig in att kasta ner den i en ryggsäck och dra på LAN, nej här krävs originalförpackning med frigolitskal för att man skall känna sig säker på att slippa plocka fram limtuben alternativt ge sitt bidrag till den kommunala glasinsamlingen.
Även om det som synes finns en del nackdelar med IceMat 2nd Edition överväger de goda glidegenskaperna och det faktum att man nu kan utnyttja dem till fullo tack vare storleken. Vem bryr sig egentligen om lite gnissel och att man måste ha med sig en pappförpackning när man skall på LAN egentligen, om man får ett överlägset glid och precision när det är dags för den där viktiga finalen?
Mått: 250 x 300 mm
Pris: 344 kronor
Åteförsäljare: IceMat.com